Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolstoj, 2. Lev Nikolajevitj - Tolstoj, 3. Alexej Nikolajevitj - Tolta - Tolteker - Tolubalsam - Toluca - Toluen, metylbensen - Toluidin, aminotoluen - Tolvfingertarm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Tolta—Tolvfingertarm
220
mot hans skrifter och förföljelser av en del
naiva ”tolstojaner”, som gjorde kuriösa försök
att praktisera T:s läror, fortsatte T. länge att
njuta det överklassliv han fördömde och
inskränkte sig till att överflytta sin förmögenhet
på sin familj och att personligen praktisera vad
hans hustru kallade hans robinsonad (bondedräkt,
kroppsarbete vid plogen, vegetarianism etc.).
Själv plågad av denna paradox, som roade el.
indignerade hela världen, var han tidigt besluten
att bryta med detta liv och sin familj. Först i
okt. 1910 lämnade han i hemlighet sitt gods för
att som eremit i ensamhet sluta sina dagar; kort
efter uppbrottet avled han på stationen i
Asta-povo.
T :s skrifter ha utkommit i en mängd uppl.
Jubileumsåret 1928 påbörjades i Ryssland en till
över 90 bd beräknad uppl. under red. av hans
mångårige förtrogne vän V. Tjertkov, biträdd av
T:s älsklingsdotter Alexandra. De flesta av T:s
verk föreligga i sv. övers., dock först på senare
tid direkt från originalen i filologiskt
tillfredsställande form. Däribland märkas ”Anna
Kare-nina” (övers, av S. Agrell, 1925), ”Krig och
fred” (övers, av Hj. Dahl, 1926), ”Uppståndelse”
(övers, av M. Persson, 1927); 1927—28 utkom
en saml. ”Skrifter” i 8 bd. — Litt.: Biogr. av P.
Birjukov (på ry., 4 bd, 1906—23; på ty., 2 bd,
1906—09; standardverk); R. Rolland, ”Vie de T.”
(1911; sv. övers. 1917; varmt sympatiserande);
Alexandra Tolstoj, ”Wanderer in Ketten” (1932;
eng. uppl. ”Tragedy of T.”, 1933; minnen från
T:s liv); E. Krag," ”L. T.” (1937); E. J.
Sim-mons, ”L. T.” (1946); Käte Hamburger, ”T.
Biografi och analys” (1948); T. A. Kuzminskaya,
”T. as I knew him” (s. å.); Tatjana
Tolstoj-Suchotin, ”Den unge T.” (s å.).
3) Alexej Nikolajevitj T., greve,
författare (1882—1945). T., som var son till en
godsägare och utbildade sig till ingenjör, bl. a. i
Dresden, framträdde tidigt som skribent. Under
bolsjevikrevolutionen deltog T., som dittills
närmast varit socialdemokrat, på de vitas sida och
måste lämna landet 1919. Bosatt i Paris och
Berlin, fortsatte han sitt författarskap, främst
upptagen av en inträngande och bred skildring av
livet i Ryssland under tiden före revolutionen,
varvid han snart reviderade sin inställning till
den nya regimen i hemlandet, dit han återvände
1922. Han engagerade sig småningom alltmer för
den bolsjevikiska riktningen och fick med tiden en
officiellt erkänd ledande ställning i den
sovjetryska litteraturen. Bl. a. skrev han på 1920-talet
en rad mer el. mindre fantastiska berättelser, ss.
”Resan till Mars” (sv. övers. 1924), som handlar
om en sovjetrysk ockupation av planeten. Sin
position i rysk litteratur skapade T. främst
genom ett par större skildringar av ryskt liv i
nutid och gången tid. ”Lidandets väg” (3 bd, 1921—
41; sv. övers, av bd 1, ”Systrarna”, 1946, av bd 2,
”År 1918”, 1947) är en av djup sympati och stark
patriotism buren teckning av det ryska folkets
liv 1914—19. Sista delen av trilogien, som
utkom efter den nazistiska invasionen i Ryssland,
spelade en viktig roll för upprätthållandet av den
inre fronten. I sitt andra huvudarbete, en
romantiserad biografi över Peter I (2 bd, 1919—34;
sv. övers, av bd l, ”Tsar Peter”, 1933; filmad),
tog T. till uppgift att levandegöra Rysslands
förflutna för de nya generationer, som vuxit upp
efter revolutionen. Vid sin död hyllades T. som
Sovj etrysslands förnämste förf, efter Gorkij. Av
T. föreligga utom redan nämnda verk i sv. övers.
”Halte herrn” (1924) och ”Nikitas barndom”
(1946).
Tolta, Mulgèdium, släkte av fam.
korgblommiga, liknar Sonchus men har blå (sällan vita)
blommor. M. alpinum är en flerårig, ofta
manshög ört med talrika korgar i kvast el. klase.
Växer i n. Sverige ned till Värmland och
Gästrikland, särdeles ymnigt i fjällens björk- och
gråvidebälten. En närstående art, M.
macrophyl-lum, odlas som prydnadsväxt.
Toltèker, folk i Mexico, som före aztekerna
intog den kulturellt ledande ställningen i den
centrala delen av högplatån. Det har antagits, att
t. voro besläktade med aztekerna samt talade en
ålderdomlig dial. av samma språk. Den
arkeologiska forskningen har visat, att t:s huvudort var
Tula i staten Hidalgo (se bild 4 å pl. vid
Mexico, förhistoria) och icke, som tidigare
antagits, Teotihuacån i Mexicodalen.
Teotihuacån-kulturen är betydligt äldre och hade redan gått
under, då toltekperioden började, varför kontakt
mellan dem saknades. Den tidigare
sammanblandningen av t. och teotihuacånkulturens bärare
har förorsakat stor förvirring i skildringarna av
Fornmexicos historia. — Litt.: S. Linné,
”Mexi-can highland cultures” (1942).
Tolu’balsam [tå-], Bdlsamum tolutänum,
sekretet från stammen av Myroxylon toluifera, ett
i n. Sydamerika inhemskt träd, är en gulbrun el.
brun, hård och något spröd massa. T. har en
om vanilj erinrande lukt och svagt aromatisk
smak, är olöslig i vatten, lättlöslig i sprit.
Beståndsdelarna äro kanelsyra, bensoesyre- och
ka-nelsyrabensylester, mindre mängd bensoesyra och
vanillin samt c:a 8o°/o harts. T. användes i
medicinen som smakförbättrande medel i form av
sirap samt ingår, upplöst i sprit, i kosmetiska
medel.
Toluca [tålo’ka], huvudstad i delstaten
Mexico, 50 km v. om Mexico City, 2,680 m ö. h., vid
n. foten av Nevado de Toluca, i en fruktbar och
vacker trakt; 42,820 inv. (1940). T., som urspr.
är en gammal indiansk stad, är en omtyckt
sommarsemesterort.
Toluèn (toluol), metylbensen, CeHsCHs,
ett cykliskt kolväte, som fås vid torrdestillering
av stenkol och av tolubalsam. T. liknar mycket
bensen men kokar först vid 1100. Ur t.
framställas sprängämnet trotyl, desinfektionsmedlet
klora-min, vidare sackarin, bensaldehyd, bensoesyra
samt en mängd viktiga färgämnen.
Toluidln, aminotoluén, CeHifNHajCHs,
förekommer som orto-t. och para-t. i rödanilin,
som framställes ur råbensen. T. användes för
tillverkning av många anilin- och azofärgämnen.
Tolvfingertarm, anat., se Tarmkanalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
