Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyska språket - Tyska Sydvästafrika - Tyska Östafrika - Tysk-katoliker - Tysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555 Tyska Sydvästafrika—Tysk konst 556
lands förnämsta teatrar. Detta har dock vunnit
terräng även utanför scenen, särskilt inom
skolorna. Om man undantar uttalet’av g i slutljud
(der Tag), för vilket scenuttalet föreskriver k
(undantag ändeisen -ig), kan man säga, att
scenuttalet i allt väsentligt stämmer överens med det
bildade uttalet i de nordtyska större städerna.
Litt.: H. Paul, ”Deutsche Grammatik” (5 bd,
1916—20), ”Deutsches Wörterbuch” (4:e uppl.
1933—35), ”Mittelhochdeutsche Grammatik” (15:e
uppl. 1950); O. Behaghel, ”Deutsche Syntax”
(4 bd, 1923—32), ”Geschichte der deutschen
Sprache” (5æ uppl. 1928); E. Rooth,
”Huvuddragen av det tyska språkets historia” (1938); A.
Bach, ”Geschichte der deutschen Sprache” (4:e
uppl. 1949); H. Moser, ”Deutsche
Sprachge-schichte” (1950); W. Braune, ”Althochdeutsche
Grammatik” (8:e uppl. 1953).
Tyska Sydvästafrika, se Sydvästafrika.
Tyska Östafrika, se Tanganyikaterritoriet.
Tysk-katoliker, beteckning för medlemmar av
fria religiösa samfund, som bildades i Tyskland
i samband med 1840-talets frihetsrörelser som
en katolsk reaktion mot ultramontanismen.
Ledare var kaplanen Johannes Ronge.
Tysk konst. Romarrikets expansion medförde
särsk. i v. Tyskland en konstblomstring, som
ännu framträder i mäktiga ruiner av befästningar,
palats, termer m. m.; Trier (se bild å sp. 351 vid
d. o.) är den förnämsta orten för dessa
minnesmärken. I den germanska konsten under 300—
700-talen blandas inhemska element med senantika.
Med det karolingiska skedets renässans
av den antika konsten följer en ny
monumentalitet. Först bör i detta sammanhang nämnas det
åttasidiga partiet av domkyrkan i Aachen, Karl
den stores palatskapell, invigt 805. Dessutom
tillkommer den nya långkyrkotypen med
tvärskepp, dubbelkor och kryptor, och man dekorerar
kyrkorna med väggmålningar och mosaiker. I
Aachen (Schola palatina), Trier och Metz
uppväxer ett betydande, stiliserande bokmåleri. Den
ottoniska tiden lyckas ur antik-fornkristen
tradition och inhemsk ursprunglighet få fram
nya konstnärliga medel. Till denna tid, 900-talet,
höra nunnestiftskyrkan i Gernrode (se bild vid
d. o.), Tysklands första emporbygge, samt
kyrkor i Korvey (se bild vid d. o.), Köln (S:t
Pantaleon), Quedlinburg och i Hildesheim (S:t
Michael, S:t Godehard, domen; se bild vid
Hildesheim, sp. 280, samt vid Bernward).
Cluniacen-sernas stränga, enkla arkitektur erövrar s. och
mell. Tyskland. S:t Maria im Kapitol i Köln
(1065; se bild 2 å pl. vid Köln) blir förebilden
för anläggningar med klöverbladsformat
korparti. Domen i Speyer (se bild vid d. o. och
bild 3 å pl. vid Romansk konst) får omkr. 1080
valv i st. f. det ursprungliga platta innertaket.
I kyrkbyggen i trakten kring mell. Rhen
utbildas det bundna romanska systemet, som
långsamt erövrar Tyskland. Av väggmåleri från
tiden är ej mycket bevarat (Reichenau, Salzburg)
men desto mer av bokmåleri. En mängd
betydande småskulptur i elfenben, trä, guldsmide
och bronsgjutning tillkommer nu (se bild 13 å
pl. vid Bokbinderi och bild 3—6 å pi. vid
Guldsmedskonst).
Den högromanska konsten, som
blomstrar omkr. 1150—1250, medför på alla
konstområden ett storartat uppsving. Jämte den kyrkliga
uppstår en aristokratisk hovkonst. Vid Rhen,
särskilt i Köln, uppföras byggnader i den
måleriska hohenstaufiska stilen, t. ex. S:t Gereons i
Köln tiohörning (1227), vars kupol kan
betecknas som den senromanska arkitekturens mest
geniala verk, samt västbyggnaderna till domerna i
Mainz och Worms (omkr. 1235; se bild 8 å
pl. vid Romansk konst). Cisterciensernas
mäktiga klosteranläggningar (Eberbach, Heisterbach,
Maulbronn) höra även till epoken.
Kejsarpa-latsen i Goslar, Eger, Gelnhausen och
Wimp-fen, likaså de tidiga romanska fursteborgarna
Wartburg, Münzenberg och Dankwarderode
illustrera tidens hovliv. Ett högtstående prov på
guldsmedskonst är heliga tre konungars skrin i
domen i Köln (fullbordat 1215).
Arkitekturplastiken skolas i det formala i fransk storskulptur
och bysantinsk småkonst, men den söker ett eget
innehåll. Korskrank i Hildesheim och
Halber-stadt (1200) och triumfkors i Halberstadt och
Wechselburg (1220) bevara en viss tradition.
Gyllene porten i Frei berg är en syntes av eget
och främmande. I Bamberg utvecklas ur en äldre
skola (Georgskoret) en yngre, som bäres av
starka skönhetskänslor. Ryttarstatyn i Bamberg har
blivit en sinnebild av tysk heroism. I
Strasbourg-münsterns s. tvärskepp finnas skulpturer i en
nästan manieristisk stil, medan i Naumburgs
väst-kor tillkommo (efter 1250) tolv stiftarfigurer,
som äro årh:s förnämsta monumentala
porträttstatyer (se bild 15 å pl. vid Dräkt).
Från mitten av 1200-talet behärskas t. av
gotiken, den internationella världsstilen, ur
vilken snart en särspräglad tysk stilart utvecklas.
Redan från 1235 gör sig gotiken gällande i den
nya hallkyrkotypen i Elisabethkirche i Marburg,
något senare (omkr. 1250) uppträder den i
Lieb-frauenkirche i Trier. Katedralerna i Strasbourg
och Köln äro ex. på den klassiska gotiken;
Strasbourg (se bilder vid d. o.) visar släktskap
med gotiken i Champagne, Köln (se bild 4—5 å
pl. vid d.o.) med den i Paris och Picardie.
Stras-bourgdomens västparti är en självständig
skapelse av tysken Erwin, Kölnkatedralens kor av
tysken Gerhard. Omkr. 1300 får münstern i
Freiburg (se bild vid d. o.) sitt djärva tornbygge.
I Sydtyskland tillkomma nya hallkyrkotyper
(Kreuzkirche i Gmünden, 1351, Frauenkirche i
Nürnberg, 1355), och rik sengotik utvecklas i
katedralerna i Regensburg och Ulm (påbörjad 1377)
och i S:t Stephan i Wien (efter 1340). I
Nordtyskland blir teglet ett uttrycksmedel, som
möjliggör lösandet av väldiga rumsproblem
(Mariakyr-kan i Lybeck samt kyrkor i Stralsund, Rostock
och Doberan). Det egenartade nordiska konstsinnet
skapar under 1300-talet märkliga dekorativa
arbeten (Brandenburg, Prenzlau, Tangermünde).
Ma-riakyrkan i Danzig blir genom utvidgningen på
1400-talet den största kyrkbyggnaden vid
Östersjön. En mängd borgar och stadsbefästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
