Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädgårdens skadedjur - Trädgårdsborre - Trädgårdsböna - Trädgårdsekonomiska byrån - Trädgårdsflyn - Trädgårdsföreningar - Trädgårdskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trädgårdsborre—Trädgårdskonst
425
den s. k. krussjukan, som igenkännes därpå, att
blasten blir krusig och hoprullad och stannar i
växten. Vanliga skadedjur på baljväxter äro t. ex.
ärtviveln, som förtär de unga groddplantorna och
gör karakteristiska runda inskärningar i de äldre
bladens kanter, samt ärttripsen och dess små, gula
larver, vilka suga på baljorna, så att dessa bli
missbildade och överdragna av s. k. korkrost.
Bland potatisens skadedjur må särskilt nämnas
po-tatisnematoden, som lever i potatis- och
tomatplantornas rötter och förstör dem, så att
plantorna försvagas. De t., som uppträda i drivbänkar
och växthus, äro dels samma arter, som uppträda
i det fria, dels åter arter, som åtm. i Sverige
aldrig påträffas utomhus. Bland dem må främst
nämnas rotnematoden (rotålen), som framkallar
talrika knöliga ansvällningar på rötterna av
tomatplantor, gurkväxter m. fl.
Trädgårdsborre, zool., se Ollonborrar.
Trädgårdsböna, bot., se Bönsläktet.
Trädgårdsekonomiska byrån, Alnarp, inrättad
IQ39 och sorterande under trädgårdsavd., har till
uppgift att fungera som bokföringsbyrå,
verkställa marknadsundersökningar, uppgöra
produk-tionskalkyler, bedriva arbetsstudier samt på basis
av erhållet material beräkna lönsamhet etc.
Trädgårdsflyn, vissa stinkflyn av släktena
Lygus, Calocoris m. fl., vilka uppträda som
skadedjur i trädgårdarna.
Trädgårdsföreningar. 1832 bildades den första
trädgårdsföreningen i Sverige, Svenska
trädgårdsföreningen, som 1878—1905 utgav Svenska
Trädgårdsföreningens Tidskrift och som upplöstes
1911. Skånska trädgårdsföreningen upprättades
1833, upplöstes snart men återupplivades 1876;
den utger tidskr. Täppan. — 1842 bildades
Göteborgs trädgårdsförening, som bl. a. har
trädskolor och fröhandel. — Stockholms
gartnersäll-skap, sammanslutning av praktiskt verksamma
yrkesmän, stiftades 1848. Talrika andra t. ha bildats
under 1900-talet. De viktigaste föreningar, som
omfatta hela landet, äro Sveriges pomologiska
förening (1900), Sveriges
handelsträdgårdsmästa-reförbund (1902), Sveriges konditionerande
trädgårdsmästare (1918), Föreningen för dendrologi
och parkvård (1920), Riksförbundet Svensk
frukt (1934), senare ombildat till Sveriges
trädgårdsodlares riksförbund, samt Sveriges
yrkes-fruktodlares riksförbund (1951).
Trädgårdskonst, utformningen av en trädgård
efter konstnärliga principer. — Egypten ägde
under Nya riket och trol. även tidigare en utbildad
t. med sträng symmetri i grupperingen av
trädbestånd, blommor och fiskdammar. I Assyrien och
Babylonien utgjordes t. av stora, oregelbundet
planterade områden (parker), som anlagts av
härskarna, såväl för angenämt sällskapsliv i
trädens skugga som för vilda jakter. Slingrande
vattendrag och konstgjorda, stundom
monumentprydda kullar gåvo omväxling åt anläggningarna. Vid
palatsen anlades terrassträdgårdar, s. k. hängande
trädgårdar (Semiramis). Från perserna (se
färgpl. vid Muhammedansk konst), som
vidare utvecklade det assyrisk-babyloniska
parkidealet, upptog Xenofon beteckningen paradeisos. I
426
Greklands gymnasier återfinnas ett slags
avläggare till dessa parker, men ämnade som de voro
till allmänhetens fromma, utgjorde de de första
kända demokratiska trädgårdarna. I dessa
anläggningar ingingo dock symmetriskt ordnade
partier av egyptiserande karaktär. Romarna togo upp
den grekiska t. Gärna placerade man villan så,
att man hade utsikt över landskapet. Mot trädens
och häckarnas grönska placerades skulpturverk.
Gärna anordnades grottor av tuff ek pimsten,
prydda med musslor. I städerna funnos med
boningshuset sammanhörande peristylträdgårdar
(t. ex. i Vettiernas hus i Pompeji) och
offentliga portikträdgårdar (porticus Liviae i Rom),
båda slagen utgörande kolonnomgivna,
rektangulära platser, prydda med regelbunden
vegetation (bl. a. häckar och i figurer klippt
buxbom), vattenkonster och skulpturer. — Detta
slags trädgård fortlevde under medeltiden i
klostren, om också i mycket förenklad form.
Nyttokaraktären blev förhärskande. Ej minst
odlades medicinalväxter. Renässansens t. fick
sin första utbildning i Italien, där man,
återgående på den inhemska antika traditionen,
började samkomponera trädgården axialt med
byggnaden. Framför boningshuset anlades en vanl.
kvadratisk plan (parterr), som begränsades av
och indelades med låga murar, häckar och
pergo-lor (lövgångar) samt pryddes med i figurer klippt
buxbom, vattenkonster och skulpturer. Då
terrängen vanligen var kuperad, användes terrasser
i stor utsträckning. Högrenässansens typ
skapades i Rom och dess omgivningar omkr. 1500.
Motiven voro i stort sett desamma som under
quatt-rocento, men man förstod att genom
sammanhängande system av axiala terrasser och
monumentala trappor införa den tredje dimensionen.
Det intima och omgärdade efterträddes av det
enhetliga och storslaget monumentala. Ett av
de fulltonigaste uttrycken för 1500-talets
träd-gårdskultur gav Ligorio i Villa d’Este i
Tivoli (1550-talet). Men enhetligare i
samkorpore-ringen äro Villa Doria Pamphili i Rom,
Vig-nolas Palazzo Farnese i Caprarola, Villa
Lan-te i Viterbo och G. Alessis och hans lärjungars
terrassträdgårdar i Genua. Barockens väldighet
och den italienska gestaltningsförmågan i dess
högsta potens inom t. representeras av Villa
Al-dobrandini i Frascati. I Frankrike hade man
förkärlek för utbildandet av parterrer, vilka vanl.
förlädes till terrasser vid huvudbyggnaden el.
inom särskilda murar ett stycke från slottet (Blois,
Fontainebleau). Mönstren utfördes i buxbom
(s. k. broderiparterr), komponerade av bl. a.
Clau-de Mollet, hans son André, verksam i Sverige
omkr. 1650, och Boyceau. I England hade
parterrmönstren ofta likhet med knutar (knotted beds).
En obruten gräsmatta lades ej sällan framför
boningshuset. Blomsterodlingar och ett slags
brokig borgerlighet voro utmärkande för Holland.
Den heterogena tyska t. visar ett flertal typer. I
Sverige, där länge medeltids- och
renässansformer uppträdde sida vid sida, gjorde sig intryck
gällande särskilt från Tyskland, Holland och
Frankrike. Simon De la Vallée, grundaren av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>