- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 21. Ternopil - Vane /
561-562

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

561

Tysk konst

562

och glas, som kom att bilda ett av de starkaste
inslagen i den internationella funktionalismen,
icke minst genom den formgivningsskola,
Bau-haus, som Gropius ledde 1919—25 i Weimar och
därefter i Dessau. Den rytmiskt grupperade och
formstränga Bauhaus-byggnaden i Dessau (1925)
av Gropius är en av de rikaste exponenterna
för detta formspråk, medan L. Mies van
der R o h e (se bild vid denne) förfinade det
till poetiskt raffinemang i några villor omkr.
1930 samt tyska paviljongen i Barcelona (1929).
Inom möbelkonsten märkas från denna tid de
första stålrörsmöblerna. I Hamburg
utvecklades av F. Schumacher och F. Höger (se
bild 14 å pl. vid Byggnadskonst och bild vid
Hamburg, sp. 779) en mer traditionell och
romantisk arkitektur. Under den nazistiska regimen
upplöstes Bauhaus, och flera av de ledande
arkitekterna lämnade T. el. inskränkte sig till
industribyggande, där deras arkitektoniska ideal ännu
accepterades. Den nya arkitekturen, som helt
stod i statens tjänst, utgjordes dels av en tung
klassicism med byggnader i jätteformat för
representation, Ruhmeshallen o. dyl., dels av en
modifierad ”germansk” allmogestil för
bostadsbyggen, Kraft durch Freude-låger och
ordens-borgar. Ledande voro P. L. T r o o s t, som i
München nygestaltade Königsplatz (se bild 6 å
pl. vid München) med ”Ewige Wache” och
uppförde Haus der Deutschen Kunst, och A. S p e e r
med det nya rikskansliet i Berlin (se bild 12 å
pl. vid d. o.) och Reichsparteitagsgebäude i
Nürnberg.

Inför återuppbyggnadsarbetet efter 2:a
världskriget förmärkes inom västtysk arkitektur och
stadsplanering dels en anknytning till det
humana i den traditionella byggnadskonsten, dels
ett återupptagande av funktionalismens idéer, om
också liksom i det övriga Europa med
förskjutning mot en mindre schematisk uppfattning av
människans vanor och behov. Bland de ledande
västtyska arkitekterna märkas H. S c h w i
p-p e r t med förbundshuset i Bonn, R. S c h w a r z,
H. Scharoun och E. E i e r m a n n.

Skulpturen vid 1800-talets början behärskades
av klassicismen; G. Schadow och C. Rauch
voro de främsta. En vaknande realism kunde
skönjas hos E. Rietschel, bl. a. i hans
Luther-staty i Worms. 1800-talets senare del
var i T. de stora praktmonumentens tid. I
våldsamt utstyrd men innehållslös barock dominerade
skulpturerna stadsbilden och även naturen; R.
B e g a s var en representant för denna
blandning av naturalism och barock. Mera klassisk
stramhet hade arbeten av L. T u a i 11 o n och
särsk. av A. von H i 1 d e b r a n d. Samma
nyidealism kännetecknade Max K 1 i n g e r,
som experimenterade med polykromi och
materialblandning. A. Gaul var djurskulptör, W.
Lehmbruck var besläktad med de samtida
fransmännen, medan E. B a r 1 a c h återgick
på medeltidsskulpturen i sin expressiva
träsnidar-konst. En kubistisk stilisering utmärkte R. B e
1-1 i n g, mera realistiska äro Renée Sintenis
och G. K o 1 b e. En heroisk, tung klassicism

kännetecknade B. Bleekers reliefer på
Krie-gerehrenmal i München, och i samma stil
utförde A. ’B r e k e r sina skulpturverk till de
nazistiska representationsbyggena. — I måleriet
förenades vid 1800-talets början strävanden efter
romantiskt, ofta religiöst innehåll och sträng,
värdig form av konstnärsgruppen nasarenerna.
Deras centralfigur var F. Overbeck, vidare
märktes P. V e i t och P. von Cornelius.
A. R e t h e 1 grep tillbaka på Holbein och Dürer
i sin grafik. Bland Berlins konstnärer märktes
militär- och hästmålaren F. K r ü g e r och
K. B 1 e c h e n, som i sina landskapsskildringar
var en föregångare till impressionismen. I n. T.
märktes en anknytning till den danska
Eckers-berg-traditionen, bl. a. hos den fint naive och
poetiske P. O. R u n g e och den romantiske
landskapsskildraren C. D. Friedrich från
Greifswald, som sedan kom att verka i Dresden.
Här målade även L. R i c h t e r sina romantiska
folklivsbilder, och samma motivkrets omhuldades
avM. von S ch w i n d i München. I denna
stad, som blev T:s främsta konstcentrum vid
1800-talets mitt, framträdde även det
kulturhistoriskt betonade historiemåleriet med C. v o n P
i-1 o t y. En humoristisk borgerlig berättare var
C. S p i t z w e g. Landskaps- och genremåleriet
omhuldades främst i Düsseldorf. Under
1800-talets senare del framträdde en monumental
klassicism med A. Feuerbach och H. von
M a r é e s. Vid seklets slut kulminerade denna
romantiskt antikinspirerade konst i nyidealismen hos
A. B ö c k 1 i n och M. K 1 i n g e r (se sp. 561),
där måleriet fick en mystisk och spekulativ prägel.
H. Thoma fullföljde en liknande linje i sin
enkla, gammalgermanska folkkonst. Realismens
mästare var den rationelle A. von Menzel,
och i hans spår följde W. T r ü b n e r. Andra
företrädare för realismen voro F. von Uhde
och W. L e i b 1. Porträttmålare var F. von
L e n b a c h. Bland landskapsmålare märktes W.
L e i s t i k o w. Representanter för
impressionismen i T. voro M. L i e b e r m a n n, L. C
o-rinth och M. Slevogt. Käthe K o
11-w i t z skildrade sociala motiv i sin grafik.
Norrmannen Munch fick inflytande på bl. a.
ex-pressionisten E. N o 1 d e. Kubist var F. M a r c,
medan inflytande från Matisse var synbart hos
H. Purrmann och M. P e c h s t e i n. Hos
G. Gr o s z och schweizaren P. Klee kom
dadaismen till uttryck, österrikaren O. K o k o s c
h-k a var expressionistisk realist, medan 1920-talets
saklighetssträvanden hade en representant i den
starkt plastiske M. B e c k m a n n. Under den
nazistiska regimen med dess utdömande av alla
starkt individualistiska konstföreteelser (Entartete
Kunst) blev det krigs- och styrelseförhärligande
monumentalmåleriet i glättad, uttryckslös form
allenahärskande.

Efter 2:a världskriget trädde riktningar, som
under Hitler-tiden hämmats och förbjudits, åter
fram. Brücke-gruppens målare, Emil Nolde, K.
S c h m i d t-R o 111 u f f, E. Heckel m. fl.
fingo åter en dominerande plats i konstlivet;
vidare märktes av äldre målare L. F e i n i n g e r,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfga/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free