Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tott, ätt - Tott, 1. Axel Pedersson - Tott, 2. Åke Axelsson - Tott, 3. Erik Axelsson - Tott, 4. Ivar Axelsson - Tott, 5. Åke Henriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Tott
282
Totempålar. Alaska.
Tott [-å-], dansk-sven.sk adlig ätt, om vars
ursprung se Thott. Nedannämnde T.i) var far till
de 9 s. k. Axelssönerna, bland vilka märkas T.2)
—4). Av dessa blev T.2) genom sin äldre son,
riksrådet Erik Åkesson T. (nämnd 1457—94),
stamfar för adliga ätten T. af S k e d e b 0,
introducerad 1625, utslocknad 1659, och genom en
yngre son för grevliga ätten T., i det att en
dennes ättling, T.6), på gr. av faderns
förtjänster 1652 upphöjdes i grevligt stånd; den sistn.
slöt själv den grevliga ätten.
1) Axel Pedersson T., riksråd (d. 1446
el. 1447), nämnes som väpnare 1390, blev
sannolikt 1397 vid Eriks av Pommern kröning riddare
och framträder sedan vid upprepade tillfällen
på framskjutna poster, bl. a. 1428 anförare på
flottan under kriget med Hansan och från 1415
länsman på Varberg.
2) ÅkeAxelssonT., den föreg:s son,
riksråd (d. 1477), riddare antagl. vid Kristofers av
Bayern kröning, efter fadern länsman på
Varberg, som han hade i -pant, deltog under
1450-och 1460-talen i en rad stormannamöten. Nära
befryndad med den svenska adeln och innehavare
av stora gods i Sverige, väckte han Kristian I:s
misstro och synes omkr. 1467 ha mist Varbergs
län; allt hans gods tilldömdes 1469 danska
kronan men återställdes 1472 tillika med hans
pante-gods i Halland och Varbergs län, vilkas slutliga
öde skulle upptagas till doms; T. behöll dem
i varje fall till sin död.
3) Erik Axelsson T., den föreg:s bror,
riksföreståndare (d. 1481), uppträdde i början
av 1440-talet i tjänst hos sin släkting på
mödernet, den svenske marsken Karl Knutsson
Bonde, blev riddare 1441, deltog efter Karl
Knutssons tronbestigning i Magnus Grens
Got-landsexp., var en av de svenska rådsdelegaterna
i Halmstad 1450, fällde som en av kung Karls
tromän dom över Magnus Gren 1453 och var
kungl. hövitsman på Nyköpings slott 1451—66.
Vid ärkebiskop Jöns Bengtssons uppror 1457
fängslades T. av konungen men lösgavs åter och
var i mars 1457 riksföreståndare jämte
ärkebiskopen. Vid Kristian I:s hyllning som svensk
konung s. å. blev T. kungl. rikshovmästare och
hövitsman på Viborg samt senare på Tavastehus.
Han bekämpade Karl Knutsson 1464 men
störtade 1466 Jöns Bengtsson från
riksföreståndarska-pet, efterträdde denne och hyllade 1467 kung
Karl, sedan en brytning inträffat mellan kung
Kristian och Axelssönerna. Efter Karl Knutssons
död 1470 lanserade T. sin unge släkting Sten
Sture som riksföreståndare. Samtidigt drog han
sig tillbaka från Nyköpings län och
koncentrerade sig på Finland, där han utom Viborgs och
Tavastehus län tidvis innehade Åbo län. T. var
en duglig länsstyresman, anlade slottet Olof sborg
och sökte draga den ryska handeln till Viborg.
4) Ivar Axelsson T., den föregrs bror,
riksråd (d. 1487), förvaltade efter faderns död
Varbergs län jämte T.2) och övertog faderns
förläningar Gärds och Villands härader i Skåne
med staden Vä och fädernegården Lillö;
för-läningarna övergingo till pantlän liksom det av
T. nyförvärvade Sölvesborg. T. blev efter den
svenska invasionen i Skåne 1452 danskt riksråd
och verkade som danskt sändebud vid
fredsmäk-lingar 1453 och 1455. 1464 blev han efter
brodern Filips död länsherre på Gotland och
ingick 1466 giftermål med Karl Knutssons dotter
Magdalena. Denna giftermålsförbindelse kom
att bli av avgörande betydelse för T:s och hans
bröders politiska verksamhet. T. stödde T.3) vid
dennes övertagande av makten i Sverige; vid
den 1467 inträffade brytningen med kung
Kristian miste han sina skånska pantlän men
besegrade ärkebiskopen Jöns Bengtsson och bidrog
genom sitt militära ingripande väsentligt till Karl
Knutssons återinsättande. T. var urspr. designerad
till riksföreståndare efter Karls död men stödde
av hänsyn till folkopinionen i Sverige Sten Stures
kandidatur 1470. Efter freden med kung
Kristian 1472 återfick han sina skånska pantlän; han
innehade i Sverige Visborg med Gotland och
Stegeborgs län. Gotland hölls enl. försäkran av
1476 kung Kristian till handa. Efter bröderna
Eriks och Laurens’ död 1481—82 erhöll T. även
Tavastehus’ och Viborgs län i Finland. Hans
makt hade nu vuxit till en för den svenske
riksföreståndaren hotande omfattning. 1483
träffades en överenskommelse mellan Sten Sture och
T., att den senare skulle utbyta Viborg och
Tavastehus mot Öland. 1487 angrep Sten Sture
Borgholm; T. flydde till Gotland, som han
lämnade till kung Hans, varefter han blev tvungen
att uppge sina svenska län till Sten Sture. Han
drog sig tillbaka till Lillö och dog redan i okt.
1487.
5) Åke Henriksson T., riksråd (1598—
1640), son till Erik XIV:s dotter Sigrid i
hennes 1 :a gifte. T., som var känd för okuvlig
tapperhet och högt skattad av sin kunglige
kusin, Gustav II Adolf, blev 1625 överstelöjtnant
vid finska rytteriet, 1627 överste, 1630
generalmajor av kav. och riksråd, 1631 fältmarskalk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
