Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Treschow, Niels - Tres faciunt collegium - Treskiftesbruk, tredingsbruk - Tress - Trestegshopp - Tretorn, ab. - Trettioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339 Tres faciunt collegium—Trettioåriga kriget 340
Norden, ”Om den menneskelige natur” (1812).
— Litt.: A. H. Winsnes, ”N. T., en opdrager til
menneskelighet” (1927).
Tres fa’ciunt collegium, lat., ”tre utgöra ett
kollegium”; enl. romersk rätt måste en förening
ha minst tre led. för att vara rättsgill.
Treskif tesbruk, tredingsbruk,
urgammalt brukningssätt, vid vilket åkern var delad
i tre skiften, av vilka ett trädades och de två
övriga buro mognande säd, vanl. höstsäd
närmast efter trädet och därefter vårsäd. Det
avskaffades först mot 1700-talets slut, i stora
delar av Sverige ännu senare; men man övergick
småningom till växtföljder, vari foderodling
ingick.
Tress (fr. tresse), platt fläta av smala
silkes-el. hårsnodder, guld- el. silvertrådar.
Trestegshopp, spor tv., sammansatt hopp, som
utföres med el. utan anlopp. T. med anlopp sker
från ansatsplanka på minst 10,5 m avstånd från
hoppgropen; först göres ett av- och ett nedhopp
på samma ben, sedan följer ett långt löpsteg
med nedhopp på motsatt fot, och till sist utföres
ett vanligt längdhopp med avhopp på sistn. fot.
T. är urspr. en irländsk gren, för vilken
intresset i ett flertal länder är ganska ringa,
beroende på att benskador lätt uppstå vid hårda
t-banor. SM i t. instiftades 1900. — T. utan
anlopp (stående t.) sker med samlad sats från
ansatsplankan men med nedhopp på ett ben
o. s. v. som vid t. med anlopp. Det har
förekommit sporadiskt i form av inomhushopp.
Tretorn, ab., Hälsingborg, etabl. 1899, nuv.
bolag 1934, tillverkar gummiytterskor (galoscher
m. m.), gymnastikskor, gummiklackar,
gummisulor m. m. vid fabrik i Malmö (förutv. Ryska
gummifabriks-ab.), anlagd 1899. Antal anställda
c:a 330; aktiekapital 12,5 mkr. Bland T:s
dotterbolag märkes Helsingborgs gummifabriks ab.
Trettioåriga kriget (1618—48) avslutade den
av reformationen och motreformationen
framkallade religiösa och politiska omvälvningen i
Europa. Efter bildandet av Evangeliska unionen
1608) och Katolska ligan (1609) avvärjdes ett
krigsutbrott genom eftergifter för de
protestantiska ständerna i Böhmen 1609 och Henrik
IV:s mord 1610. Men krisen utbröt i stället
våren 1618 i Böhmen, som skilde sig från
habs-burgska väldet och 1619 valde unionens ledare
Fredrik V av Pfalz till konung.
1) Det bömis k-p falziska kriget
(1618—22). Bömarna hotade i juni och nov.
1619 Wien, sista gången i förbund med
Beth-len Gåbor av Siebenbürgen. Kejsar Ferdinand
fann emellertid stöd hos den katolska ligans
ledare, Maximilian av Bayern. Bömarna blevo
i grund slagna på Vita berget 8 nov. (n. st.)
1620, Fredrik förjagades, unionen upplöstes, och
Bethlen Gåbor slöt fred 1622. Böhmen
införlivades med de habsburgska arvländerna, och
protestantismen utrotades i dessa. Ligans general
Tilly ryckte in i Fredriks arvländer. Av dennes
anhängare undkommo emellertid Ernst av
Mans-feld och Kristian av Halberstadt med sina
trup
per till Nederländerna. Maximilian belönades med
de pfalziska länderna och kurvärdigheten.
2) Det nedersachsis k-d anska
kriget (1622—30) inleddes med att Mansfeld och
Kristian av Halberstadt togo kvarter i n. v.
Tyskland (1622/23), vilket lockade Tilly dit.
Kristian av Halberstadt blev slagen vid
Stadt-lohn (juli 1623), Mansfeld tvangs att upplösa
sin armé (jan. 1624). Fredrik V:s svärfader,
Jakob av England, som förgäves sökt bana väg
för en uppgörelse genom en prononcerat
spanskvänlig politik, hade emellertid 1623 slutit
förbund med Frankrike, där Richelieu 1624 kom till
makten och inledde en energisk antihabsburgsk
politik. Till förbundet anslöto sig (juni 1624)
även Nederländerna. De förbundna sökte nu driva
fram Sverige och Danmark, som båda hade stora
intressen att bevaka. Sveriges öde var genom
kampen mot Vasadynastiens polska gren
oupplösligt förenat med den protestantiska saken.
Därtill kom, att Gustav Adolf kände sig kallad att
lösa sin tids stora fråga. Helst hade han
förvandlat Sveriges polska krig till en stor samfälld
diversion, som skulle ha dragit uppmärksamheten
från Nederländerna och Tyskland och i ett slag
tryggat protestantismen i både v. och ö. Men
då denna plan ej vann anklang, förklarade han
sig beredd att ingripa direkt i Tyskland. Han
förekoms likväl av Danmark, vars konung,
Kristian IV, med mera begränsade syften och
anspråk var en bekvämare bundsförvant. I sin
iver försummade Kristian IV emellertid de
diplomatiska förberedelserna. Endast England,
Holland och Danmark undertecknade i dec. 1625 i
Haag det fördrag, som slutligt organiserade den
antikatolska koalitionen.
Kristian IV hade under tiden besatt Elbe- och
Weserlinjerna; därjämte intog den ånyo
uppdykande Mansfeld en framskjuten ställning vid
Elbe på hans vänstra flygel. Tilly stängde
emellertid hans väg i s., och från s. ö. framryckte
den av Wallenstein nyorganiserade kejserliga
fälthären. Wallenstein slog Mansfeld vid Dessau
(april 1626) och följde honom, då han med
resterna av sin armé ville förena sig med Bethlen
Gåbor, som ånyo gripit tillfället men ej heller
nu höll ut (fred dec. 1626). Mansfelds armé,
som efter dennes död (nov. 1626) återvände till
Tyskland, blev ett lätt byte för Wallenstein
(1627). Under tiden hade Tilly tillfogat
Kristian IV det avgörande nederlaget vid Lutter am
Baremberge (aug. 1626). Medan Tilly
besatte Nordvästtyskland, översvämmade Wallenstein
1627 Schleswig-Holstein, Jylland, Mecklenburg
och Pommern, upptog den länge diskuterade
planen att vid Östersjön skapa en katolsk flottbas
samt började 1628 belägra Stralsund. Själv
belönades han med Mecklenburg (1628). I detta
läge ingrep Gustav Adolf, som 1626 flyttat sitt
polska krig till Preussen och därigenom närmat
sig den tyska krigsskådeplatsen (förbund med
Danmark, undsättning av Stralsund 1628).
Wallenstein svarade med att sända H. G. v. Arnim
till Preussen och skilja Danmark från Sverige
genom den oväntat gynnsamma freden i Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
