Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trolle, 2. Erik Arvidsson - Trolle, 3. Gustaf Eriksson - Trolle, 4. Herluf - Trolle, 5. Eric - Trolle, 6. Alice - Trolle, af, ätt - Trolle, 1. Henrik af - Trolle, 2. Herved af - Trolle, 3. Ulf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Trolle
378
Nilsson. Sten Sture d. y. lyckades emellertid
omintetgöra valet T. arbetade därefter liksom T.3)
för Kristian II och flydde efter dennes
fördrivande till Danmark, där han sedan förblev.
3) Gustaf Eriksson T., den föreg:s son,
ärkebiskop (omkr. 1488—1535). Efter studier i
utlandet (Köln 1511; Rom), varunder han
förvärvat mag.-grad, valdes T., som 1513 blivit
domprost i Linköping, till ärkebiskop efter Jakob
Ulfsson 1514. Följ, år invigdes han till ämbetet i
Rom trots Sten Sture d. y:s ogillande; denne
indrog 1515 biskopens län, Stäket. T. samlade nu
kring sig mot Sten Sture avogt sinnade herrar
och trädde trol. även i förbindelse med Kristian
II av Danmark. T. och hans anhängare kommo ej
till rådsmötet i Tälge 1516, varefter Sten Sture
vände sig med vapenmakt mot T:s parti; från
hösten 1516 belägrades T. på Stäkets slott, och
Sten Sture fick stöd för sin kamp mot T. på
riksmötena i Arboga och Stockholm 1517, där han
framlade sina anklagelser mot T. T. besökte själv
mot lejd sistn. möte, där beslut om hans
avsättning fattades. I dec. 1517 föll Stäket, T. måste
avsäga sig ärkebiskopsvärdigheten och fördes som
Sten Stures fånge till Västerås; senare hölls han
under bevakning på sin gård Ekholmen. 1520 blev
han fri genom Kristian II :s erövring av Sverige
och verkade energiskt för Kristian. Sedan T., nu
åter ärkebiskop, krönt Kristian 4/-n 1520,
framlade han 7/u klagoskrift inför Kristian II mot
Sten Sture och hans hjälpare. Härpå följde
rättegång och dom, som gav anledning till Stockholms
blodbad 8/n; T. satt själv i domstolen. T. var
medl. av den av Kristian II tillsatta regeringen i
Sverige och sökte som sådan utan framgång
hejda Gustav Vasas resning. 1521 for han till
Danmark, där han stannade även efter Kristians II :s
avsättning; 1526 uppsökte han dock denne i
Nederländerna och deltog ivrigt i hans politiska
verksamhet. T. förberedde Kristians tåg mot Norge
1531 och deltog personligen i krigsrörelserna.
Dansk fånge 1532, frigavs han genom sina
fränders hjälp följ. år. I grevefejden deltog han
bland Kristian II :s anhängare och var som biskop
på Fyn (från aug. 1534) ett kraftigt stöd för sitt
parti. I slaget vid öxneberg i juni 1535, där han
förde medbefäl, blev han sårad och dog kort
därefter. —■ Litt.: Greta Wieselgren, ”Sten Sture
d. y. och G. Trolle” (1949).
4) Herluf T., den föreg:s kusin, dansk
sjö-militär (1516—65). Efter studier i Wittenberg
1536—37 togs T. i anspråk inom förvaltning och
militärtjänst och hade betydande län. Under
nordiska sjuårskriget dansk amiral, besegrade han
svenska flottan under Jakob Bagge 1564 och
sårades dödligt i en strid mot Klas Kristersson
Horn utanför Mecklenburgs kust 1565. T., som
var litterärt och historiskt intresserad, donerade
jämte sin maka Birgitte Göye Herlufsholm till
en skolstiftelse.
5) Eric Birger T., ämbetsman, politiker (1863
—1934), kansliex. i Lund 1886, i diplomattjänst
s. å., 1 :e sekr. i Utrikesdep. och kammarherre
1894, legationssekr. 1897 och legationsråd 1900 i
Berlin, kabinettssekr. 1903—05, envoyé i
Köpen
hamn s. å. 7/ii 1905 ingick T. som utrikesminister
i Staaffs 1 :a ministär och visade som sådan ett
för dåv. svenska förhållanden ovanligt
verklighetssinne i utrikespolitiska frågor, allt i förening
med personlig självständighet. Som en protest mot
Staaffs kamppolitik gentemot F. K. avgick T. 16/s
1906 jämte krigsministern Tingsten och
framkallade därmed den kris, som ledde till ministärens
fall. T. kvarstod som utrikesminister i den
följande Lindmans i:a ministär till 17/s 1909, då han
jämte Petersson i Påboda och G. Roos utträdde
på gr. av från regeringsmajoriteten avvikande
uppfattning ang. tolkningen av § 46 R. O.
Envoyé i Berlin, München, Dresden och Karlsruhe
1910—12, landshövding i Östergötlands län och
ordf, i länets hushållningssällskap 1912—30,
riksmarskalk 1930—34, anlitades T. alltjämt för
krävande utrikes- och handelspolitiska förhandlingar;
bl. a. deltog han på sommaren 1915 i
handelsun-derhandlingar med engelska delegerade och var
1915—19 ordf, i Statens handelskommission. — G.
1893 m. T.6).
6) Augusta Charlotta Alice T., f.
Gylden-stolpe, den föreg:s hustru (1872—1953). T. var
ivrigt filantropiskt verksam. Förutom ett antal
reseböcker från 1 :a världskriget och
mellankrigstiden utg. hon ”En bok om Östergötland” (1915)
samt sina minnesanteckningar ”De voro ett
lysande följe” (2 bd, 1944).
Trolle, af, ätt, adlad 1758; hette förut Trolle;
föregiven härstamning från adliga ätten Trolle
kan icke ledas i bevis.
1) Henrik af T., sjömilitär (1730—84), blev
löjtnant vid flottan 1755, tjänstgjorde vid
galärflottan under pommerska kriget och utmärkte sig
som en av de driftigaste officerarna i arméns
flotta, där han befordrades till major 1762 och
överstelöjtnant 1770. T. övertog efter A.
Ehren-svärds död 1772 befälet över Arméns flotta, där
han fullbordade sin företrädares verk, var 1775
—80 därjämte chef för Nylands reg. och blev
sistn. år generalamiral och chef för hela
sjövapnet i Karlskrona. Med H. af Chapmans hjälp
ägnade han sedan en outtröttlig verksamhet och
överlägsen förmåga åt flottans reorganisation,
ivrigt understödd av Gustav III. T. kan vid sidan
av Fleming och Hans Wachtmeister betecknas
som en av de främsta ledare flottan ägt. — Litt.:
A. Munthe, ”Svenska sjöhjältar”, 6 (1911).
2) H e r v e d Ulf Olof Herluf a f T.,
ämbetsman (f. 1905 2%), jur. kand. 1927, assessor i
Svea hovrätt 1939, hovrättsråd 1946, justitieråd
1951. T. tjänstgjorde 1933—35 och 1939—41 i
Justitiedep. samt i lagberedningen 1941—51.
3) Ulf af T., företagsekonom (f. 1919 18/s),
diplomerad från Handelshögsk. i Stockholm 1945,
ekon. lic. i företagsekonomi 1949, amanuens vid
Företagsekonomiska forskningsinst. 1944—48,
lärare vid Handelshögsk. i Stockholm 1945—48,
i Uddevalla 1949—51, prof, i företagsekonomi
dir-assistent vid ab. Schwartzman & Nordström
(spec. distributionsekonomi) vid Handelshögsk. i
Göteborg 1951, där han 1952 startade Inst. för
distributionsteknisk och administrativ forskning
(IDAF). Bland T:s skrifter märkas ”Kroppsmått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
