- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 21. Ternopil - Vane /
105-106

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidskrift för Hemmet - Tidskrift för Konstvetenskap - Tidskrift i Sjöväsendet - Tidssignal - Tidsskillnad - Tidsstudier - Tidtagning - Tidvatten, ebb och flod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

105

Tidskrift för Hemmet—Tidvatten

106

Schema över den svenska radiotidssignalen efter Vs 1955. Fr. o. m. Vs 1955 kortades tidssignalen i radio,
som dittills varat i hela fem minuter, ned till endast drygt två minuter. I stället för att börja kl. 12.55.00
börjar den nu 12.57.55. Samtidigt fick signalen ett helt nytt utseende. Den gamla signalen, som innehöll flera
olika morsetecken, bl. a. tecknen för N, O och G upprepade på ett särskilt sätt — därav namnet
onogosig-nalen — har nu ersatts av en betydligt enklare signal. Den består uteslutande av en kort tonstöt, c:a 0,1
sekund lång, var sekund. På full tid, d. v. s. kl. 12.58, 12.59 och 13.00, förlänges denna tonstöt till c:a_o,s
sekund. För att markera att detta ögonblick närmar sig utesluts fyra tonstötar strax dessförinnan.
Härigenom uppstår en paus på 5 sekunder kl. 12.58.50—12.58.55 och kl. 12.59.50—12.59.55. De fem korta och en
längre tonstöt, som man hör kl. 12.57.55—12.58.00, kl. 12.58.55—12.59.00 och kl. 12.59.55—13.00.00, motsvara de
tre o:na (––––-), som komma på samma tider i onogosignalen. Det är emellertid en väsentlig skillnad.

Nu är det början på den längre tonstöten, som markerar att klockan är exakt 12.58 resp. 12.59 och 13.00,
medan i onogosignalen det är slutet av sista strecket i o:et, som gör samma tjänst.

Tidskrift för Hemmet utgavs i Stockholm
1859—85 av Sofie Leijonhufvud-Adlersparre
(sign. Esselde), under de första tio åren biträdd
av Rosalie Olivecrona. T:s ändamål var att
bringa till klarhet de svävande åsikterna om
kvinnans uppfostran och verksamhet, hennes rätt till
stöd av lag och till lön för arbete. Den utförde
ett banbrytande arbete för ordnad undervisning
åt kvinnor, ökade bildnings- och
förvärvsmöjlig-heter, medborgerliga rättigheter, gift kvinnas
äganderätt samt för en renässans av den
kvinnliga handslöjden.

Tidskrift för Konstvetenskap började utges i
Lund 1916 av E. Wrangel och F. Hazelius.
Sedan 1947 består T. av regelbundet utkommande
volymer, var och en sammanhållen kring ett
bestämt tema, ss. ”Expressionism” (1947), ”Dikt
och konst” (1948) och ”Svenska skulpturidéer”
(2 bd, 1952). Ansvarig utg. är nu Ragnar
Josephson och red. denne och N. G. Sandblad.

Tidskrift i Sjöväsendet utges (sedan 1836) i
Karlskrona av Örlogsmannasällskapet.

Tidssignal, optisk, akustisk, radio- el.
telefonsignal för tidsangivelse. Den förr vanligaste t.
var t i d k u 1 a n, en på en stång hissad kula, som
bringas att falla ned vid en bestämd tidpunkt, i
regel vid Greenwich medelsoltidsmiddag.
Tidkulor förekomma fortfarande i vissa hamnstäder
och användas för kontroll av skeppskronometrar.
Numera distribueras tidsangivelser dock
huvudsakl. genom radio. Dessa t. grunda sig på
tidsbestämningar, utförda genom stjärnobservationer
vid ett 20-tal olika astronomiska observatorier.
De svenska observatorierna deltaga icke i denna
tidstjänst, utan Sveriges normaltid erhålles genom
t. från Greenwichobservatoriet. Denna signal, som
dagl. kl 11 och 19 svensk tid utsändes från Rugby
på våglängden 18,750 m, är en s. k.
koincidens-signal; för varje minut utsändas 61 signaler med
konstant tidsskillnad. Systemet innebär
användandet i akustiken av noniens princip, varför
osäkerheten i en jämförelse mellan en kronometer och
signalen uppgår till endast några få hundradels
sekunder vid direkt avlyssnande och ännu
mycket mindre vid automatisk registrering. — Fram
till våren 1945 reläades i svensk radio en t. från
Nauen. Då denna station förstördes vid slutet
av 2:a världskriget, byggdes 1946 en svensk t.-

apparat, som placerades i Enköping, där
Televerkets radiobyrå har en frekvensnormal för
sina radiosändare. Apparaten är i kontinuerlig
drift dygnet om och justeras dagl. genom den
ovannämnda Rugby-signalen. — En annan form
av t. är den uppgift om tiden, som automatiskt
lämnas genom uppringning av vissa nummer på
telefon, ”Fröken Ur” (se Talmaskiner).

Tidsskillnad, skillnad mellan tiden i samma
ögonblick för två ställen, belägna på olika
meridianer. T., omvandlad i bågmått, är lika med
longitudskillnaden.

Tidsstudier, se Arbetsstudier.

Tidtagning, sportv. Medelst stoppur (se
Kronoskop) får i fri idrott tid tagas i 1 o-dels
sek. vid löpning t. o. m. 1,000 m, sedan i
5-dels (i tävlingsprotokollet anges dock tiderna
alltid i tiondedels sek., t. ex. 2/io). Vid
världs- och svenska rekord skall tidtagning
ske med 3 klockor. Man använder numera
stundom en amerikansk tidtagningsapparat
med jämsideslöpande film- och tidsband. På de
moderna helautomatiska, elektriska apparaterna
kunna tider avläsas med V100 sek. (el. större)
noggrannhet; de fungera ofta som målkamera el.
i kombination med en sådan. De användas bl. a. i
motorsporten och vid utförsåkning på skidor. Vid
de s. k. matchuren kan gången avbrytas och
fortsättas utan att visaren återgår till noll-läge.

Tidvatten, ebb och flod, havsytans
regelbundet upprepade höj dförändringar, som bero på
månens och solens inverkan. Med ebb betecknar
man såväl fallande vatten som lågvatten och med
flod såväl stigande vatten som högvatten. —
Att månen och solen måste åstadkomma t.
påvisades först av I. Newton. Om månen
attraherade alla delar av jordklotet med samma styrka,
skulle den endast meddela jorden i dess helhet en
månatlig kretsrörelse kring jordens och
månens gemensamma tyngdpunkt. I verkligheten
ökas attraktionen, när avståndet minskas, så att
vattenmassorna på den mot månen vända
jordhalvan påverkas så att säga av en överloppskraft
i riktning mot månen. De på den motsatta
jordhalvan befintliga vattenmassorna attraheras med
mindre kraft än den genomsnittliga och
bortstötas skenbart från månen. Finge vattnet tid att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfga/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free