Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvman - Tolvskilling - Tolv tavlornas lagar - Tolvtonsmusik, dodekafoni - Tolvöarna, Dodekanesien - Tolånga - Tom (band) - Tom (flod) - Tomahawk - Tomar, Thomar - Tomarp - Tomas (apostel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Tolvman—Tomas
222
Tolvman, i vissa trakter av Sverige
förekommande beteckning för nämndeman.
Tolvskilling. Då V4 riksdaler specie = 48
skil-ling 1855 ombenämndes till 1 riksdaler riksmynt
= 100 öre, blev 1 skilling c:a 2 öre, varför även
en tjugofemöring kallades t.
Tolv tavlornas lagar, se Romersk rätt.
Tolvtonsmusik, dodekafoni, en något
svävande benämning på musik, som komponerats
enl. någon metod, där tonerna i den tempererade
(tolvtoniga) kromatiska skalan äro sinsemellan
likaberättigade i mots. till vad fallet är i
traditionell västerländsk tonal musik, där skalans
toner gruppera sig kring tonala harmoniska centra.
T. framväxte som en logisk följd av
musikstilistiska tendenser kring sekelskiftet 1900, vilka i
viss mån gingo ut på att spränga gränserna för
tidigare tonala sammanhang. Under sådana
förutsättningar utarbetade A. Schönberg i början av
1920-talet sin berömda ”metod att komponera med
tolv toner”. Vid hans sida böra nämnas hans båda
främsta elever och kolleger, Alban Berg och
Anton v. Webern, vilka var och en på sitt sätt
vidareutvecklat Schönbergs metoder. Webern har
med sin personliga särart blivit utgångspunkten
för den nya ”punktmusik”, som under senare år
utgör ett av den moderna tonkonstens
intressantaste fenomen; bland de viktigaste företrädarna
äro P. Boulez, K. Goeyvaerts, L. Nono och K. H.
Stockhausen.
T., som i sig själv endast innebär en ny form
av logiskt betingad tonorganisation, utesluter ej
traditionella ackordbildningar; dessa få dock ej
samma funktionsvärden som i rent tonal musik
(med harmoniska centra). Vad beträffar
gestaltningsprinciperna för t. ha, utom den av
Schönberg m. fl. tillämpade s. k. serietekniken, även
förekommit en ”troplära” (praktiserad av J. M.
Hauer) samt en nyare metod, baserad på lagarna
för matematiska permutationer. Ytterligare andra
metoder ha under de senaste åren utbildats i bl. a.
Mellan- och Sydeuropa. Inom den serieteknik,
som Schönberg började systematisera omkr. 1924
och som i viss mån blivit skolbildande under
senare tid, är utgångspunkten en tonföljd (serie),
som innehåller alla den kromatiska skalans tolv
toner och utgör en organisatorisk grundval för
hela kompositionen. Med undantag för omedelbara
upprepningar får i princip ingen ton återkomma,
förrän samtliga avspelats i föreskriven ordning;
Notexempel till tolvtonsmusik.
dock kan ett horisontalt seriefragment skjutas
samman till en vertikal samklang, och
möjligheten att förlägga tonerna till olika oktavlägen
skapar ytterligare variationsmöjligheter. Utöver
själva serien begagnas även dess tre huvudvarianter:
seriens vertikala spegelbild (inversion),
horisontala spegelbild (kräftgång el. retrograd
form) samt den retrograda formens inversion.
Utöver dessa 4 huvudserier användas även de tolv
möjliga transponeringarna till var och en av
dessa, vilket ger ett primärt råmaterial av
sammanlagt 48 serier.
Tolvöarna, Dodekanésien, nygrek.
Dode-ka’nisos, it. Dodecanèso, nomos i Grekland
utanför Turkiets s. v. kust, bestående dels av Rhodos,
dels av de egentliga T., d. v. s. Patmos, Lipsos,
Leros, Kalymnos, Kos, Astropalia, Nisyros, Telos,
Syme, Chalke, Karpathos och Kasos; 2,682 km2,
121,074 inv. (1951). Huvudstad Rhodos. Alla
öar-na äro bergiga; på Nisyros förekommer
vulkanism. Inv. äro till största delen greker. — T., som
från 1522 innehades av turkarna, besattes under
Tripoliskriget av italienarna 1912. I freden i
Lau-sanne s. å. fastställdes, att de t. v. skulle förbli i
deras händer. Slutgiltigt kom ögruppen till
Italien genom freden i Lausanne 1923. Efter 2:a
världskriget tillföll den Grekland.
Tolånga, sn i Malmöhus län, Färs hd, ö. om
Sjöbo; 42,0 km2, 1,293 inv. (1954). Småkullig
slättbygd, genomfluten av Tolångaån. 3,080 har
åker. Stationssamhället Klasaröd har 317 inv.
(1951). Kyrkan härstammar från äldre
medeltiden. Ingår i Vanstads, T., Röddinge och
Rams-åsa pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt.
Tillhör storkommunen östra Färs.
Tom [tåm] (lat. to’mus, fr. tome), band, del
av bokverk, volym.
Tom [tå’m], biflod från höger till Ob i
Sibirien, förenar sig med denna flod 50 km
nedanför staden Tomsk. Längd omkr. 900 km,
segelbar till Stalinsk.
Tomahawk [eng. utt. tå’mahäk], urspr.
beteckning för de nordamerikanska indianernas
stridsklubbor av trä el. med i båda ändar
tillspetsat huvud av sten. Senare blev t. namn även på
av européerna införda järnyxor. Utgjorde
algon-kinernas och prärieindianernas förnämsta vapen
vid närstrid. Ordet är av algonkinursprung.
Toma’r, T h o m a’r, stad i distr. Santarém,
mell. Portugal; c:a 10,000 inv. Berömd borg,
urspr. gr. av tempelherreorden 1170.
Tomarp, kungsgård i Skåne, se Tommarp.
Tomas (aram. Tömå’, grek. Thomäs,
”tvilling”) uppföres i ”apostlakatalogema” (Mark. 3,
Matt. 10, Luk. 6, jfr Apg. 1) i 8:e (el. 7:e)
rummet bland Jesu apostlar. Endast i Joh.
framträder han vid ett par tillfällen, bl. a. i den berömda
scenen, då han vill handgripligen övertyga sig
om Kristi uppståndelses materiella verklighet.
Sedan har T. i kyrkan gällt som typ för den
religiöse tvivlaren, vilket även motsvarar evangeliets
intention (tvilling = tvehågsen). — Med T. är
förknippad en rik legendbildning. Han skall ha
predikat i Indien (se Tomaskristna) och där ha
lidit martyrdöden; kroppen fördes till Edessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
