Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Tysk konst
560
riskt kontrastrika. Ett stort antal slottsbyggen i
Sydtyskland, Westfalen och Hannover bereder
väg för barockkonsten. Den puritanska
holländska konsten gör sig gällande i Nordtyskland,
över Alperna intränger den nya italienska
kyrk-byggnadsstilen. Om redan 1614 venetianska
arkitekter utfört ritningar till domkyrkan i
Salzburg, så uppträda nu italienska konstnärer i
Sydtyskland med byggandet av domen i Passau,
Theatinerkirche i München och stiftskyrkan
Haug i Würzburg. Omkr. 1700 börjar i
Österrike, Bayern, Franken, Sachsen och Brandenburg
den tyska barockens första stora blomstring, det
första betydande uttrycket för en verkligt tysk
anda, som här väljer arkitekturens språk.
De stora mästarna till slotten i Berlin, Wien,
Dresden, Bayern och Franken tillhöra nästan
samma generation, och deras huvudverksamhet är
förlagd till 1700-talets första årtionde. I Berlin
växer Andreas Schlüters nya slott upp
(1698 ff.; se bild 10 å pl. vid Barock), som
fullbordades av J. F. v o n E o s a n d e r. I Wien
omdanar J. B. Fischer von Erlach
Hof-burg och planlägger Schönbrunn. J. L. von
Hildebrandt uppför slottet Belvedere. I
München tillkomma slotten Nymphenburg och
Schleissheim, och i Dresden (se bild 5 å pl. vid
d. o.) uppstår Zwinger under ledning av M. D.
Pöppelmann. Årh:s andra och tredje
fjärdedel behärskas av den tyska senbarockens
egenartade dekorationskonst, oriktigt kallad rokoko.
Mästaren är Johann B. Neumann
(Würz-burgs residensslott; se bild 6 å pl. vid Barock).
Något senare uppför G. W. von K n o b e 1
s-d o r f f flera stora byggnader för Fredrik den
store i Berlin och Potsdam (se bild 9 å pl. vid
Byggnadskonst). I Sydtyskland bl. a. bygges en
mängd praktfulla kyrkor och kloster (t. ex.
Ein-siedeln och S:t Gallen). Vid slutet av 1700-talet
finner klassicismen i Tyskland en egen form,
och genom Brandenburger Tor, av Gotthard
L a n g h a n s, drar hellenismen in.
Inom skulpturen möta många betydande namn:
A. Schlüter i Berlin, G. R. D o n n e r i Wien
och B. Permoser i Sachsen. Rokokons
storplastik representeras av namnen J. B. S t r a u b,
F. D i e t z och J. H. Günther. Men
viktigare är den porslinskonst, som efter exemplet
från Meissen (1710) leder till grundandet av
porslinsmanufakturer i Wien (1718), Höchst
(1746), Berlin (1751), Ludwigsburg (1756) och
Nymphenburg (1758).
Måleriet når under 1700-talet längst som
monumentalmåleri. Konstnärer som J. G. Z i e s
e-nis, A. G r a f f, målarfamiljen Tischbein
o. a. utveckla ur den internationella porträttypen
en egen tysk borgerlig form. D.
Chodowiec-k i är den ledande illustratören i den
sentimentala genren. Vid slutet av årh. bereder J.
A. Carstens övergången till det mera
formstränga, nyklassicistiska måleriet.
Nyklassicismen behärskar 1800-talets förra
hälft. Inom arkitekturen bestämmes den
nordtyska utvecklingen av K. F. S c h i n k e 1
(högvakten, Schauspielhaus, Altes Museum i Berlin) och
den sydtyska av L. von K1 e n z e (Glyptoteket
i München, Walhalla vid Regensburg (se bild vid
Klenze och bild 5 å pl. vid München). Vid sidan
av monumental arkitekturen utvecklades en
borgerlig variant av klassicismen, som präglade den
allmänna bostadsarkitekturen samt
inrednings-konsten, i vilken senare den benämndes
bieder-meierstil. Samtidigt började medeltidsstilarna bli
efterbildade. Vid 1800-talets mitt härskade en
allmän eklekticism, och mest populär var
italiensk renässans. Det främsta namnet var G.
Semper i Dresden, arkitekt för operan 1838
och tavelgalleriet där, vidare märktes F. von
G ä r t n e r och F. A. S t ü 1 e r, känd som
arkitekt till Nationalmuseum i Stockholm. På
1870-talet gick en nationell våg av renässans i dess
tyska blandform över landet, och mot
1800-talets slut härskade en överlastad och prunkande
barock, ”berlinerbarock”, med P. W a 11 o t,
arkitekt för riksdagshuset i Berlin (1884; se
bild 4 å pl. vid Berlin), och L. Hoffmann
som typiska representanter. En reaktion
inom arkitekturen och konsthantverket mot
denna stilhistoricism utgjorde kring sekelskiftet
den traditionsfria jugendrörelsen, som blomstrade
särsk. i Sydtyskland under ledning av bl. a. O.
Eckmann, A. Endel 1, R. Riemerschmid
och schweizaren H. O b r i s t i München,
österrikaren J. Oldbrich i Darmstadt och
belgaren H. van de Veide i Weimar. Mot
större renhet, enkelhet och allmängiltighet
syftade omkr. 1910 två riktningar, en mer
traditionell och en mer radikal. Den förra utgöres
bl. a. av den förenklade klassicism i
byggnads-och inredningskonst, som främst företräddes av
H. Tessenow, B. Paul och P. B e h r e n s,
och den senare av den sakliga brukskonst samt
fabriks- och kontorsarkitektur, som
förverkligades i kretsen kring Deutscher Werkbund med
bl. a. AEG-fabrikerna i Berlin och deras
produkter, ritade av Behrens, samt med industrier i
Breslau och Posen av H. P o e 1 z i g.
Mellankrigstidens kaotiska anda satte sin prägel även på
arkitekturen, som under ledning av bl.a. Poelzig,
Bruno Taut och främst E. M e n d e
1-s o h n förlänades en ny uttryckskraft. Under
Weimarrepubliken bedrevs en progressiv
bostadspolitik, och stora bostadsanläggningar, s.k.
Sied-lungen, uppfördes med understöd av stat och
kommun (se bild vid Berlin, sp. 785). Härvid
utvecklades en starkt socialt betonad stads- och
bostadsbyggnadskonst av internationellt
banbrytande betydelse. Inom denna skedde vid mitten
av 1920-talet en förnyelse i ekonomiskt, tekniskt
och estetiskt avseende under ledning av E. M a y
i Frankfurt a. M., O. Haesler i Celle,
W. G r o p i u s (se bild vid denne) i Dessau
och Berlin samt B. Taut och M. Wagner i
Berlin. Samtidigt brötos nya vägar för
kontors-och affärshusarkitekturen av Mendelsohn,
Poelzig och Max Taut samt för
industriarkitekturen av A. M e y e r, A. Fischer och H.
M e h r t e n s. Alla dessa tyska
1920-talsarkitekter utvecklade gemensamt ett rent och klart,
geometriskt abstrakt formspråk i betong, metall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
