Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuvbaggar - Tjuvfiske - Tjuvgömmeri - Tjuvsena, änk- el. änklingssena - Tjuvskytte - Tjädern - Tjädersläktet - Tjäggelvas - Tjäle - Tjällmo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
183
Tjuvfiske—Tjällmo
184
herbarier, naturaliesamlingar o. s. v., den senare
huvudsakl. på päls- och lädervaror samt textilier
Tjuvfiske, vardaglig benämning på olovligt
fiske, se Fiskerilagstiftning.
Tjuvgömmeri är sådan efterföljande
delaktighet i tjuvnadsbrott, som består i tjuvgods’
emot-tagande el. döljande, dess köp el. försäljning med
vetskap om den olovliga åtkomsten. T. straffades
till 1942 som stöld el. snatteri, numera som häleri.
Tjuvsena, än k- el. ä n k 1 i ngs s ena, den
övei‘ armbågsleden löpande nerven, nervus
ulna-ris. En stöt på armbågen kan framkalla domning
i handens lillfingersida, där nervens
ändförgre-ningar finnas.
Tjuvskytte, olovlig jakt å annans jaktområde.
Hit räknas icke endast direkt jagande utan
också andra åtgärder, som medföra intrång i
annan persons jakträtt, t. ex. att skrämma el.
mota el. genom utfodring el. på annat sätt locka
vilt från annans mark samt att uppsätta bulvan
för fågelskytte el. redskap för fångst av
levande vilt närmare än 200 m från rågången.
Hit räknas även färdande med skjutvapen o. dyl.
över annans mark. Olovlig jakt straffas med
dagsböter el. i särskilt svåra fall med fängelse
intill 6 mån.
Tjädern, Te’trao uroga’llus, tillhör tjäder
släktet och är den största svenska hönsfågeln.
Hannen (tuppen) är askgrå, blåskimrande, med svart
vattring, även på de bruna skuldrorna; strupens
fjädrar äro förlängda (”skägg”), krävtrakten har
grön metallglans, stjärten är svart med
vitfläckiga band och buken svart med vita fläckar. Den
nakna fläcken över ögat är lackröd. Längden
är 85—100 cm och vikten 3,5—6 kg. Honan
(hönan) är endast omkr. hälften så stor, till färgen
brun med tvärfläckar i rostgult, vitt, grått och
svart och har en rödbrun fläck på bröstet. Tjä-
Spelande tjädertupp.
dern förekommer i Sverige på lämpliga platser
i hela barr skogsområdet. Födan utgör es
vintertiden av tallbarr, annars av frön, bär, knoppar
o. dyl. I mars—april samlas tjädrarna till spel.
Med hängande vingar och solf jäderslikt utslagen
stjärt åstadkommer tuppen en serie läten,
börjande med svaga knäppningar, varefter följer ett
ljud liknande det, som uppstår, då korken dragés
ur en butelj (”klunken”). Sist kommer ett
väsande ljud, ”sisningen”. Samlas flera tuppar,
utkämpas heta strider. Äggen läggas i en bale
på marken. Bastard mellan orrtupp och
tjäderhöna kallas rackelhane (se Orrsläktet),
mellan dalriptupp och tjäderhöna riptjäder (se
Ripsläktet).
Tjädersläktet, Te’trao, tillhör orrfåglarna
bland ordn. höns fåglar och utmärkes av täml.
lång, rundad stjärt, helt fjäderklädda tar ser,
nakna, på sidorna fr ansade tår och en kal fläck
över ögat.
Tjä’ggelvas, dets. som Tjeggelvas (se d. 0.).
Tjäle, beteckning för jordarterna (”marken”)
i fruset tillstånd, då det mellan jordpartiklarna
befintliga vattnet övergått till is, vilket ökar
sammanhållningen och hållfastheten. T:s undre
gräns ligger, där de atmosfäriska
temp.-växling-arna under året ej längre göra sig gällande.
Avgörande härför äro klimat och jordmån. I kalla
klimat, ss. Sibiriens, har uppgivits ända till 25
m t., i Sveriges s. och mell. delar 50—100 cm.
I ett föga värmeledande jordslag, ss. torv, blir
t. helt ytlig. I grövre jordarter (grus, sand,
grovmo) fryser vattnet inne i porerna, så att det
hela bildar ett massivt, homogent lager. I
fin-kornigare jordarter sker t.-bildningen i form av
renare isskikt, mer el. mindre parallella med
markytan. Utbildning av t. vid markytan verkar
på samma sätt som vattenavdunstning, d. v. s.
en vattenströmning nedifrån—uppåt åstadkommes.
En vattenanrikning med volymökning
(tjäl-skjutning) äger rum i den tjälade markens
understa skikt intill en viss gräns, då vattnet
fryser som ren is. Då på våren t:s övre delar börja
smälta, äro jordartens översta skikt övermättade
på vatten. Underliggande t. hindrar vattnets
ned-sjunkning. Vattenövermättnaden åstadkommer
minskad bärighet med genombrott av ytlagret i
vägar (tj älskott), jordflytning m. m. En
annan form av t. är pipkrake (se d. o.). Efter
tjälning blir särsk. den höstplöjda lerjorden vid
upptining mera lucker, än bearbetning kan
åstadkomma. T:s inverkan på oplöjd jord är mindre.
I vissa fall kan tjälning å vattensjuka lerjordar
och mullj ordar vara till skada för övervintrande
späda växter, vilkas rötter slitas sönder vid
markens starka utvidgning. T. skyddar mot
vissa slag av parasiter.
Tjällmo, kommun i Östergötlands län, i Aska,
Dals och Bobergs domsaga, Finspånga läns hd,
kring Finspångsån; 202,47 km2, 1,864 inv. (1954).
Omfattar en av förkastningsbranter begränsad
slättbygd (Tjällmoslätten) mitt uppe i n.
Östergötlands skogs- och bergsbygd; i n. vidtar
Tylö-skogen. 4,906 har åker. Egendomar:
Skönnar-bo (f. d. järnbruk), Johannisberg, Hättorp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
