Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädgård - Trädgårdens skadedjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
423 Trädgård—Trädgårdens skadedjur 424
Trädgård, ett avgränsat och vanl. även
inhägnat område, på vilket odlas prydnadsväxter,
fruktträd, bärbuskar el. köksväxter. Ännu för omkr.
200 år sedan hade ordet t. en mera inskränkt
betydelse och avsåg närmast en odling av träd, i
synnerhet fruktträd, och var sålunda ung.
liktydigt med apelgård, till skillnad från 1 u s
t-g å r d, d. v. s. prydnads-t. j ämte park, och k ö k
s-g å r d, numera köksträdgård. — Alltefter
sitt ändamål utformas och användes t.-området
på olika sätt. Prydnadsträdgårdens
huvuduppgift är att bilda en ram kring bostaden
för att förhöja intrycket av denna och bör
sålunda i sin utformning ansluta sig till byggnadens
stilart och karaktär. Vid mindre bostadshus
in-skränkes prydnads-t. ofta till en förträdgård
med små gräsmattor, enklare
blomsterplanteringar, sittplatser o. s. v. De flesta t. omfatta dock
både prydnadsplanteringar och ekonomiavd. — De
första t. av nämnvärd betydelse i Sverige voro
de klosterträdgårdar, som anlades av
munkarna. Den bäst kända av dessa är den i
Vadstena. De spelade en viktig roll under medeltiden,
och i dem odlades de t.-växter, som först av
munkarna blevo införda i landet. Även
slotts-trädgårdar ha gamla anor i Sverige. Störst
betydelse fingo härvid de kungliga t. under
vasatiden och de privata anläggningarna vid slott och
större herresäten under 1600- och 1700-talen.
Dessa och de något mera anspråkslösa
herrgårdsträdgårdarna spelade en mycket stor roll
inom svensk hortikultur ända intill senare delen
av 1800-talet. Deras förfall började med att
produktionen av köksväxter, blommor och frukt,
urspr. avsedd för ägarens behov, började
användas för försäljning. Sedan en mera rationell
han-delsträdgårdsskötsel satts i gång, kunde
herrgårdarna ej konkurrera med denna. De höjda
arbetslönerna gjorde det även omöjligt att hålla
herr-gårds-t. uppe vid sin forna standard. Under
loppet av 1800-talet tillkommo t. även på de mindre
lantegendomar, där sådana förut saknats. Dessa
ha i allm. giort tjänst som husbehovs
träd-gå r da r. De ha sällan producerat andra t.-alster
för avsalu än frukt av enklare kvalitet. Smärre
t.-täppor ha länge funnits vid arbetares och
hantverkares bostäder i stad och på landsbygd. Där
utrymmet i städerna ej medgivit anläggandet av
sådana täppor, ha dessa måst förläggas utanför
det bebyggda området till s. k.
koloniträdgårdar. En annan modern t.-form är
villaträdgården, som, där utrymme och
anläggningskapital stå till buds, utformas efter ung.
samma principer som äldre tiders herrgårds-t. I
mindre villa-t. äro prydnadsplanteringar vanl. det
väsentliga. T. med en rent ekonomisk uppgift äro
våra dagars handelsträdgårdar. Sådana
spelade en mycket obetydlig roll i Sverige ända
intill mitten av 1800-talet. Villkoren för deras
kraftiga uppblomstring voro förbättrade
kommunikationer, höjd levnadsstandard samt ökat
intresse för användandet av vegetabilier i den
dagliga kosten. De äro nu ofta strängt specialiserade,
och de större av dem ägna sig t. ex. endast åt
trädskoleskötsel (se Trädskola) el. blomsterodling
under glas, gurk- och tomatodling under glas el.
odling på kalljord av enklare köksväxter
(köksträdgård) o. s. v. Dessa t. äro i allm. förlagda
till städerna el. dessas omedelbara omnejd.
För-söksträdgårdarnas uppgift är att ge
tillfälle till experimentell forskning på t.-skötselns
område. Tidigare bedrevs statlig
försöksverksamhet av detta slag inom landet endast i mindre
skala dels med köksväxter, dels med fruktträd
och bärbuskar, huvudsakl. vid Alnarp och
Experimental fältet samt dessutom även på ett antal
platser inom landet i form av lokala försök, ledda
från Alnarp. 1939 omorganiserades
försöksverksamheten och bildades Statens trädgårdsförsök.
— Om botaniska trädgårdar se d. o.
Trädgårdens skadedjur utgöras — bortsett
från en del däggdjur, ss. sorkar och mullvadar,
samt vissa fåglar — uteslutande av ryggradslösa
djur, i främsta rummet insekter men även
åtskilliga kvalster och sniglar samt vissa myriapoder
och nematoder. — Vissa skadedjur äro utpräglat
polyfaga och angripa utan märkbar åtskillnad en
mängd vitt skilda växtslag. Bland dem märkas
framför allt trädgårdsflyn, bladlöss,
en mängd sniglar, vilka förtära blad och
lätt åtkomliga mjuka frukter, ävensom vissa
myriapoder, ss. larverna av en del knä
p-p a r e coh j o r d f 1 y n, vilka leva i
jorden och företrädesvis angripa växternas
underjordiska delar. — De flesta skadedjur äro
emellertid bundna vid ett visst slag av växter el. vid
en enda växt. På fruktträden finnes en mängd
skadedjur, som tillhöra denna kategori, t. ex.
pärongallmyggan, päron- och plommongallkvalstret
(jfr Fruktträdens skadeinsekter) samt
rönnbärs-malen. Bland bärväxterna träffar man på hallon
den lilla hallonskalbaggen. T hallonbuskarnas
jordstammar och i basen av fjolårsskotten lever den
gulvita larven av hallonglasvingen (se
Glasvingar), som bringar de angripna skotten att vissna.
Hallonblomviveln (se Vivlar) skadar på säreget
sätt blomknopparna på hallon och jordgubbar.
Sedan den borrat in sitt ägg i knoppen, börjar den
ett stycke nedanför denna bita igenom skaftet, tills
detta knäckes, så att knoppen blir hängande och
först efter någon tid faller av. En annan art av
samma släkte, äppelblomviveln, A. pomorum,
lägger sina ägg i blomknopparna på äppelträd men
gör ingen åverkan på skaftet, utan knoppen
kvar-sitter och vissnar i sin normala ställning. På
krusbärsbuskar uppträder bl. a. stora krusbärsstekeln
(se Krusbärsstekeln), vars larver förtära bladen.
Liknande skadegörelse göra larverna av
krus-bärsmätaren. På vinbärsbuskar lever bl. a.
vin-bärsgallkvalstret, som bringar knopparna att
svälla upp till ärtstora, runda bildningar, vilka vissna
utan att utveckla vare sig blad el. blommor. Bland
prydnadsväxterna ha bl. a. rosenbuskarna en
mängd egna skadedjur, t. ex. rosenskottstekeln.
I köksträdgården ha särskilt kålväxterna en hel
mängd egna skadedjur, ss. kålfjärilen (jfr
Kål-fjärilsläktet), vars larver förtära bladen och
stundom alldeles kaläta kållanden, samt större
kålflugan (se Kål fluga). På morötter orsaka
morot-bladloppan och dess larver genom sina sugningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
