- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 21. Ternopil - Vane /
367-368

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer - Trivandrum - Trivial - Trivialskolor - Trivium - Triör - Trnava - Tro - Troakar, trokar - Troas - Trocadéro, Palais du - Trochu, Louis Jules - Troedsson, Gustaf - Troell, Abraham - Troels-Lund, Troels

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

367

Trivandrum—Troels-Lund

368

manslutningen av öo f. Kr. för inbördes politisk
hjälp mellan Pompeius, Caesar och Crassus
betecknas stundom som ”det första triumviratet”
(triumviratet av år 43 som det andra).

Trivandrum [eng. utt. trivä’ndrom], huvudstad
i staten Travancore-Cochin, Indiska unionen,
belägen nära Malabarkusten; c:a 130,000 inv. T.
har univ. (gr. 1935), flera konstgallerier, zool.
trädgård och observatorium.

Trivial, vardaglig, obetydlig, platt.

Trivialskolor, förr benämning på vissa ”lägre”
lärdomsskolor och latinskolor (eg. de, som
meddelade undervisning i trivium; se d. o.).

Trfvium, lat., i den antika (romerska)
undervisningen sammanfattningen av de 3
grundläggande vetenskapsgrenarna grammatik, retorik och
dialektik.

Triör, se Kvam, sp. 79.

Trnava [to’r-], ty. Tyrnau, ung.
Nagyszom-bat, stad i Tjeckoslovakien, 45 km n. ö. om
Bratislava i v. Slovakien; c:a 25,000 inv. T. var
under lång tid husiternas stödjepunkt i Slovakien
och blev sedermera de nationalmedvetna katolska
slovakernas medelpunkt.

Tro (lat. fi’des), teol., det sammanfattande
uttrycket för det evangeliskt fattade kristna
gudsförhållandet. Rötterna härtill kunna följas
tillbaka till G. T. (1 Mos. 15:6). I N. T. har
framför allt Paulus gjort gällande t:s centrala
betydelse för gudsgemenskapen: i t. mottar
människan ”rättfärdigheten från Gud”. — På gr. av
kristendomens förbindelse med hellenistisk
åskådning inträdde emellertid redan tidigt en
intellektualisering av trosbegreppet. Sålunda
uppfattades t. av den alexandrinska teologien som en
lägre, på utvärtes auktoritet grundad
gudskun-skap, vilken nådde sin fulländning först i ”den
sanne gnostikems” fria, personliga insikt.
Också hos Augustinus gällde t. som förstadiet till
insikten, en uppfattning, som sedan gjorde sig
gällande hela medeltiden igenom (Anselm av
Canterbury: credo ut intelligam). — Först
genom reformationen återfick t. sin centrala
ställning inom det kristna livet. Människan
rätt-färdiggöres ”genom tron allena”, d. v. s. hon blir
upptagen i Guds gemenskap icke genom något,
som hon själv gör, el. genom någon hos henne
förefintlig god kvalitet utan genom den
gudomliga nåd, som i Kristus träder henne till mötes
och som hon i t. omfattar och mottager. — Litt.:
G. Aulén, ”Den allmänneliga kristna t.” (4:6
uppl. 1943); A. Runestam, ”T. och tvivel” (1951).

Troakär, t r o k ä r, kirurgiskt instrument,
bestående av ett kort silverrör med därtill
passande kolvstång (s. k. man dr in). Stångens ena
ända är tillspetsad och föres genom röret, så att
den skarpa spetsen skjuter fram något. I sådant
läge stickes t. in i buken eller annan håla, där
vätska el. gas är samlad. Stången utdrages, och
innehållet avgår då genom det kvarsittande röret.

Troas, antikt landskap i n. v. hömet av
Mindre Asien, mellan Marmarasjön, Dardanellerna och
Edremidviken av Egeiska havet. T. genomflytes
av Skamander; i s. når Ida (Kaz dag) 1,770 m
ö. h. I T. låg forntidens Troja.

Trocadéro [tråkaderå’], P a la is du T.
[palä’ dy], byggnad i Paris, uppförd till
världsutställningen 1878. 1937 revs Palais du T. för
att lämna plats för en modern utställningsbyggnad,
Palais de C h a i 11 o t (uppfört av
arkitekterna Carlu, Boileau och Azéma; se bild 7 å pl.
vid Paris).

Trochu [trå/y’], Louis Jules, fransk
general (1815—96). Han deltog som överste i
Krimkriget och som divisionsgeneral i slagen vid
Magenta och Solferino 1859. I ”L’armée
fran-qaise en 1867” (1867) blottade T. de brister,
som vidlådde Frankrikes härväsen. I kriget 1870
utnämndes han till guvernör i Paris och högste
befälhavare över huvudstadens stridskrafter. När
kejsardömet störtades, trädde T. i spetsen för
nationalförsvarsregeringen. Jan. 1871 lämnade
han guvernörsposten men stod kvar som
national försvarsregeringens president; han utvecklade
som sådan ej hela den kraft, som krävdes.

Troedsson, Gustaf Timoteus, geolog och
paleontolog (1891—1954), fil. dr i Lund 1918,
doc. i geologi 1919, lektor i Hälsingborg 1929,
i Stockholm 1933, doc. i geologi vid
Stockholms högsk. s. å., prof:s titel 1943, prof, i
geologi, särsk. historisk geologi, i Lund 1949.
I sina talrika skrifter har T. företrädesvis
behandlat dels äldre paleozoicums fossilinnehåll,
stratigrafi och geografi, dels s. Sveriges
meso-zoiska bildningar ur liknande synpunkter.

Troe’ll, Nils Abraham, kirurg (1881—
1954), med. dr i Lund 1910, doc. i obstetrik och
gynekologi där s. å., i samma ämnen vid
Karolinska inst. 1911, i kirurgi där 1913; prof:s titel
1928; överläkare vid sjukhuset S:t Görans
kirurgiska avd. 1929—46. T:s skrifter behandla
huvudsakl. buk- och extremitetkirurgi samt struma.

Troels-Lund [trö’ls-lo’n], Troels Frederik,
dansk historiker (1840—1921). Han blev teol.
kand. 1866 och fil. dr 1871 på en avh. om
”Sokrates’ lære og personlighed”. 1870—75 var
T. stipendiat i
Gehej-mearkivet, 1874—99

lärare vid
officers-skolan och från 1897
ordenshistoriograf.

T:s huvudarbete är
”Dagligt liv i Norden
i det 16. aarhundrede”
(14 bd, 1879—1901;
sv. övers. 1931—45).
T. ville skildra
Danmarks och Norges
yttre och inre historia i
slutet av 1500-talet
men kom blott att
behandla det dagliga

livet i dess olika former, vartill slöt sig
”Sund-hedsbegreber i Norden” (1900; sv. övers. 1901).
Mot T:s uppfattning av kulturhistorien och hans
syn på åtskilliga detaljer kan en del invändas,
men som helhet är hans verk en rik
kunskapskälla, skrivet på ett personligt, fint utformat
språk. Utom monogr. ”Peder Okse” (1906) och
en del mindre arbeten har T. vidare skrivit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfga/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free