Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turistväsen, turism - Turitz & co., ab. - Turkar - Turkestan, Turkistan - Turkestan—Sibirien-järnvägen, Turksib - Turkfolk, turkiska folk - Turkiet - Geologi och terrängförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Turitz & co., ab.—Turkiet
490
ternationale des associations t o u r i
s-tes verkade 1899—1914. Efter i:a världskriget bildades
A 1 1 i a n c e Internationale de t ou r i s m e
(AIT), vilken nu har sitt säte i Geneve och har över
100 anslutna organisationer. Dess insatser falla i
främsta rummet på den internationella biltrafikens
område. En annan stor internationell sammanslutning av
bilistföreningar är Fédération
Internationale de l’au t o m obi 1 e (FIA) med säte i Paris.
Dessa två organ äro medl. av Organisation
m o n d i a 1 e du tourisme et de l’a u t o m
o-b i 1 e (OTA), turismens världsorganisation. För att
utveckla organisationen av den internationella
främ-lingstrafiken och propagandainst. verkar den
internationella sammanslutningen av turisttrafikförbund,
Union Internationale des organismes
officiels de tourisme, grundad 1946 och med
säte i Genève. — Det nordiska samarbetet (mellan de
danska, finska, norska och svenska
turisttrafikför-eningarna) bedrives genom Nordiska turis
t-trafikkommittén; anslutna härtill äro
Turistföreningen for Danmark, Turistföreningen i Finland,
Landslaget for reiselivet i Norge samt Svenska
turist-trafikförbundet.
Turitz & co., ab., Göteborg, grundat 1917 av
H. G. Turitz (f. 1884 25/s) genom övertagande
av ab. American Bazar, är moderbolag för
En-hetspris-ab. Epa, Varuhuset Grand i Göteborg
ab. (grundat 1911), engrosfirman örnberg &
Andersson ab., Göteborg (1919), ab. E.
Turman, Göteborg, samt ett par fastighetsbolag.
Sedan 1934 driver T. samtliga dotterbolags rörelse.
Denna är främst koncentrerad på Epa- och
Turman-butikerna, vilka finnas i ett flertal städer.
— Antal anställda c:a 3,900; aktiekapital 45 mkr.
Turkar, se Turkfolk.
Türkestän, Turkistän. 1) Stort område
i Centralasien, som består av två delar:
Väst-turkestan och östturkestan (se dessa ord).
2) Stad i Kazakstan, i en stor oas vid
Tasj-kentbanan; 54,000 inv. T. är ett gammalt
han-delscentrum och har tack vare riklig
konstbevattning i trakten nu bomulls- och
livsmedelsindustri.
Turkestän—Sibirien-järnvägen, förk. T u r
k-s i b, förbinder Transsibirska järnvägen med
Transaralska och Transkaspiska järnvägarna och
sträcker sig från Novosibirsk över Semipalatinsk
och Alma Ata till Arys n. om Tasjkent. T. blev
färdig 1930.
Turkfolk, turkiska folk, även
oegentligt och föråldrat kallade turk o-t a t a r e r,
äro bosatta i Asien och Europa med jakuterna
ytterst i n. ö. och balkanturkarna som
västligaste folk. Huvudparten är bosatt i Turkiet
samt i Centralasien (ryska och kinesiska,
afghanska och persiska undersåtar); hela antalet
är ung. 45 mill. F. ggn folkslagsnamnet turk
näm-nes är på 500-talet e. Kr., då det uppträder i
kinesiska källor under formen tu-kiu. Vår
kunskap om t:s äldre historia är mycket torftig.
Till större delen måste de ha varit nomader,
som från sitt urhem i n. v. Centralasien dragit
mot v.; i slutet av 500-talet el. början av
600-talet ha turkar hotat bysantinska kolonier i
Syd-ryssland. Av äldre, nu utdöda t., som uppträtt
i Europa, äro att nämna volgabulgarer, kumaner
och petjeneger. Ganska tidigt hade större delen
av t. antagit islam, vilken religion de bibehållit
med undantag av en del i Ryssland bosatta t.,
som antagit kristendomen, och en del framför
allt sibiriska t., som fortfarande äro hedningar
och schamanister. De ryska etnograferna räkna
med ett 20-tal t. i Sibirien. I rasavseende äro t.
urspr. mongoler, men den mongoliska typen är
sällan bevarad. I Centralasien är rasen starkt
uppblandad med iranska element, och i Turkiet
är rasblandningen ännu större och mera
svår-bestämbar med starka inslag av främreasiatiska
och europeiska element.
Turkiet, turk. Türkiye, off. Türkiye
cümhu-riyeti (Republiken Turkiet), republik, omfattande
i Europa ö. Trakien, i Asien Mindre Asien el.
Anatolien med de utanför Dardanellema belägna
öarna Imbros och Tenedos samt längst i ö. s. ö.
svartahavskusten, delar av det forna Armenien
och Kurdistan och det 1939 inkorporerade
Alexandretteområdet i Syrien; 767,119 km2
(därav 23,485 i europeiska delen); 20,936,524
inv. (1950; i Europa 1,626,229). Huvudstad:
Ankara.
Geologi och terrängförhållanden. I geologiskt
hänseende är det ingen skillnad på det asiatiska
och det europeiska T.; man finner sålunda
samma terrängförhållanden och samma geologiska
utveckling på bägge sidor om sunden. Kärnan
utgöres av ett urgammalt resistensområde, längs
vars yttre begränsningslinjer stora tektoniska
förändringar ha skett under tertiärtiden, dels i
form av veckningar och förkastningar, dels i
form av kraftig eruptiv verksamhet. De
tektoniska rörelserna ha ännu ej upphört, varför T.
ännu är ett av jordens av jordskalv mest
hemsökta områden. Inåt land spärra 1,500—3,900 m
höga bergskedjor, Pontiska bergen,
tillträdet till det inre av T. De få genombrott
som finnas, äro mycket svårpasserade, och först
på allra senaste tid har en järnväg dragits fram
tvärs genom bergsområdet till kusten vid
Sam-sun. Längddalarna däremot äro gamla
trafikleder, och några av dem kunna följas utan
avbrott från Marmarasjön till Sovjetunionens
gräns, de bestämma också flodloppens riktning.
Längs Marmarasjöns n. v. kust sträcker sig
en smal horst ut på Gallipolihalvön, som skiljes
från Asien genom Dardanellema. Detta sund
är liksom Bosporen en sänkt erosionsdal, men
då bergartsmaterialet här är ett annat, ha
mjukare landformer skapats vid Bosporen.
Floddalarna äro genomfartsleder till det inre av
landet och ha stor ekonomisk betydelse för
området vid Egeiska havet, särsk. på gr. av de
fruktbara, vulkaniska avlagringar, som täcka
bottnen i många dalar. Ännu förekomma ofta
förödande jordskalv i detta område, senast 18/s
1953 vid Canakkale, nära det från antiken kända,
1,750 m höga berget Ida (Kaz dagi) och Troja.
Medelhavskusten har, i mots. till
svartahavskustens brottstruktur, till största del bildats
genom täml. komplicerade veckningsprocesser.
Längst i v. ligger V. T a u r u s, som består
av flera parallella kedjor, vilkas vinkelspets
ligger ung. vid Afyonkarahisar. I s. ha mindre
floder byggt ut en lågslätt, Antalya-slätten, med
fruktbar jord men glest befolkad på gr. av
isoleringen dels från det inre av landet till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
