Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tieck, Ludwig - Tiele, Cornelius Petrus - Tien-shan, Tian-schan - Tientsin - Tiepolo, Giovanni Battista (Giambattista)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
111
Tiele—Tiepolo
112
1802—19 levde T. mest hos en vän på dennes
gods, flyttade sedan till Dresden, där han var
dramaturg vid hovteatern; berömda voro hans
uppläsningar, särskilt av Shakespeares skådespel.
1841 kallades han till Berlin av Fredrik Vilhelm
IV. Från 1820-talet
skrev T. noveller och
romaner, dels
historiska — ”Der Aufruhr
in den Cevennen”
(1826), ”Vittoria
Ac-corombona” (1840; sv.
övers, s. å.) m. fl. —,
dels
samtidsskildringar, och var även på
dessa områden
banbrytande i Tyskland.
Viktig var T:s
verksamhet som utgivare
och översättare
(Cer-vantes, engelsk
drama
tik). — Monogr. av F. Gundolf i ”Romantiker”,
II (1931).’’
Tiele [ti’la], Cornelius Petrus,
holländsk religionshistoriker (1830—1902). Han var
1853—73 lärare vid remonstranternas seminarium
i Leiden samt från 1877 prof, i religionshistoria
och senare även i religionsfilosofi vid Leidens
univ. T. var en av de första, som hävdade
religionshistorien såsom ett särskilt ämne, och
blev därigenom en av banbrytarna för denna
vetenskap. Sin största betydelse fick han såsom
jämförande religionsforskare. Hans
”Geschie-denis van den godsdienst” (1876) var den första
systematiska religionshistorien och har såsom
sådan, övers, till en mängd språk, spelat en
ofantligt stor roll.
Tien-shan, T i a n-s c h a n (kin. tien, himmel,
och shan, berg), ett av Centralasiens mäktigaste
bergskedjesystem, sträcker sig med växlande
bredd mellan 64° och 990 ö. Igd och tillhör de
under den senare delen av den paleozoiska eran
bildade bergskedjor (altaiderna), som
genomdraga den eurasiatiska kontinenten. Redan mot
slutet av triasperioden hade emellertid det
paleozoiska T. nederoderats och i stor utsträckning
utjämnats, och bergskedjesystemets nutida
oro-grafi är huvudsakl. resultatet av vertikala
tekto-niska rörelser och en olikformig höjning av den
sönderbrutna veckningszonens olika delar i form
av horstartade ribbor under tertiär och kvartär
tid. — Genom en rad stora, longitudinala
depressioner (Ili-bäckenet, övre juldus-dalen och
Tur-fan-bäckenet, av vilka det senare når 130 m
under världshavens nivå) uppdelas T. i tvenne
huvudregioner: de n. och de s. kedjorna. Den
östligaste utlöparen av den förra,
Kuku-timurtin-ula (3,000 m), höjer sig plötsligt ur den
mongoliska högslätten vid 990 ö. Igd. Begränsande
det dsungariska bäckenet i s., ansluta sig
västerut de longitudinala horstarna Karlik-tagh (4,500
m) och Bogdo-ula (5,470 m); s. om Urumchi
höjer sig trappstegsbildande, med brant nordrand
Chirgös-tau (2,640 m), och längre västerut
följer Boro-choro-(khorou-) kedjan (3,500 m), som
i dsungariska bäckenets v. ände tangerar
dsungariska Ala-tau. De s. kedjorna nå ej så långt
österut som de n. utan förtona som topografiskt
drag redan omkring 920 ö. Igd. Genom
Bag-rach-köl-bäckenet, nedre Juldus och Tekes-dalen
uppdelas s. T. i tvenne huvudkedjor: en nordlig,
sammansatt av kedjorna Chöl-tagh (2,100 m),
Bortu-ula (3,400 m), Sarmin-ula, Temurlik-tau,
Kunge i Ala-tau, Alexanderbergen och Karatau,
samt en sydlig: Kuruk-tagh (2,825 m),
Kök-tepe-tau (3,000—4,000 m), Chalyk-tau med T:s
högsta topp, Chan-(Khan-)tengri (7,300 m).
Nämnvärd glaciation inom T. förekommer
endast kring Chan-tengri, där t. ex.
Inyltchak-glaciären när ned till c:a 2,800 m.
Tientsin, stad i prov. Hopei, n. Kina, vid
floden Hai-ho, 50 km från dennas mynning i Gula
havet; c:a 1,300,000 inv. Vid T. flyta flera
floder, däribland Pei-ho, samman med
Kejsar-kanalen, och T. blir sålunda den naturliga
medelpunkten för handeln på hela den fruktbara,
nordkinesiska lågslätten. T. är Kinas till
storleken tredje hamnstad med export av bl. a.
råbomull, ull, hudar, sojabönor, tobak, ägg och
äggprodukter. Sjöfarten hindras dock av flodens
slingrande lopp och av isbeläggning under
vintern, ej minst i Gula havet. Uthamn Tangku.
Genom T. går den viktiga järnvägen Peking
—Mukden. Längs floden, utanför den gamla
kinesiska stadsdelen, sträcka sig på båda
stränderna de förutv. internationella koncessionerna,
i vilka Österrike, Italien, Frankrike, England,
Tyskland, Belgien, Ryssland och Japan haft var
sin stadsdel. I T. undertecknades 1858 en
traktat, genom vilken 11 kinesiska hamnar
öppnades för handeln med Västeuropa; för T:s del
började denna 1860. Efter boxarupproret styrdes
T. 1900—07 av en internationell kommission. I
jan. 1949 erövrades staden av kommunisterna.
Tiepolo [tiä’pålå], Giovanni Battista
(Giambattista), italiensk målare (1696—
1770). T. påverkades främst av Paolo Veroneses
stora målningar och kraftiga stil. Han målade
en tid framåt i tidens stil, pompösa figurer i
mustig färg. Senare upparbetade han sitt
personliga målningssätt och sin egen dekorativa stil.
Han fasthöll vid venetianska skolans breda, flotta
behandlingssätt och vid den praktfulla
dekorativa anordningen. T. gav en helt ny karaktär
åt de praktscenerier och de allegorier han
målade i palats och kyrkor och stämde sin kolorit
i milda grå och blå toner.
T. dekorerade flera kyrkor i Venedig, bl. a.
Madonna del Rosario. Av hans målningar i
venetianska palats märkas främst de i Palazzo
Labia (se bild 26 å pl. vid Italiensk konst).
I ärkebiskopliga palatset i Udine finnas
plafondmålningarna ”Änglarnas fall”, ”Salomos
dom” m. fl., i Villa Valmarana vid
Vi-cenza motiv ur Iliaden, Odysséen, ur dikter av
Tasso och Ariosto. — T. var, förutom i
Venedig, verksam i städerna på fastlandet. Han for
1750 till Würzburg, där han i tre år var
sysselsatt med stora arbeten i ärkebiskopspalatset.
1761 antog han Karl III:s kallelse till Madrid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
