Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjällmo - Tjälskjutning, Tjälskott - Tjängvidestenen - Tjänstbarhet - Tjänsteavtal - Tjänstebrevsrätt - Tjänsteförslag (förslag) - Tjänsteförsändelse - Tjänsteförteckning - Tjänstegrad - Tjänstehjon - Tjänsteklass - Tjänstelega (personlega) - Tjänsteläkare - Tjänstemannaorganisationer - Tjänstemän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
185
Tjälskjutning, Tjälskott—Tjänstemän
186
Lämneå. Kyrkan är delvis medeltida. Pastorat
i Linköpings stift, Bergslags kontrakt.
Tjälskjutning, Tjälskott, se Tjäle.
Tjängvidestenen, en vid Tj ängvide, Alskogs
sn, Gotland, funnen bildsten, nu i Statens
historiska museum. Bland figurerna i övre fältet
märkas en ryttare på åttafotad häst, möjl. Oden
på Sleipner, och framför honom en kvinna, som
räcker honom en välkomstbägare. T. dateras
till c:a 900 e. Kr.
Tjänstbarhet, äldre benämning på
arbetsprestationer, särsk. dagsverken och körslor, som
utföras åt annan, oftast Kronan el. storgodsägare.
Tjänsteavtal, jur., avtal om utförande av
arbete mot lön, alltså dets. som arbetsavtal (se
d. o.). En särskild art av t. är fartygsbefälhavares
och besättningsmäns anställning, s. k. hyresavtal.
Tjänstebrevsrätt. Genom k. f. 23/i2 1873
upphävdes fribrevsrätten och bestämdes, att
postavgifter skulle erläggas för försändelser i
tjänsteärenden (tjänsteförsändelser). Härvid skulle
belöpande porto utgöras medelst tjänstefrimärken
och tjänstebrevkort; vederbörande myndighet
hade att tillösa sig dyl. el. att, om postavgifterna
bokfördes, kvartalsvis erlägga ett mot dessa
svarande belopp. I bilaga till förordningen
uppräknades de myndigheter m. fl., vilka skulle åtnjuta
t. Antalet tjänstebrevsberättigade hade med tiden
stigit avsevärt. — 1920 genomfördes den
förändringen, att tjänsteförsändelser ej längre
taxeras var för sig och ej heller frimärkas.
Postverkets ersättning för dylika försändelser utgår
med viss procent av den allmänna
portouppbörden.
Tjänsteförslag, i dagligt tal endast förslag,
betecknar i svensk förvaltningsrätt det utlåtande
av vederbörlig myndighet, som i vissa fall skall
föregå K. m:ts utnämning till ämbeten och
tjänster och varigenom myndigheten hos K. m:t
föreslår de personer, vilka anses böra framför andra
ifrågakomma till erhållande av den tjänst, som
skall tillsättas. Vanl. uppföras dessa personer
därvid i viss ordning, så att var och en av dem
erhåller ett s. k. förslagsrum, i dagligt tal
ofta förkortat till rum (1 :a, 2:a el. 3:e
förslagsrummet). Denna förslagsrätt, ibland
kallad presentationsrätt, grundar sig
betr, tjänster i allm. på R. F. § 28 men är icke
där närmare reglerad utan beror av olika
ämbetsverks och myndigheters instruktioner. Vid
utnämning av ärkebiskop el. annan biskop, vid
tillsättande av kyrkoherdetjänst i vissa fall, då
s. k. 4æ provpredikant varit under omröstning,
och vid utnämning av borgmästare el. lagfaren
rådman i stad är K. m:t bunden av det avgivna
förslaget. Vid alla andra utnämningar är så
icke fallet, utan K. m:t har rätt att utnämna
person, som icke blivit föreslagen el. ens sökt
tjänsten. T. förekommer i regel vid sådana
tjänster, vilka varit föremål för ansökning hos K. m:t,
men icke vid chefsbefattningar. I vissa fall
avgivas t. av underordnad myndighet till
överordnad, som har utnämningsrätt. Från t. bör skiljas
den i vissa fall förekommande rätten att ge
förord, varmed avses rätten att till en tjänst
före
slå någon, som efter myndighetens subjektiva
uppfattning, oavsett sina meriter, befinnes
lämpligast för tjänsten.
Tjänsteförsändelse, se Tjänstebrevsrätt.
Tjänsteförteckning, förteckning över ord. och
e. o. befattningar i ett ämbetsverk el. dyl. med
angivande av lönegradsplacering. T. fastställes
av riksdagen i samband med staten för verket
i fråga.
Tjänstegrad, en huvudsakl. på statstjänstens
område bruklig term, betecknande den ställning,
som innehavaren av en viss befattning el. ett
visst ämbete i denna egenskap intar i förhållande
till andra i betydelse el. lönehänseende o. dyl.
högre el. lägre tjänstinnehavare inom
statsförvaltningen. En mera definitiv och reell innebörd
har begreppet endast inom försvarsväsendet.
Tjänstehjon, se Legohjon.
Tjänsteklass, krig sv., se Tjänsteställning.
Tjäntelega (p e r s o n 1 e g a), jur., den ena
huvudformen av arbets- el. tjänsteavtalet, utmärkt
därigenom, att lönen icke ställts i beroende av
det utförda arbetet utan beräknas efter tid.
Reglering i lag av t. saknas utom i avseende å
begränsade frågor, t. ex. fartygsbefälhavares och
besättningsmäns anställning (Sjömanslagen 1952,
Sjöarbetstidslagen 1948) samt betr, arbetstiden
för lantarbetare (lag 1948) och för
detaljhandeln (1942).
Tjänsteläkare, läkare, anställd i statlig el.
kommunal tjänst. Vanl., t. ex. i epidemilagen,
menas med t. läkare, anställd i den medicinska
distriktsorganisationen i riket. Författningarna
bestämma, att vissa uppdrag skola anförtros
uteslutande åt t., t. ex. utfärdandet av vissa intyg och
utförandet av vissa förrättningar.
Tjänstemannaorganisationer ha existerat
sedan länge, men det är huvudsakl. efter 1 :a
världskriget, som dessa sammanslutningar i större
omfattning ombildats från kamratföreningar, ofta
med ömsesidig understödsverksamhet
(begravningshjälp, änke- och pupillkassor, understöd av
välgörenhetstyp etc.) som biändamål, till mer el.
mindre rena intressesammanslutningar med
anställnings- och lönevillkorens förbättrande som
huvudpunkt på sitt program. De i Sverige
verksamma t. äro sammanslutna i fyra
huvudorganisationer, näml. Landsorganisationen (LO;
vissa handelsanställda och lägre statstjänstemän),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO;
flertalet tjänstemän), Statstj änstemännens
riksförbund (SR; vissa högre statstjänstemän) och
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO;
vissa akademiskt utbildade tjänstemän). De till
LO anslutna organisationerna av statstjänstemän
samverka i Statstj änarkartellen. Sammanlagt
torde 1953 c:a 450,000 av landets c:a 800,000
tjänstemän vara organiserade (100,000 i LO, 310,000
i TCO, 15,000 i SR och 25,000 i SACO).
Tjänstemän, i vidsträckt mening beteckning
för alla dem, som ha sitt arbete och sin utkomst
genom anställning mot bestämd lön i viss tjänst
el. befattning hos staten, hos en kommun, en
enskild organisation, ett privat företag o. s. v.,
till skillnad således från de fria yrkenas utövare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
