- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 21. Ternopil - Vane /
245-246

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torn - Torn (storkommun) - Tornado - Torna härad - Torna kontrakt - Torna och Bara domsaga - Tornar - Tornberg, Carl Johan - Tornblad, Hjalmar - Tornedalens folkhögskola - Tornej - Torne lappmark - Tornérhjelm, ätt - Tornérhjelm, Gustaf - Tornerspel, tornering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

Torn—Tonnerspel

246

2) (Spelt.) Se Rockera och Schack. — 3) (Bot.)
Se Tornar. — 4) (Krig sv.) Se Pansartorn.

Torn, storkommun i Torna hd i Malmöhus
län, bestående av socknarna N. Nöbbelöv,
Vallkärra, Stångby, V. Hoby, Ilåstad samt Igelösa
och Odarslöv; 63,74 km2, 2,653 inv. (1954).

Tornädo, den i Nordamerika vanliga
beteckningen för tromb el. skydrag. Dessa föga
omfattande men stundom ytterst våldsamma oväder
förekomma särsk. talrikt i Nordamerika, där i
synnerhet Kansas är hemsökt.

Torna härad i Malmöhus län omfattar den
bördiga lerslätten v., n. och ö. om Lund el.
mellan Lommabukten, Kävlingeån och Höjeån,
vidare större delen av Romeleåsen samt
sandslätten ö. och n. ö. därom intill Klingvallsån—
Kävlingeån. T. omfattar socknarna Borgeby,
Flädie, Fjelie, V. Hoby, Håstad, Igelösa,
Odarslöv, Stångby, Vallkärra, N. Nöbbelöv, Bjällerup,
Hardeberga, S. Sandby, Revinge, Silvåkra,
Hällestad, Dalby, Bonderup, Gödelöv, Veberöd,
Ever-löv och Blentarp samt Furulunds köping. Det
tillhör i huvudsak Torna och Bara domsaga och
Lunds fögderi.

Torna kontrakt i Lunds stift omfattar följ.
8 pastorat: Lunds domkyrkoförs.; Dalby,
Hällestad, Bonderup och Gödelöv; S. Sandby och
Hardeberga; Lackalänga och Stävie; Vallkärra,
Stångby, V. Hoby och Håstad; S:t Peters
Kloster och N. Nöbbelöv; Fjelie och Flädie samt
Veberöd och Vomb.

Torna och Bara domsaga, under Hovrätten
över Skåne och Blekinge, omfattar Torna (utom
Blentarp och Everlöv) och Bara härader i
Malmöhus län. T. utgör ett tingslag med
tingsställe i Dalby och kansli i Lund.

Tornar, bot. Växternas vassa, stickande organ,
vanl. kallade taggar, äro av två till sitt ursprung
olika slag, taggar och t. De förra äro hår
el. utskott, bildade av enbart överhud el. i vilka
därjämte ingår barkvävnad, t. ex. taggarna hos
humle och Rosa-arter. T. äro däremot
ombilda-de stamdelar, i vilka ingå även vedelement, märg
m. m. (s t a m t o r n a r), t. ex. hos hagtorn,
blad el. bladdelar (blad tornar; se fig. 18
å pl. vid Blad), t. ex. hos tistlar, el. sällan rötter
(rot tornar), t. ex. hos vissa palmer. Taggar
och t. ha för växterna betydelse som
klätter-organ, som spridningsorgan el. som
försvarsmedel mot växtätande djur.

Tornberg, Carl
Jo h a n, orientalist
(1807—77). Han blev
docent i arabiska i
Uppsala 1835. Bland
T: s tidigare arbeten
märkas ”Ex Ibn
el-Vardii libro Margarita
mirabilium” etc. (1835
—42) och ”Annales
regum Mauritaniæ” (2
dir, 1843—46). Då
han förbigicks vid
tillsättandet av en
professur i Uppsala, lät han

prästviga sig. Genom dåv. kanslerns (kronprins
Karls) ingripande bevarades dock T. åt
vetenskapen och blev 1847 e. o. prof, vid Lunds univ. samt
1850 ord. prof. De betydande samlingar av
orientaliska handskrifter Sverige äger i Uppsala och
Lund blevo först av T. vetenskapligt ordnade och
beskrivna. De många i svensk jord funna
österländska mynten undersöktes och tolkades av
honom redan tidigt. T:s förnämsta verk var
”Ibn-el-Athiri chronicon, quod perfectissimum
in-scribitur” (12 dir och 2 bd suppl. och indices,
1851—76), en världshistoria från Adam och
Noak till 1231 e. Kr., som utgör en outtömlig
källa av fakta om muhammedansk historia och
kultur.

Tornblad, Hjalmar Benedictus,
hotellidka-re, mecenat (1867—1937). Efter kortare
tjänstgöring i tullverket samt verksamhet som
publicist och försäkringsman övergick T. till
hotellbranschen (hotell Continental och ab. Berns
salonger i Stockholm). T. inlade betydande
förtjänster om den medicinska vetenskapen, vilka
bl. a. togo sig uttryck i stora donationer för
en Afrika-expedition för insamling av
embryolo-giskt undersökningsmaterial samt för
uppförande av en embryologisk inst. i Lund (T o r
n-bladinstitutet). Med. heders-dr vid Lunds
univ. 1932.

Tomedalens folkhögskola [tå’r-], se
Mata-rengi.

Torne’j, se Tornerspel.

Torne lappmark [tå’r-1 omfattar Karesuando
och Jukkasjärvi socknar i nordligaste Lappland.

Tornérhjelm, ätt, härstammande från
Västmanland, känd från 1600-talet, adlad 1719.

Gustaf David Rudolf T., godsägare,
ämbetsman (1854—1934), underlöjtnant vid Skånska
husarreg. 1872, löjtnant 1879, ryttmästares
avsked 1885. T. ägde Vrams Gunnarstorp m. fl.
gods samt blev småningom led. och ordf, i
styrelser för ett flertal affärsföretag och allmänna
inrättningar. 1889—1902 var han led. av F. K.,
1902—09 landshövding i Malmöhus län.

Tornerspel, t o r n è r i n g (ty. Turnier, fr.
tournoi), ridderlig vapenlek, som vanligen hölls
på en öppen plats, stundom inom en av läktare
m. m. inramad fyrkant ("rännarbana”). T.,
vilkas ursprung förmodligen går tillbaka till den
germanska forntiden, förekommo i Frankrike
under 1000-talet och i den övriga kristna världen
under de följ. årh. De utbildades såsom
praktiska övningar i anslutning till det medeltida
riddarväsendets tunga stridssätt men fortlevde
även sedan det pansarklädda rytteriet förlorat sin
militära betydelse och erhöllo då alltmera
karaktären av festspel. Vanl. anordnades t. av en
furste i samband med någon kröning el.
för-mälning. Deltagarna i t. borde vara av
ridderligt stånd; småningom uppkommo dock t., i vilka
borgare el. bönder kunde uppträda. Stridsdomare
övervakade, att ridderlig hävd följdes. Damernas
närvaro förlänade åt den krigiska festen ett
galant inslag: den kämpande bar gärna sin dams
färger, och åt henne gav han, om han vunnit,
ofta sitt segerpris. De viktigaste arterna av t.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfga/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free