Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiet - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Turkiet
504
Sèvres, vars innehåll gick ut på att T. praktiskt
taget skulle förutom Konstantinopel få behålla
föga mer än ett begränsat område i det inre av
Anatolien.
Den händelseutveckling, som nu följde,
innebar skapandet av en ny stat på de sammanfallna
ruinerna av den gamla. I det inre av Anatolien
härskade starkt missnöje med de främmande
makternas ockupationer, vilken stämning Mustafa
Kemal, som övertagit armébefälet vid
vapenstilleståndet, beslöt sig för att utnyttja för ett sista
försök till T:s räddning. I maj 1919 begav han
sig till Anatolien som generalinspektör för armén
och lyckades under stora svårigheter samla och
sätta mod i de spridda resterna av den gamla
osmanska armén. Efter svåra strider med
makternas trupper kunde Mustafa Kemal i april
1920 få till stånd en folkförsamling i Ankara
(Angöra), vilken 20/i 1921 antog det nya
statsskicket. Den i Konstantinopel residerande
regeringen hade under tiden förlorat all sin prestige,
och på den stora nationalförsamlingen i Ankara
beslöts V11 1922 sultanatets avskaffande.
Vapenstillestånd hade slutits i Mudanya i okt. 1922.
Mustafa Kemåls nationalistiska trupper intågade
i Konstantinopel och Öst-Trakien i okt. 1923, och
kort därefter flyttades huvudstaden till Ankara.
29/io 1923 (republikens nuv. nationaldag) valdes
Mustafa Kemal till republikens president.
Genom ett dekret av 2/s 1924 avskaffades
kalifatet, och samtidigt blevo alla medl. av den gamla
osmanska dynastien definitivt förvisade ur T.
Vapenstilleståndet i Mudanya följdes av freden
i Lausanne 1923, vari T. erkändes som oavhängig
stat och dess gränser med grannstaterna
reglerades, med undantag för Mosul-området, som
först 1926 genom ett fördrag överlämnades till
Irak. 1932 inträdde T. i N. F.
Med stöd av den 1919 grundade Föreningen
till försvar av nationens rättigheter, som 1924
omdanades till det Republikanska folkpartiet och
som hade majoritet i parlamentet, gjorde Mustafa
Kemal till sitt mål att omdana landet till en
modern europeiserad nationalstat. De av främst
araber befolkade områdena gingo egna vägar.
1923—28 genomfördes under internationell
kontroll en tvångsutflyttning av c:a 1 V2 mill.
greker ur T. och en återflyttning av c:a V2 mill.
turkar till T. För att kolonisera de avfolkade
områdena repatrierades 1934—39 ytterligare c:a
V4 mill. turkar, främst från balkanländerna. 2%
1924 utfärdades en författning, som
proklamerade ett republikanskt-demokratiskt statsskick. En
planmässig sekularisering av landet och
nedbrytning av hela den teokratiska samhällsordningen
inleddes. Detta riktades i främsta rummet mot
det muhammedanska prästerskapet. I febr. 1925
utbröt under ledning av en dervisch ett kurdiskt
uppror under lösen ”för kalifatet mot den
otrogna regeringen i Ankara”. Det nedslogs i maj
s. å. 1925 utfärdades förbud mot att bära fez
som en samhörighetssymbol för muhammedaner
och stridande mot den turkiska nationalismens
primat. Detta åtföljdes längre fram av
upphävandet av föreskrifterna för kvinnor att bära
slöja och förbud att bära turban och andlig
klädedräkt för andra än utövare av vissa
prästtjänster. 1926 infördes den gregorianska
kalendern. En mot Mustafa Kemåls liv riktad, 1926
avslöjad sammansvärjning ledde till en räfst och
en rad dödsdomar. Motståndet hejdade
emellertid ej reformverksamheten. S. å. utfärdades en
ny civillag, vilken automatiskt förde med sig
polygamiens avskaffande och monogamiens
införande samt kvinnans likställighet med mannen.
Skolväsendet utbyggdes efter enhetsskolans
principer. I samband med folkbildningens främjande
infördes 1928 det latinska alfabetet. Genom
förbättrade kommunikationer, rationalisering av
jordbruket och industrien och en rad på statens
initiativ grundade företag höjdes landets
materiella resurser. 1929 utbröt ett väl förberett
uppror bland kurderna, som krävde autonomi.
De militära operationerna vid den turkisk-iranska
gränsen i samband med upprorets kuvande
framkallade en allvarlig konflikt med Persien, vilken
dock avvecklades genom ömsesidiga eftergifter
och en gränsreglering. De upproriska elementen
tvångsöverflyttades i stor utsträckning till v. T.
— Inrikespolitiken behärskades sedan 1925 av
ett-parti-systemet. I själva verket avgjordes alla
viktiga ärenden i Mustafa Kemåls kabinett.
Parlamentet blev i stort sett ett regeringens
språkrör. Vid Mustafa Kemåls, sedan 1935 Kamål
Atatürks, död 1938 valdes Ismet Inönü, som
varit premiärminister 1923—37, till statspresident,
vilket ej medförde några ändringar inom
regimen. — Det nya T:s utrikespolitik inleddes med
vänskapliga relationer till Ryssland. 1921
undertecknades en vänskapspakt mellan de båda
länderna, vilken, förnyad 1925 och slutl. förlängd
1935 på 10 år, kom att bilda hörnstenen för T:s
utrikespolitik under de närmaste 15 åren. Med
de övriga stormakterna och de närmaste
grannstaterna förblevo relationerna under hela
1920-talet kyliga. 1930 avslöts en vänskapspakt med
Grekland och 1933 en ömsesidig garantipakt,
vilka kommo att bilda utgångspunkten för den
1934 tillståndkomna Balkanententen.
Vänskapsfördragen med Afghanistan 1921 och Persien
1926 utvidgades 1937 till den s. k.
Saadabadpak-ten mellan T., Persien, Irak och Afghanistan.
S. å. ingicks även en vänskapspakt med
Egypten. Genom Montreuxkonventionen 1936
uppnådde T., att dess fullständiga suveränitet över
sunden återställdes. S. å. tog T. upp även
Alexan-drettefrågan och åstadkom i juni 1939, att
san-djaken Alexandrette och Antakya överlämnades
till T. Italiens ockupation av Albanien 1k 1939
blev den direkta anledningen till garantipakter
med Storbritannien 12/s 1939 och med Frankrike
23/e s. å. Vid 2:a världskrigets utbrott förklarade
sig T. neutralt. I sept. s. å. kallades
utrikesministern Saracoglu till Moskva, där han mottog ett
förslag till en pakt med Ryssland, som gick ut
på att tillförsäkra Ryssland en viss kontroll över
sunden. Förslaget avvisades, och i stället ingick
T. i okt. s. å. en ömsesidig biståndspakt med
Storbritannien och Frankrike. Med
Storbritanniens medgivande förhöll sig T. emellertid
neu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
