Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tuggummi - Tuhundra härad - Tuilerierna - Tuka, Vojtěch (Bela) - Tukanen - Tukaner - Tukholma - Tukiainen, Aimo - Tuktad sten - Tukthus - Tukumpalm - Tukydides - Tula - Tularemi, harpest, harsjuka - Tule - Tulenheimo, Antti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
453
Tuhundra härad—Tulenheimo
454
T. är i U.S.A. ett mycket använt njutningsmedel,
och därifrån har det spritt sig världen över.
Tuhundra härad, i Västmanlands län, närmast
n. v. om Västeråsfjärden av Mälaren, består av
socknarna Västerås-Barkarö, Dingtuna och
Lill-härad och sammanfaller med den Vi 1952 bildade
kommunen Dingtuna. T. tillhör Västmanlands
mell. domsaga (tingsställe i Västerås) och
Västerås fögderi.
Tuileriema, Les Tuileries, se Louvren samt
Paris, sp. 855 och 860.
Tuka [to’ka], Vojtéch (urspr. B el a),
slovakisk politiker (1881—1946), urspr. prof, i
folkrätt vid det ungerska univ. i Bratislava. Han
anslöt sig till Hlinkas slovakiska folkparti,
organiserade en kamporganisation för partiet och
invaldes i Tjeckoslovakiens parlament. 1928 ställdes
han under åtal och dömdes till 15 års tukthus för
militärt förräderi och förberedelser till
omstört-ning av republiken. Efter frigivning i juni 1938
upptog T. kontakt med tyskarna och de slovakiska
ytterlighetsmännen för att söka förvandla
Slovakien till en helt oberoende stat. Han blev också
omedelbart efter Slovakiens
oavhängighetsförkla-ring i mars 1939 v. konseljpresident under Tiso,
i okt. s. å. konseljpresident. 1944 måste han dock
under tyskt tryck avgå, trol. på gr. av sina starka
ungerska sympatier. Han ställdes efter
Tjeckoslovakiens återupprättande inför domstol, dömdes
1946 till döden och avrättades.
Tukänen, lat. Tucäna, stjärnbild på s.
stjärnhimlen mellan 22* och it 30m rektascension och
mellan —570 och —750 deklination. Det mindre
av Magellanska molnen är beläget inom T.
Tukäner, zool., se Pepparätare.
Tukholma [to’khålma], fi. namnet på
Stockholm.
Tukiainen [to’kiai-], Aimo, finländsk
bildhuggare (f. 1917). T. representerar på ett
utmärkt sätt den finska skulpturens traditioner. Han
arbetar huvudsakl. i granit, i vilket material han
utfört fast och känsligt formade porträtthuvuden,
” Mansporträtt” (1943) och monumentalgruppen
”Timmerflottare” (1947—49).
Tuktad sten, byggnadssten el. kantsten med
slätmej siade fogytor och åtm. delvis slätmejslad
koppyta.
Tukthus. 1) De flesta europeiska strafflagar
upptaga i allm. minst 2 huvudarter av
frihetsstraff, en strängare och en mildare. I Sverige
motsvaras den förra av straffarbete, den senare
av fängelse. I vissa länder (Finland, Italien,
Schweiz, Belgien och Österrike) benämnes den
svårare straffarten t. Detta straff tillämpas
hu-vudsakl. vid grövre brott. T. är även benämning
på den anstalt, vari denna straffart avtjänas. —
2) I Sverige beteckning för vissa straff lokaler på
1600- och 1700-talen. Det var huvudsakl.
lösdriveriet, som framkallade denna t.-inst., men
småningom började även brottslingar intagas i dessa
anstalter.
Tu’kumpalm, Astrocdrywm, mellan- och
sydamerikanskt palmsläkte med stora, fjäderformiga
blad och långa, nålvassa taggar. Bladen av flera
arter användas till finare flätverk, frukterna hos
några äro ätbara.
Tukydides, se Thukydides.
Tula [to’Ia], huvudstad i Tulaområdet
(ry. Tulskaja oblast; 24,100 km2, 1,5 mill. inv.) i
Centrala industriregionen, RSFSR, på ömse sidor
av Okas biflod Upa, 193 km s. om Moskva;
272,403 inv. (1939). T. är en viktig industristad
samt organisationscentrum inom Moskvabäckenets
stenkolsfält. Betydande metall-, maskin- och
krigsindustri. Skotillv. och sockerraffinaderier. Stort
elverk. T. anlades under 1100-talet som fäste.
Under 1600-talet började järnindustrien blomstra,
då talrika utländska (holländska och tyska)
arbetare och specialister inkallades. T. utvecklades
till ett viktigt industricentrum redan under
1800-talet. Staden är bekant bl. a. för sin tillv. av
samovarer och nielleringsvaror (s. k. tuladosor).
Tularemi, harpest, harsjuka,
infektionssjukdom, förorsakad av Pasteure’lla tularènsis.
Infektionen förekommer framför allt hos vilt
levande gnagare, ss. harar, kaniner, ekorrar och
råttor, hos vilka den förlöper som en snabbt
dödande sepsis. Från infekterade djur kan
sjukdomen överföras till människan dels genom direkt
beröring, dels genom insekter, i synnerhet
fästingar men även mygg. T. påvisades först (1911)
i distriktet Tulare (varav namnet) i Kalifornien
och har senare konstaterats i flera länder, även i
Sverige. Inkubationstiden hos människan är 3—4
dagar, varpå följer ett akut insjuknande med
frysningar och hög feber. Man särskiljer 4 olika
sjukdomstyper. Vanligast är den
ulcero-glan-d u 1 ä r a formen, där infektionens ingångsport
markeras av en papel, som sedermera övergår
till ett sår, och där de regionära
lymfkörtlarna svullna. Vid den o c u 1 o-g 1 a n d u 1 ä r a t.
sker infektionen genom ögats bindhinna (via ett
infekterat finger), som blir säte för en
inflammation och åtföljes av svullnad av körtlarna
framom och under örat. Vid den glandulära
formen kan ingångsporten icke påvisas. Den t
y-f ö s a formen slutl. karakteriseras huvudsakl.
genom febern och saknar såväl primäraffektion som
körtelsvullnad. Sjukdomen varar i genomsnitt 2
—4 veckor och följes av en lång rekonvalescens.
Under sjukdomens 2:a vecka uppträda i blodet
agglutininer, som äro av den största betydelse för
diagnosen. Genomgången t. förlänar en utpräglad
immunitet. Behandlingen med streptomycin o. a.
antibiotica ger goda resultat.
Tule, se Thule.
Tulenheimo [to’lenheimå], Antti Agaton,
finländsk jurist och politiker (1879—1952), blev
jur. dr och doc. i straffrätt 1911, var dir. i
försäkringsbolaget Suomi 1915—18, landshövding i
Tavastehus län 1918—19, 1919—30 prof, i
straffrätt vid Helsingfors univ., vars rektor han var
1926—30. Efter omorganisationen av den
kommunala förvaltningen var han 1931—44 stadsdir.
(överborgmästare) i Helsingfors samt från sistn.
år kansler för Helsingfors univ. T., som var en av
den finska högerns främsta krafter, tillhörde riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
