Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trakéer - Trakégälar - Trakehnen - Trakeider - Trakeit - Trakeotomi - Trakien, Tracien - Trakom, egyptisk ögoninflammation el. militäroftalmi - Traktamente - Traktat - Traktathamn - Traktblädning, blädning - Traktera - Trakthuggning - Traktor - Trakyt - Tralla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
299
Trakégälar—Tralla
300
mynna på kroppens sidor genom andhål, s. k.
s t i g m e r (stigmata) el. s p i r a k 1 e r
(spira-cula, sing. spiraculum). I enklaste fall utgöras
dessa av öppna hål el. springor, vanl. försedda
med silapparater. De grövre t., vilkas vägg
stödes av i täta spiraler förlöpande lister,
tjänstgöra blott som luftvägar, medan de finaste, vilka
sakna spirallist och bilda rikt förgrenade
kapillärer, utgöra systemets respiratoriska del.
Trakégälar, andningsorgan hos i vatten
levande insektlarver, vanl. bestående av säcklika,
blad-el. trådformiga kroppsbihang, genomdragna av ett
rikt trakénät och vanl. även talrika blodkärl. Vanl.
sitta de utanpå kroppen, gruppvis fördelade över
hela bakkroppen el. utmed dess sidor el. blott i
bakkroppsspetsen. Hos vissa trollsländelarver
sitta t. i ändtarmen (tarmgälar), som genom
utvidgningar och sammandragningar förser dem
med ständigt friskt vatten.
Trakehnen [-ké’-], tyskt statsstuteri, beläget i
Ostpreussen c:a 40 km s. ö. om Insterburg;
grundat 1732; berömt för sina hårda, uthålliga
ridhästar.
Trakeider, bot., se Ledningsvävnad.
Trakeit, katarr i luftstrupen. Jfr Bronkit.
Trakeotomi, operation, varvid strupen öppnas
med ett snitt framtill. Genom detta införes ett
böjt silver rör, möjliggörande andning, även om
hinder finns för luftens passage genom
struphuvudet.
Träkien, Tracien (grek. Thräke, lat.
Thrä-cia), ett geografiskt begrepp, vars omfattning
växlat betydligt; på det hela taget menas med T.
det bergiga landet mellan Donau, Svarta och
Egeiska haven; i v. gränsar det till Makedonien
och Illyrien. Under den romerska tiden bildade
n. delen prov. Moesia. I T. grundade grekerna en
rad kolonier, bl. a. Abdera och Bysantion.
Tra-kerna tillhörde den indoeuropeiska folkfamiljen,
men blott få ord äro kända av deras språk. Till
dem hörde bl. a. geter, fryger och myser. Vid
Dareios I:s tåg mot skyterna 512 f. Kr.
kuvades T. och blev en tid persisk provins. I slutet
på 400-talet f. Kr. sökte furstar över odrysernas
stam bilda ett trakiskt rike. T. intogs av Filip av
Makedonien; efter Alexander den stores död blev
det självständigt under Lysimachos, tills keltiska
horder inföllo 281 och kort därefter där grundade
riket Tylis. I början av den romerska kejsartiden
var T. ett romerskt vasallkungarike; 46 e. Kr.
förvandlades det till provins. — T. är numera
namn på ett landskap i Grekland. Namnet T.
användes stundom som beteckning även för andra
delar av det forna T:s område, främst den
europeiska delen av univ. Turkiet.
Trakom [-a’m], egyptisk
ögonin-f 1 amm a t i o n el. militäroftalmi en
kronisk inflammation i ögats bindehinna. T.
kännetecknas i tidigare skede av bl. a. svullnad av
bindehinnan samt av slemmigt trådig avsöndring.
Senare inträda skrumpning och ärrbildning, ofta i
förening med felställning av ögonhåren
(trichia-sis) och inrullning av ögonlockskanterna
(entro-pium). Synförmågan kan nedsättas till följd av
grumling och sårbildning i hornhinnan.
Dieseldriven jordbruks- och timmertraktor. Vikt 2,« ton;
motorstyrka 40 hk.
Traktame’nte, kostpengar; förplägnad.
Traktät, fördrag mellan stater; religiös
(små)-skrift.
Traktäthamn, se Fördragshamn.
Traktblädning, blädning, se
Skogshushållning, sp. 396.
Traktera, undfägna, bestå föda åt; spela (ett
instrument). -— Traktör, krögare.
Trakthuggning, skogsv., se Skogshushållning,
sp. 396.
Tra’ktor, ett motordrivet dragfordon utan egen
lastförmåga, avsett dels för jordbruket
(jord-brukstraktorer) och för skogsbruk, dels för
transporter inom industri- och byggnadsverksamhet
samt för tunga militära transporter och
förflyttningar. Typmässigt skiljer man mellan
hjultrak-torer och bandtraktorer (”Caterpillar” trucks)
med mellanformen ”halvbandtraktor”.
Hjultraktorer utrustas numera i regel med grova
gummidäck. Vikten hos hjultraktorer belöper sig
från c:a 620 kg för en lätt amerikansk ”row
crop”-traktor upp till c:a 3 ton för en grov
motorplog för intill 4 plogskär. I regel finnes
remskiva för kraftuttag, t. ex. för tröskverk.
Traktorer för vägarbeten bruka dessutom vara
utrustade med hydrauliska uttag för manövrering
av tippanordningar etc. på anslutna släpvagnar
m. m. Vid slirigt väglag utnyttjas motorns
dragförmåga ofta genom att de stora
gummidrivhjulen fyllas med vatten i st. f. luft. Som
drivmedel användes för mindre hjultraktorer vanl.
fotogen, för grövre dieselolja. —
Bandtraktorer äro försedda med traktorband
(”krypkedjor”; jfr bild vid Stridsvagn) i st. f. hjul.
De bli användbara även i sådan terräng, där
marken ej skulle bära en hjultraktor med samma
vikt. Vikten understiger sällan 3 ton och kan
uppgå till mer än 20 ton. Dyl. t. påbyggas ofta med
schaktblad, kranar el. dyl.
Trakyt, en tät, vanl. porfyrisk effusivbergart
av samma kemiska sammansättning som syenit
och innehållande alkalifältspat (huvudsakl.
sani-din) jämte plagioklas och sparsamt biotit, pyroxen
el hornblände. T. förekommer bl. a. i Auvergne
och Siebengebirge.
Tralla, lätt, spårbunden vagn med 4 hjul och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
