Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tistelväxter - Tistlar - Tistlarna (fyrplats) - Tisvilde, Tisvildeleje - Tisza (flod) - Tisza, 1. Kálmán - Tisza, 2. István - Tit. - Titan, Ti (kemi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Tistlar—Titan
148
Tistlar. Fr. v. kärrtistel, åkertistel, krustistel,
stjärntistel.
Hit höra bl. a. kronärtskocka och Carthamus samt
de flesta tistlar.
Tistlar, gemensamt namn på flera släkten, de
flesta tistelväxter. De ha vanl. vassa bladtornar
och ofta därjämte tornar el. taggar på stjälken.
Det artrika släktet Cirsium igenkännes på sina
med fjäderpensel försedda, glatta frukter. Hit
höra åtta svenska arter. C. lanceolatum,
vägtistel, har få och stora korgar och kraftiga
tornar på blad och stjälk. C. palustre,
kärrtistel, har smärre korgar i toppställd,
sammanträngd kvast, talrikare men smärre tornar och
på översidan håriga blad. C. arvense,
åkertistel, likaledes med talrika korgar men med glatta
blad. Alla tre ha violetta el. purpurröda
blommor och förekomma upp till Västerbotten och
Lappland. C. oleraceum, kåltistel, har gula
blommor och är inskränkt till Skåne och
närgränsande landskap; den växer på åstränder
o. dyl. Släktet Carduus liknar Cirsium men har
hårpensel. Av de tre svenska arterna är endast
C. crispus, krustistel någorlunda allmän;
den påminner om kärrtisteln men har på
undersidan gråludna blad. Släktet Carlina igenkännes
på sina finludna frukter och sina hygroskopiska
holkfjäll, som vid torr väderlek äro
stjärnfor-migt utspärrade. C. vulgaris, stjärntistel,
är täml. allmän i s. och mell. Sverige. — Många
t. äro svåra ogräs. Besvärligast är åkertisteln,
som har stor förmåga att alstra knoppar på sina
långa, djupt krypande rötter och därför är svår
att utrota. I s. Sverige inkräktar j o r d t i
s-t e 1 n, Cirsium acaule, med sina stora, rikt
torn-beväpnade bladrosetter på betet på torra marker.
Om fettistel och mjölktistel se Sonchus, om
k a r d t i s t e 1 se d. o.
Tistlarna, fyrplats och lotsuppassningsställe i
havsbandet, 20 km s. v. om Göteborg.
Tisvilde [-vi’la] med T i s v i 1 d e 1 e’j e,
fiskläge och badort i Danmark, på n. Själlands
katte-gattskust; 756 inv. (1950). T. är ändstation för
en järnväg från Hilleröd. Många hotell och
pensionat, vandrarhem, feriekolonier och
sommarvillor. Under medeltiden var T. en berömd
vallfartsort med helig källa och helgongrav
(He-lenes kilde och grav). Den berömda
Fogedgaar-den (fogdegården) uppfördes 1762—68.
Tisza [ti’sa], flod, se Theiss.
Tisza [ti’sa]. 1) Kålmån T., ungersk
statsman (1830—1902). Sin politiska bana började
T. vid 1861 års riksdag, där han blev
oppositionens ledare. Först motståndare till F. Deåk,
bildade T. med sina anhängare den vänstra
centern och klandrade skarpt Deåks eftergivenhet
mot Österrike. Efter några års politisk kamp
reviderade han sina åsikter och bildade jämte
Deåks anhängare det ungerska frisinnade
(szaba-delvü) partiet, vilket till 1905 regerade i Ungern.
1875—90 var T. ständig medlem av regeringen
som inrikes- el. finansminister och vid två
tillfällen ministerpresident. Målmedveten och
taktiskt skicklig, lyckades han stärka magyarernas
ställning inom dubbelmonarkien.
2) Istvån T., den föreg:s son, greve,
statsman (1861—1918). 1887 riksdagsman, kom T.
snart att intaga en inflytelserik ställning i det
politiska livet, särskilt genom sin energiska kamp
mot minoritetens obstruktion, mot vilken han
1898 genomdrev ”Lex Tisza”. Han bildade 1903
en regering, vari han även var inrikesminister.
Då oppositionsuppträdena i parlamentet blevo allt
våldsammare, apellerade T. (jan. 1905) till
väljarna, men hans parti fick ej majoritet, och för
några år drog sig T. tillbaka från den aktiva
politiken. 1910 bildade han det s. k. nationella
arbetspartiet, vann vid valen en glänsande seger
och nedslog därefter som riksdagens talman med
järnhand alla obstruktionsförsök från
oppositionens sida. 1913 övertog han själv
regeringsmakten. Under konflikten med Serbien juli 1914
ansåg T. till en början en diplomatisk seger
kunna vara för ögonblicket tillräcklig och
utövade i detta syfte en modererande inverkan på
den aktionsplan, vars slutliga utformning i
Donau-monarkiens avgörande ultimatum han dock
biträdde. Med lojalitet strävade han att fullgöra
Ungerns förpliktelser under 1 :a världskriget.
Som principiell motståndare till rösträttens
utvidgning lämnade han i maj 1917 regeringen.
Under revolutionen 1918 föll han offer för ett
politiskt attentat.
Tit., förr förk. av Titulus.
»
Titan, Ti, grundämne med atomvikten 47,9,
atom-nr 22, spec. v. 4,50, smältpunkt i,8oo°.
T.-föreningar äro som mineral ytterst vanliga.
Bland t.-rika mineral märkas titanomagnetit,
tita-nit, rutil, brookit och anatas.
Titandioxi-den, Ti02, isolerades redan på slutet av
1700-talet, under det att metallen själv, vilken är svår
att erhålla i rent tillstånd, framställdes långt
senare av Moissan. Amorft t. kan framställas
genom inverkan av kalium el. natrium på
kalium-titanfluorid. Vid smältning erhålles därav t. som
en grå metall, som är hård som stål och
smid-bar. Vid rumstemp. är t. luftbeständigt, vid högre
temp. förbrinner det till t.-dioxid. Av varm
koncentrerad saltsyra el. svavelsyra löses t. under
bildande av klorid, resp, sulfat. Genom inverkan
av varm, koncentrerad salpetersyra på t. bildas
olöslig /Lt.-syra. I sina föreningar är t. 2-, 3- el.
4-värt. Föreningar av 4-värt t. äro de stabilaste.
Till sin allmänna kemiska karaktär står t.
mellan kisel och zirkonium och äger såväl positiv
som negativ karaktär (ex. Ti4 + och TiOä3-).
Titansyra, Ti(OH)4, uppkommer som en vit,
voluminös fällning, om ett t.-salt försättes med
ammoniak el. alkalihydrat. — Inom industrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
