Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjeckoslovakien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Tjeckoslovakien
170
Chamberlain 27/s genom Sir Horace Wilson
meddela Hitler, att Frankrike i händelse av tyskt
angrepp mot T. kom att bistå detta land och
att England kom att stödja Frankrike, om
Frankrike blev aktivt invecklat i fientligheter mot
Tyskland. S. d. beslöt engelska regeringen att
mobilisera flottan. I detta läge lät Hitler
tillställa Chamberlain ett nytt budskap, vari denne
tyckte sig märka en viss moderation. Han lät
föreslå Hitler en fyrmaktskonferens och bad
Mussolini stödja förslaget. Denne gick med
härpå, och 28/u uppgav Hitler planen att angripa T.,
inställde mobiliseringen och utfärdade inbjudan
till Münchenkonferensen (se d. o.). Denna
beslöt, att de sudettyska områdena skulle avträdas
till Tyskland och ockuperas av tyskarna
etappvis Vio—lo/io 1938 fram till en gräns, som en
internationell kommission skulle fastställa. Sedan
frågan om T:s polska och ungerska minoriteter
lösts, skulle Tyskland, England, Italien och
Frankrike garantera T :s nya gränser.
Den internationella kommissionen, som hade
säte i Berlin, skred genast till verket. En
provisorisk gräns drogs 13/io, varvid tyskarnas krav
helt tillgodosågos; efter direkta
tysk-tjeckoslovakiska förhandlingar fastställdes den definitiva
gränsen 20/n. Denna var ännu förmånligare för
Tyskland. Redan lo/io hade Polen av T.
förvärvat huvuddelen av Teschenområdet, medan
förhandlingarna mellan Ungern och T. drogo ut på
tiden; mellanhavandena löstes genom
Wienskilje-domen 2/u, varvid Ungern erhöll de av ungrare
befolkade delarna av Slovakien och
Karpato-ryssland. Även i övrigt omdanades T. Landet
förvandlades till en förbundsstat,
”Tjecko-Slova-kien”, vari Slovakien och Karpatoryssland
er-höllo vidsträckt självstyrelse och egna
landsrege-ringar. Det tyska inflytandet i Slovakien blev
genast starkt. Efter en kupp i Karpatoryssland
26/io omdanades detta till Karpatoukraina och
blev ett centrum för den av tyskarna stödda
allukrainska rörelsen. Även den tjeckiska
politiken lades helt om. Benes avgick efter direkta
tyska påtryckningar 15/io som president och fick
till efterträdare den opolitiske juristen Emil
Håcha. Kommunistpartiet förbjöds,
socialdemokraterna organiserades som ett nationellt
arbetarparti, och de borgerliga grupperna sammanslötos
i en s. k. nationell enhetsfront. Särsk. på det
ekonomiska området märktes, att T. nu var helt
beroende av Tyskland. I nov. slötos fördrag,
som tillförsäkrade tyskarna rätt att genom
tjeckiskt område bygga en kanal mellan Oder och
Donau samt en exterritoriell autostrada mellan
Schlesien och Wien. I febr. 1939, när alla
territoriella frågor sedan länge voro reglerade,
vände sig England och Frankrike till Tyskland
i den tjeckoslovakiska garantifrågan. I sitt svar
härpå 2/s s. å. vägrade dock den tyska
regeringen att deltaga i en dylik garanti och ansåg
engelska och franska garantier till T. otjänliga och
farliga. T. befann sig ånyo i farozonen.
Mellan T :s centralregering och
landsregering-arna i Slovakien och Karpatoukraina framträdde
vissa motsättningar. Farhågor för en
separatis
tisk kupp förmådde centralregeringen i Prag att
9/s avsätta den slovakiska 1 andsregeringens chef
Tiso. Tyskarna, som stodo bakom separatisterna,
ingrepo genast. Tiso kallades till Berlin och
fick där order att proklamera Slovakiens
oavhängighet. Så skedde. Karpatoukraina besattes
av ungrarna. För egen del beslöt sig Hitler för
att nu taga den direkta makten i T:s tjeckiska
huvudområde. Nya anklagelser riktades mot
tjeckerna för förmenta övergrepp mot den tyska
minoriteten. Håcha begav sig till Berlin och
förmåddes att där lägga tjeckernas framtid i den
tyske ledarens händer. 15/s ryckte tyska armén
över gränsen och besatte Prag, varefter det tyska
protektoratet Böhmen-Mähren proklamerades.
Området fick skenbart autonomi, Håcha förblev
president, men den verkliga makten lades i
händerna på en tysk protektor. Härtill utsågs förre
utrikesministern K. v. Neurath, som formellt
kvarstod till 1943, då han efterträddes av W.
Frick. Redan 1941 fick dock v. Neurath
tjänstledighet, och i hans ställe ledde R. Heydrich som
t. f. riksprotektor styrelsen av Böhmen-Mähren.
Redan tidigt under 2:a världskriget inträdde
oroligheter i Prag. Heydrich proklamerade 1941
undantagstillstånd i Böhmen-Mähren och
företog där massavrättningar men föll 1942 offer
för ett attentat. Under hans efterträdare som t. f.
riksprotektor K. Daluege kulminerade terrorn i
Böhmen-Mähren, bl. a. genom förintandet av
byarna Lidice och Lezanky. Bland de avrättade
befann sig ministerpresidenten i Böhmen-Mährens
autonoma landsregering A. Elias. Redan 1939
bildade Benes i Paris en tjeckoslovakisk
nationalkommitté. Den utvidgades i juli 1940 i
London till en exilregering. Sedan Slovakien befriats
från tyskarna, överflyttade Benes i april 1945
från London via Moskva till den slovakiska
staden Kosice. Här bildades en ny regering,
sammansatt av klerikaler, nationalsocialister (Benes’
parti), socialdemokrater och kommunister. Man
enades där om det s. k. Kosiceprogrammet, enl.
vilket T :s styrelseskick skulle vara demokratiskt
och dess näringsliv utbyggas i socialistisk
riktning. Medan Benes fungerade som president,
blev den radikale socialdemokraten Z. Fierlinger
konseljpresident, Jan Masaryk utrikesminister och
kommunisten V. Nosek inrikesminister. I maj
flyttade regeringen till Prag, där i okt. en
provisorisk nationalförsamling sammanträdde. Det
första huvudproblemet, som den pånyttfödda
tjeckoslovakiska staten hade att lösa, rörde
sudettys-karnas ställning. Man gick mycket radikalt fram
och förvisade alla tyskar, som icke voro
notoriskt kända som opolitiska el. som motståndare till
Henleinrörelsen; detta innebar, att den sudettyska
folkgruppen reducerades till c:a V10 av sin styrka
under mellankrigstiden. Även gentemot ungrarna
tillgrep man massförvisning men sökte senare
genom överenskommelse med Ungern ordna
frågan genom befolkningsutbyte. Jordegendom i
tyskars och ungrares händer konfiskerades.
Slovakien tillförsäkrades en viss självstyrelse.
Karpatoukraina avträddes i juni 1945 till
Sovjetunionen. Industrien förstatligades i stor utsträckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
