Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turgenev (Turgenjev), Ivan Sergejevitj - Turgor - Turgot, Robert de l’Aulne - Turi (Thuri), Johan - Turicchia, Giovanni - Turin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
485
Turgor—Turin
486
heten, följa. I ytterligare tre romaner studerade
T. de ryska samhällsrörelserna efter
bondeemancipationen. I ”Fäder och söner” (1862)
uppträder i opposition mot det äldre adliga
kulturskiktet som representant för den nya tiden
ple-bejen, intellektualisten ur folkets mitt,
”nihilis-ten” Basarov, som cyniskt förnekar alla dittills
gällande värden och förkastar alla erkända
auktoriteter, en kraftmänniska, vars självständighet
och rätlinighet T., trots all antipati för hans
idéer, skänker tydlig beundran. Romanen, kanske
T :s mest välbyggda, blev av politiska skäl T :s
mest omdebatterade, uppfattad än som ett
förhärligande, än som en smutskastning av den nu med
nihilistnamnet döpta revolutionära ungdomen.
Romanen ”Rök” (1867) anlägger en bittert skeptisk
syn på den samtida, åter i reaktion stagnerade
ryska utvecklingen. I sin sista stora roman,
”Jungfrulig jord” (1876), skildrar T. narodnikrörelsens
”gående till folket” och bondeklassens oförståelse
inför agitationen; romanen är svag och vittnar
om att författaren förlorat kontakten med
hemlandet. T:s författarskap, som utom de anförda
större verken omfattar en massa mindre ting,
avslutades med ”Dikter på prosa” (1882). I
formellt mästerskap var T. överlägsen Tolstoj och
D ostoj evskij; hans måttfulla, harmoniska,
ge-nomkultiverade konst är dock betydligt blekare
än deras. För publiken ha hans verk alltid ägt
stark tjusningskraft, ej minst för den
västeuropeiska publik, för vilken T:s författarskap
länge framstod som den mest fullödiga
manifestationen av ryskt väsen. — Litt.: Biogr. av
A. Maurois (1931; sv. övers. 1932) och J. A.
T. Lloyd (1942).
Tu’rgor, bot., se Sugkraft.
Turgot [tyrgå’], Anne Robert Jacques,
baron de 1’Aulne, fransk statsman (1727—
81). Han studerade teologi, blev sedan jurist och
1752 parlamentsråd. Han knöt förbindelser med
encyklopedisterna och särskilt fysiokraterna samt
blev 1761 generalintendent i Limoges. Han vann
rykte genom sina finansreformer här och
utvecklade även sina ekonomiska åsikter i tryck. 1774
blev T. finansminister. Han sökte införa
sparsamhet, reformerade näringslagstiftningen
(frigav spannmålshandeln) och skatteväsendet samt
verkade även för samfärdselns förbättrande. T.
upprättade en bank, Caisse d’escompte, i Paris
samt ingrep 1776 med reformer rörande bl. a.
böndernas ställning och skråväsendet. Då de
privilegierade klasserna och Parisparlamentet
reste motstånd, störtades T. i maj s. å. och
ägnade sig sedan åt litterära arbeten. Hans
”CEuvres” (med biogr. och anmärkningar) äro
utg. av G. Schelle (5 bd, 1913—23).
Turi [tö’-] (Th u r i), Johan, svensk lapp av
norsk börd (1854—1936), bosatt i Jukkasjärvi
sn, bekant för sina skildringar av lapskt liv och
folklore, särsk. i ”Muittalus samid birra. En
bog om lappernes liv”, som av den danska
målarinnan Emelie Demant översattes till danska och
utgavs med illustrationer 1910 (sv. övers, av
S. Karlén och K. B. Wiklund 1917). T. utgav
senare även en skildring på lapska med sv. övers.
av Anna Thuresdotter Bielke, ”Från fjället”
(i93i).
Turicchia [tori’kia], Giovanni Antonio
Paolo, italiensk-svensk violinist (f. 1886 21/s),
född i Italien, svensk medborgare 1913. Efter
ett par års konsertturnéer i hemlandet bosatte
sig T. i Sverige, där han alltsedan 1907 verkat
som violinist och pedagog. T :s betydelsefulla
insats som 1 :e konsertmästare i Hovkapellet
sträcker sig från 1914 fram till 1948. Om hans
livliga intresse för kammarmusiken vittnar den
av honom 1922 grundade T.-kvartetten, med
vilken han bl. a. förmedlat värdefull kännedom om
samtida italiensk kammarmusik.
Turin, it. Tori’no, huvudstad i prov. Turin
(6,978 km2; 1,427,368 inv. 1951) i Piemonte,
Italien; 720,032 inv. (1951), landets till storleken
4:e stad. T. är vackert beläget på en bördig
slätt vid foten av Colli Torinesi (716 m ö. h.)
av Apenninerna och vid Dora Riparias inflöde
i Po. Knappt 10 km v. om T. resa sig
Väst-alperna, som ge T. en storslagen utsikt men
stundom ogynnsamt påverka dess klimat.
T., antikens Tauräsia, var urspr. de keltiska
el. liguriska taurinernas förnämsta stad. Den
förstördes av Hannibal 218 f. Kr., men återvann
under kejsar Augustus sin forna betydelse under
namnet Augusta Taurinorum. 1045 kom staden
genom giftermål under greve Othon av Savojen
och 1418 blev den hertigdömet Savojens
huvudstad. T. var från 1720 huvudstad i
konungariket Sardinien och 1861—65 i det nybildade
konungariket Italien. Under 2:a världskriget
skadades T. svårt av allierade bombanfall
(sammanlagt 105) 16/s 1940 samt flera gånger 1942—
44, huvudsakl. riktade mot Fiatverken, men
skadorna ha senare reparerats.
Från övriga italienska storstäder skiljer sig
T. genom sin rätvinkligt regelbundna stadsplan,
vars äldsta del, v. om stadens nuv. centrum,
Piazza Castello, grundlädes redan av romarna
som ett härläger. Med sina raka, breda, ej
sällan av arkader kantade gator, sina vackra öppna
platser och sin kultiverade arkitektur och
övervägande barockprägel gör staden ett förnämt in-
Palazzo Madama i Turin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
