Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tornsvala - Tornuggla - Tornväktare - Toron, toriumemanation - Toronto - Torp - -torp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Tornuggla–-torp
250
hela landet. Födan utgöres av insekter, som
fångas i flykten. På marken slår sig t. aldrig
ned. Den häckar vanl. under takpannor.
Tornuggla, zool., se Ugglor.
Tornväktare, förr i stadsförsamlingar
anställda kyrkotj änare, som ägde att tur-vis hålla vakt
i kyrktornet och dels under dygnets mörka tid
förkunna timmarnas gång medelst tutning i ett
horn (el. med väktarrop), dels vid eldsvåda
genom klämtning i kyrkklockan alarmera
släck-ningsmanskapet. Det moderna brandväsendet har
gjort t. överflödiga, och där de förekomma, t. ex.
i Ystad, är det mest av traditionshänsyn.
Toron [-å’n], toriumemanatiön, Tn,
kemiskt grundämne med ordnings-nr 86 i
periodiska systemet, upptäcktes 1900 av E. Rutherford.
T. var det först kända radioaktiva grundämnet i
gasform. Det har atomvikten 220 och hör till
ädelgasernas grupp. T. utsänder a-strålar,
vilkas räckvidd bestämts till 4,799 cm.
Halverings-tiden är 54,5 sek. Se vidare Radioaktiva
grundämnen, sp. 672.
Toronto [tarå’ntåu], huvudstad i prov.
Ontario, Canada, på Ontariosjöns nordkust,
mittemot Niagaraflodens mynning; 675,754 inv.
(1951; med förstäder 1,081,460), Canadas näst
största stad. Namnet T. är indianskt och
betyder mötesplats; här byggde fransmännen 1749
ett fort. 1794 blev T. under namnet York
huvudstad i dåv. prov. Upper Canada. Sitt nuv. namn
bär staden sedan 1834. I city dominera
skyskrapor, men f. ö. är bebyggelsen rätt gles med
typiska engelska tegelhus, omgivna av trädgårdar.
Bland de många ståtliga offentliga byggnaderna
må nämnas parlamentshuset av röd sandsten i
Queen’s Park i stadens centrum. T. är en
framstående lärdomsstad med bl. a. stort univ. (gr.
1827), har stora bokförlag och är f. ö. ett av
Canadas största handels- och industricentra,
gynnat av ypperliga kommunikationer. Den rymliga,
naturliga hamnen, Toronto Bay, skyddas av en
halvmånformig, sandig ö, Toronto Island, med
friluftsbad och sommarvillor. I Exhibition Park
hålles årl. en stor utställning.
Torp. 1) Kam. och rättshist. T. betecknade
urspr. en nyodling, sedan gård. I de svenska
landskapslagarna ställes t. i direkt motsats till
by och betecknar en enstaka, för sig liggande
gård till skillnad från byn med dess
flertal gårdar. Särsk. betecknades med t. nybyggen,
företrädesvis å allmänning. På 1500-talet erhöll
t. här en kameral innebörd. Därmed avsågs
en jordlägenhet, som var för liten att sättas i
mantal men stor nog att åsättas någon ränta till
Kronan. Under 1600-talet skattades en torpare
vanl. till V4 av hel bonde. De större t. åsattes
mot årh:s slut mantal och förvandlades därmed
till hemman. Nya former av t. uppstodo
emellertid alltjämt, smärre, nybyggda
jordbrukslägenhe-ter, ofta å allmänningarna, i de n. orternas
kro-noskogar, kallade krono-t. På gr. av förbudet
mot skattskyldig jords minskning voro
självständiga t. å skattehemman dock sällsynta. Desto
vanligare blevo där t., vilka inbegrepos i
hemmanets skattetal. I samband med
indelningsver
ket uppkommo också å rotehållarnas hemman c:a
20,000 soldat-t. Sedan jordavsöndring medgivits
i 1800-talets k. f. om skiftesväsendet,
förvandlades många t. till självständiga fastigheter. De
flesta kvarstodo dock alltjämt i
stamhemmansägarens formella ägo. Många t. ha på senare
årtionden frilösts enl. ensittarlagen. — Litt.: G.
Thulin, ”Om mantalet” (2 bd, 1890—1935); N.
Wohlin, ”Den svenska jordstyckningspolitiken”
(1912). V. Elgeskog, ”Svensk torpbebyggelse
från 1500-talet till laga skifte” (1945).
2) Mindre jordbrukslägenhet, som upplåtits
med nyttjanderätt åt en brukare, torpare,
vilken i ersättning utför dagsverken åt lägenhetens
ägare. Alltefter t:s belägenhet på jordbruks- el.
skogsegendom brukar man skilja mellan
jord-torpare och skogstorpare. Under 1800-talet
lämnade t:s innehavare en väsentlig del av
arbetskraften inom det större lantbruket, och torparna
intogo en väl avgränsad ställning mellan å ena
sidan arrendatorerna, som erlade avgäld för sina
brukningsdelar i penningar, och å andra sidan
backstugusittarna, som endast innehade en liten
stuga och en mycket oansenlig jordbit och levde
på tillfälligt arbete. Mot slutet av 1800-talet och
under 1900-talet har torparinst. undergått en
snabb förvandling. På många lägenheter har
dagsverksskyldigheten ersatts med
penningarrenden, ehuru benämningen t. fortfarande oegentligt
kvarlever. På de större t.-bruken hade av
torparna blivit självförsörjande arrendebrukare, på
de mindre vanliga daglönare med frihet att skaffa
sig arbetsanställning var som helst. För de
kvarvarande egentliga t. har dagsverksskyldigheten
reglerats genom den moderna
arrendelagstiftningen. Sugningen av arbetskraft till industrien,
emigrationen m. m. ledde mot slutet av 1800-talet
till en så kraftig reducering av antalet torpare,
att man började hysa farhågor för jordbrukets
tillgång på arbetskraft. Denna reducering har
fortsatt. Medan antalet jordtorpare 1860
uppnådde en toppunkt med omkr. 100,000 och 1910
uppgick till omkr. 53,000, var antalet enl.
folkräkningarna 1920 och 1930 35,200, resp. 17,700.
Enl. 1943 års arrendelagstiftning är det icke
mera tillåtet att utlämna brukningsrätt av jord
mot ersättning i form av dagsverken, och
därmed har torparinst. upphört att existera. — Litt.:
N. Wohlin, ”Torpare-, backstugu- och
inhyses-klasserna” (1908); ”Lantarbetarnas arbets- och
löneförhållanden” (1915).
-torp är mycket vanligt som efterled i
nordiska ortnamn. Namnleden, som urspr.
betecknar nybygge el. utflyttargård, börjar uppträda
under vikingatiden, men de flesta hithörande
svenska namnen tillhöra medeltiden. Förleden är
oftast ett mansnamn (t. ex. Svenstorp), ej sällan
av kristen typ (t. ex. Jonstorp), men kan också
syfta på terräng- och naturförhållanden m. m.
(Åstorp). I Danmark och Skåne uppträder -torp
i stor utsträckning som -(e)rup, -(s)trup, -drup
(Nyrup, Tosterup, Swenstrup, Ordrup), i s.
Sverige som -arp (Alnarp, Toarp) och -orp
(Stjärn-orp). — Litt.: J. Sahlgren i Namn och bygd,
1923, s. 69 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
