Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trä (ved) - Träa - Träbearbetning - Träcka - Träd - Träda, träde - Trädestillation - Trädgräns(er)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Träa—Trädgräns (er)
422
slanor o. dyl.) el. ibland för vissa sortiment av
mera preciserad form i stycketal. Av
rymdmått skiljer man på fast och löst mått.
Träa, jaktv., gå upp i träd (om t. ex. mård,
lodjur), ”slå till” i träd (om skogsfågel).
Träbearbetning omfattar utom virkets
förberedande behandling i skogen och upparbetning till
passande rundvirkessortiment framför allt den
följande vidare utformningen av detsamma för
byggnadsändamål och till husgeråd, redskap etc.,
sågning, byggnads- och möbelsnickeri,
vagnma-keri samt slöjd m. m. Hit kan även hänföras
cellulosafabrikation genom träslipning el. kokning
med sulfit- el. sulfatlut.
Träcka, att framdraga ett fartyg medelst en
lina längs en strand el. kanal.
Träd, vedväxt med tydlig huvudstam, som
tidigt blir grenfri i sin nedre del och i sin övre
uppbär kronan. Någon skarp gräns mellan t. och
buske finnes icke. Barrträd och de flesta
tvåhjärt-bladiga t. ha en rikt förgrenad krona. Alldeles
ogrenade t. med en bladrosett i toppen (bladkrona)
äro framför allt palmer och trädormbunkar.
Träda, träde, åkerjord, som ligger obesådd
under en vegetationsperiod. Under 2- och
3-skif-tesbrukets tid låg hälften, resp, tredjedelen av
åkern i t., d. v. s. låg obrukad för att ”vila”,
varvid ogräset lämnade ett svagt bete. Efter
införandet av flerskiftesbruk med odling av
foderväxter började man bearbeta t. (renträd a).
Numera utnyttjas t. för att effektivt bekämpa
ogräset, bibringa jorden, särsk. den styva
lerjorden, en bättre struktur, verkställa grundkalkning
m. m. Vanl. tillföres även stallgödsel. T.
genomföres som hel- el. halv-t. Vid h e 11 r ä d a
disponeras hela sommaren för t., vid halvträda
ta-ges först en tidig skörd av något slag, varefter
återstoden av sommaren utnyttjas för t.-bruket.
På halv-t. måste skörden ske så tidigt som
möjligt. De växtslag, som mest användas för halv-t.,
äro grönfoder, potatis och rotfrukter. Härvid
böra tidiga sorter komma till användning.
Mycket vanlig är också s. k. v a 11 t r ä d a, varvid
vallen plöjes upp så tidigt på sommaren, att
t.-bruket hinner genomföras. Vid den intensiva
jordbruksdriften i s. Sverige har man i allm. frångått
hel-t. och ersatt den med grönfoder- el. vall-t.
Försök i samma riktning ha gjorts även i övriga
delar av landet men givit mindre tillfredsställande
resultat. Om svårare rotogräs, t. ex. kvickrot, ha
vunnit för stort insteg, använder man sig
stundom av d r i 111 r ä d a. Jorden upplägges härvid
medelst plog i drillar, vilka sedan klyvas
upprepade gånger under sommaren. Efter t. sås vanl.
redan samma höst vete el. råg.
Trädestillation, upphettning av trä utan
lufttillträde, ger som huvudprodukter träkol, tjära,
träättika (träsyra) och vissa gaser.
Trädgräns (er), gränslinje mellan trädbevuxna
och trädlösa områden, resp, gränslinje för en viss
trädarts utbredning i träd- el. buskform.
1) Alpina t., trädvegetationens gränser mot
kalfjället. I många fall sammanfalla trädgräns
och skogsgräns, d. v. s. skogen bildar en sluten
front mot kalfjället, i andra fall löser skogen
småningom upp sig i isolerade träd. I de flesta
av jordens fjällområden följer ovanför den
översta skogen ett snårbälte, som oftast är svårt att
avgränsa mot skogen. I de nordiska fjällen bildas
trädgränsen nästan alltid av björk; ofta gränsar
björkskogen direkt till kalfjället, men vid stark
vindexposition förmedlas övergången av låga
björksnår. Björkgränsen stiger icke blott mot s.
utan även mot fjällkedjans centrala del från
lågfjällen i ö. och v. I motsats härtill visa tall- och
grangränserna en oavbruten stigning från v. mot
ö.; de närma sig därför björkgränsen i ö. och
ligga i Pite lappmarks östligaste lågfjäll t. o. m.
ovanför densamma. De olika trädarternas
höjd-gränser regleras sålunda av olika klimatfaktorer.
En alpin trädgräns av björk återfinnes utom i
Skandinavien även i Skottland, Island och
Grönland samt i nordligaste Ural, Kamtsjatka och n.
Japan. I Västeuropas sydligare maritima trakter
bildas skogsgränsen ibland av bok, t. ex. i
Voge-serna och de sydligaste Alperna. F. ö. bildas
skogsgränsen i n. halvklotets tempererade delar
i regel av olika barrträd. I s. halvklotets
tempererade delar finner man en alpin skogsgräns av
vinterkala bokar i Patagonien och Eldslandet, av
småbladiga, ständigt gröna bokar och barrträd i
Nya Zeeland, av ständigt gröna Eucal yf> tus-arter
i Australalperna och av en blandning av alla dessa
typer på Tasmanien. I tropikerna bildas den alpina
skogsgränsen av ständigt gröna träd av växlande,
ofta mycket egendomliga typer; den ligger här
ofta över 4,000 m, liksom även barrskogsgränsen
i v. Kina.
2) Polära t., trädvegetationens gränser mot
de trädlösa polarområdena. De alpina t. sjunka
mot polerna och övergå till sist småningom i de
polära, d. v. s. kalfjället sträcker sig ända till
havsytans nivå. I Skandinavien finner man en polär
trädgräns endast i Finnmarken; där och på
Kolahalvön bildas den av björk, i Nordryssland,
Sibirien och Nordamerika däremot vanl. av barrtrad.
3) Maritima t., trädvegetationens gränser
mot trädlösa kustområden. De yttre skärgårdar*
nas extrema klimat är ogynnsamt för trädvaxt*
man finner därför ofta en kalskärsregion utanför
den maritima trädgränsen.
4) Kontinentala t., trädvegetationens
gränser mot trädlösa stäpp- och ökenområden I
de tempererade zonernas mest kontinentala delar
saknas vanl. skog utom längs vattendragen.
Syd-rysslands kontinentala trädgräns bildas i v. av
lövskog, österut liksom även i Sibirien av barrskog,
Nordamerikas längs prärieområdets östkant av
lövskog, i v. av barrskog.
Utom dessa fyra typer av allmänna t.
begränsas naturligtvis varje trädarts utbredningsområde
av en trädgräns av mera speciellt slag. Så ha
t. ex. de ädla lövträden nordgränser på olika
breddgrader i s. och mell. Sveriges skogsregioner,
medan åtm. granen har en tydlig sydvästgräns i s.
och v. Götaland.
Litt.: F. Enquist, ”Trädgränsundersökningar”
(i Svenska Skogsvårdsfören:s Tidskr. 1933); O.
Langlet, ”Till frågan om sambandet mellan temp.
och växtgränser” (1935).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
