Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyler, John - Tyler, Wat - Tyll - Tyllinge - Tylor, Sir Edward - Tylösand - Tylöskogen - Tymin - Tymol - Tympanon - Tyndale el. Tindale, William - Tyndall, John - Tynderö - Tyne - Tynemouth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
531
Tyler—Tynemouth
532
Tyler [täi’lo], John, amerikansk politiker
(1790—1862), till yrket advokat. 1816—21 led. av
kongressens representanthus och 1827—36 av
senaten, valdes T. 1840 som whigs’ kandidat till
vicepresident och tillträdde 1841 presidentposten
efter W. H. Harrisons död. För whigpartiet blev
han som president en missräkning till följd av
sin självständiga hållning och omvaldes icke 1845.
Vid 1860—61 års kris intog T. en medlande
ställning och sökte verka för en fredlig lösning, innan
han 1861 tog sin hemstat Virginias och därmed
sydstaternas parti. — Litt.: L. G. Tyler, ”Letters
and times of the Tylers” (3 bd, 1884—96).
Tyler [täi’la], Wat, se Wat Tyler.
Tyll, tunt, genombrutet tyg, vars trådar bilda
runda el. kantiga maskor. Maskinvaran började
enl. uppgift vävas i Calais 1818. Den utgör en
efterbildning av 1700-talsspetsarnas sydda el.
knypplade botten, réseau, och har sitt namn av
den franska staden Tulle, vars fina nätbroderier
i slutet av 1600-talet kommo i ropet.
Tyllinge, gods i överums, Dalhems och Oppeby
socknar i N. T justs, resp. Kinda hd. Huvudgården
är belägen vid sjön Tynns nordända; totalareal
7,100 har, varav 507 åker. Huvudbyggnaden av
trä i två våningar är trol. från 1600-talet. T. har
tillhört släkterna Duwall och Rosenmüller från
1739 och ombildades 1897 till familj eaktiebolag.
Tylor [tai’la], Sir Edward Burnett,
engelsk antropolog (1832—1917), prof, i Oxford. T.
är en bland den jämförande folklivsforskningens
främsta banbrytare. Han utgav ”Researches into
the early history of mankind” (1865), där han
på kulturlivet tillämpar utevcklingsläran. T:s
huvudverk är ”Primitive culture” (2 bd, 1871).
Här uppställes f. ggn begreppet animism.
Tylösand, badort i Söndrums sn i Halland, 9
km från Halmstad. T. har milslång badstrand mot
havet, inåt land begränsad av dyner och
bergtallskog. Bebyggelsen består huvudsakl. av hotell,
pensionat och sommarvillor; stor ”tältstad”.
Golfbana. Varmbadhus.
Tylöskogen, karg och ödslig bergssträckning
ö. om Vätterns nordända, på gränsen mellan
Närke och Östergötland. Från Håleberg (257 m ö.
h.) n. om Motala sträcker sig T. c:a 40 km
norrut och når i Justineberg på östsidan 261 m ö. h.
Ty min, metyluracil, 2,6-dioxi-5-metylpyrimidin,
färglösa kristaller, något lösliga i vatten och
alkohol. T. är en viktig beståndsdel i
kromosomer-na och utgör en av byggnadsstenarna i
nuklein-syrorna.
Tymol [-å’l], ett oxiderivat av paracymol,
förekommer i många eteriska oljor, t. ex.
timjan-och adiovanolja. Det framställes tekniskt ur den
sistn., utgöres av färglösa, genomskinliga
kristaller med egenartad aromatisk lukt och brännande
smak. Smp. 510 och kokp. 2320. T. är svårlösligt
i vatten men lättlösligt i alkohol, eter, kloroform,
feta och flyktiga oljor. Det användes inom
medicinen som antisepticum.
Ty’mpanon, grek. (lat. ty’mpanum). 1) Puka;
tamburin.
2) T. el. t y m p a n o n f ä 11, se Bågfält.
3) (Anat.) Ca^um ty’mpani, trumhålan, och
membräna ty’mpani, trumhinnan (i örat), se
Hörselorgan, sp. 806 f.
Tyndale [tindl] el. T i n d a 1 e, William,
engelsk bibelöversättare (1483—1536). Han var
katolsk präst men omfattade snart reformationens
läror, begav sig 1523 till London, där han
fullbordade en övers, av N. T., och 1524 till
Tyskland, besökte Luther i Wittenberg och fick sin
övers, liksom en övers, av G. T. tryckt. Från
1530 uppehöll han sig huvudsakl. i Antwerpen.
Slutligen blev han som kättare dömd till döden,
strypt och bränd på bål.
Tyndall [tindl], John, engelsk fysiker (1820
—93). Han var 1844—47 järnvägsingenjör i
England, studerade 1848-—52 vid tyska laboratorier
och offentliggjorde på
tyska sina rön ang.
diamagnetismen,
kristallers magnetooptis-ka egenskaper m. m.
Vid sin återkomst till
England 1853 blev han
prof, i fysik vid Royal
Institution och 1867
dess dir. 1856 företog
T. jämte Huxley
undersökningar över de
schweiziska
glaciärer-na och fullföljde
ensam dessa iakttagelser.
1859 började han sina
forskningar över det strålande värmet. Han
utförde undersökningar inom de flesta delar av
fysiken, särskilt värmeläran. Genom sitt
klassiska arbete ”Heat, a mode of motion” (1863)
bidrog han att genomföra uppfattningen om
energiens oförstörbarhet. Bland T:s arbeten märkes
f. ö. ”On sound” (1867). T. framhöll betydelsen
för klimatet av värmets absorption i vattenångan
(o. a. värmeabsorberande gaser) i luften, i det att
därigenom värmeutstrålningen till rymden
ned-sättes.
Tynderö, sn i Medelpads ö. domsagas tingslag,
Västernorrlands län, ytterst på den bergiga, av
Åstön avslutade halvön n. om Alnöbukten; 53,30
km2, 933 inv. (1955). 848 har åker. På Åstön
Åstholmens lotsplats och Skeppshamns kapell,
byggt av trä 1624. Kyrkan är från medeltiden.
Ingår i Hässjö och T. pastorat i Härnösands
stift, Sundsvalls kontrakt. Tillhör storkommunen
Hässjö.
Tyne [täin], flod i Northumberland i England,
uppstår av North Tyne från Cheviot Hills och
South Tyne från Cross Fell i Penninska bergen
(båda c:a 50 km långa) samt flyter förbi
New-castle till Nordsjön vid Tynemouth. T. är
segelbar för större fartyg till Blaydon.
Tynemouth [tåi’nmaut>, täi’nma[> el. [-ti’n-ma])],-] {+ti’n-
ma])],+} ”Tynes mynning”, stad och county borough
i Northumberland, England, på n. stranden av
Tynes mynningsvik, mitt emot South Shields; c:a
67,000 inv. med det angränsande North Shields,
som är en betydande handels- och fiskehamn.
Export av kol och koks, import av trävaror m. m.
Havsbad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
