Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trosa-Vagnhärad - Trosaån - Trosbekännelse - Trosfrihet - Troslära - Tross - Trossbotten - Trossnäs - Trossö - Trots allt! - Trotskij, Lev Davidovitj (Leib Bronstein)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Trosaån—Trotskij
396
av Trosa landskommun och Vagnhärad. Tillhör
storkommunen Vagnhärad.
Trosaån, sjön Sillens korta avloppså till
Östersjön vid Trosa; flodområde 580 km2. Avvattnar
Klemmingen, Storsjön m. fl. sjöar i ö.
Södermanland. T:s mynning utgör hamn för Trosa.
Trosbekännelse (lat. profe’ssio el. confe’ssio
fi’dei, sy’mbolum). Den äldsta av den kristna
kyrkans i bruk varande t. är det tredelade s. k.
apos-tolicum (”trons artiklar”) el. det apostoliska
sym-bolum (se Apostoliskt symbolum). I den luterska
kyrkan begagnas det apostoliska symbolum som
t. vid gudstjänsthandlingar, men i den svenska
kyrkan är sedan 1917 tillåtet att på de större
högtidsdagarna använda det
niceno-konstantino-politanska symbolum, som alltid begagnas i den
rom.-kat. kyrkan, utom vid dophandlingar, då
det apostoliska symbolum brukas. I den grekiska
kyrkan brukas mest det nicenska symbolum i en
form, som något avviker från den västerländska.
Trosfrihet, se Religionsfrihet.
Troslära, dets. som dogmatik.
Tross. 1) (Sjöv.) Tåg av mer än 2,4 cm
omkrets. En tross består av 3 el. 4 sammantvinnade
dukter el. parter, var och en erhållen genom
medsols sammanslagna gam. T. sammanslås till
kabel; trossarna i en kabel kallas var för sig
k a r d e 1.
2) (Kr ig sv.) Underavd. inom de lägre
förbanden, som har att ombesörja förbandets direkta
underhåll. De benämnas alltefter förbanden, t. ex.
bataljons-t. och kompani-t., samt efter den del av
underhållstjänsten inom förbandet, för vilken de
äro avsedda, t. ex. ammunitions-, verkstads-,
livsmedels-, kok-, drivmedels-, pack- och sjukvårds-t.
Trossbotten. 1) (Byggnki) Ett mellan två
våningar inlagt bjälklag med fyllning.
2) (Skpsb.) Rum, beläget närmast ovan fartygs
trossdäck; på krigsfartyg även namn på
manskapets förläggningsrum.
Trossnäs, 1834—1912 mötesplats för
Värmlands reg:te och t. 0. m. 1901 även för Värmlands
fältjägarkår, i Nors sn.
Trossö, se Karlskrona.
Trots allt!, politisk veckotidning, utg. i
Stockholm 1939—45 av Ture Nerman med bidrag av
olika förf. T. förde en livligt beaktad kamp mot
nazism och kryptonazism och långtgående
efter-giftspolitik från svensk sida mot Tyskland under
2:a världskriget. T. har även senare utkommit
med några nummer.
Trotskij [trå’tskaj], Lev Davidovitj, eg.
Leib Bronstein, rysk politiker av judisk
börd (1879—1940). Som gymnasist 1899
deporterad till Sibirien, lyckades han fly 1902 och på ett
av honom själv tillverkat pass med namnet
Trotskij undkomma till Västerlandet, där han kom i
förbindelse med Lenin och de övriga ryska
socialdemokratiska emigranterna. Vid
socialdemokratiska partiets sprängning 1903 slöt han sig till den
mensjevikiska fraktionen. I början av 1905
återvände han, nu under namnet Janovskij, till
Ryssland och blev under revolutionen s. å. först som
v. ordf., sedan som ordf, i Petersburgs arbetar-
sovjet den egentlige ledaren av sovjetens täml.
misslyckade politik. I dec. 1905 häktad och 1906
dömd till deportation till Sibirien, lyckades han
avvika från transporten och över Finland och
Sverige nå Västeuropa. Han uppehöll sig sedan
i olika europeiska länder; från 1908 utgav han i
Wien tidningen Pravda, där han sökte medla
mellan den mensjevikiska och bolsjevikiska
fraktionen. Då schismen
mellan dem fördjupades,
blev han en av de
ledande på den
antibol-sjevikiska sidan. Vid
1 :a världskrigets
utbrott slog sig T. först
ned i Schweiz, sedan
i Frankrike; han
deltog i
Zimmerwald-konferensen 1915, där
hans meningar skilde
sig från Lenins i
fråga om bildandet av
Tredje internationalen,
men intog sedan
vad Lenin berömmande kallade en oklanderlig
in-ternationalistisk hållning. Då han i denna anda i
Paris redigerade en rysk tidning Golos, sedan
kallad Nasje Slovo, blev han utvisad ur
Frankrike, sedan även ur Spanien. Efter att någon tid
ha vistats i New York återvände han efter ryska
marsrevolutionen 1917 till Ryssland.
Efter sin hemkomst (maj 1917) slöt sig T.
snart till Lenin. I bolsjevikernas kuppförsök i juli
1917 tog T., som nu formellt inträdde i
bolsjevik-partiet, en verksam del; sedan han efter dess
misslyckande en tid hållits fängslad men åter frigivits,
deltog han, särskilt sedan bolsj evikerna fått
majoritet i Petrogradsovjeten och T. blivit vald till
dess ordf., ivrigt i förberedelserna till
bolsjevik-revolutionen och spelade vid dess genomförande
en viktig roll, enl. honom själv den avgörande.
Han blev nu folkkommissarie för utrikesärenden;
sedan vapenvila ingåtts med tyskarna, blev han
ledare för den ryska fredsförhandlardelegationen i
Brest-Litovsk. övertygad om att tyska
arméledningen ej skulle kunna tvinga de, som han
förmodade, av revolutionen anstuckna tyska
trupperna till frammarsch mot Ryssland, vägrade han
att antaga de tyska fredsvillkoren och avgav
förklaring om att Ryssland ej ville underteckna
något fredsslut men ej heller fortsätta kriget. Då
hans beräkningar strandade och Lenin framtvang
den ryska underkastelsen under centralmakternas
fredsvillkor, blev T. i stället folkkommissarie för
krigsärenden. På denna post organiserade T. den
bolsjevikiska ”röda armén”. Under Lenins
sjukdom började och efter hans död fortsattes en
förbittrad dragkamp om makten mellan T. och de
andra bolsj evikledarna; striden nådde sin kulmen,
då T. förklarade krig mot den av Lenin 1921
inaugurerade nya ekonomiska politiken och i
stället krävde en mer ortodox kommunistisk kurs med
forcerad industrialisering. T:s opposition mot
partiet gav hans främste konkurrent, Stalin,
möjlighet, att oskadliggöra honom (för att sedan i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
