Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst - Tyskland - Geologi och terrängformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
563
Tyskland
564
Geologisk profil genom Tyskland från Alperna till Östersjön.
Gr granit, Gp granitporfyr, Gl glimmerskiffer, P porfyr, Ba basalt, H paleozoiska lager i Harz, D diabas, Dv
devon, Z zechsten, Bu brokig sandsten (Buntsandstein), Mu musselkalk, K keuper, Li lias, J jura, Br. J. brun
jura (dogger), W. J. vit jura (malm), Kr krita, T tertiär, Di diluvium (istidsavlagringar).
Kokoschka och W. B aumei s t er. En
framträdande plats ha också verk av de nu avlidna
målarna Beckmann, Kirchner, Klee m. fl. samt
skulptörerna E. Barlach och W. Lehmbruck
intagit. Den helt abstrakta konsten har haft
flera företrädare, men sedan något år är en
omsvängning mot mer associativ och
fantasibeto-nad konst märkbar och inflytandet från Klee
särskilt påtagligt. Av målare, som föddes vid
sekelskiftet och som följt den moderna konsten,
kunna främst nämnas W. Gilles och E. W.
Nay; till de yngre, som uppmärksammats, höra
bl. a. G. M e i s t e r m a n n, H. T r ö k e s, G.
Deppe, H. Trier och K. F. Dahmen.
— Litt.: G. Dehio, ”Geschichte der deutschen
Kunst” (4æ uppl., 8 bd, 1930—34), ”Handbuch
der deutschen Kunstdenkmäler” (ny bearb. av E.
Gall, 1933 ff.); H. Weigert, ”Geschichte der
deutschen Kunst von der Vorzeit bis zur
Gegen-wart” (1942); H. Beenken”, ”Das 19. Jahrhundert
in der deutschen Kunst” (1944).
Tyskland, ty. Deutschland, stat i
Mellaneuropa, tidigare off. kallad Tyska riket
(Deutsche s Reich), efter 2:a världskriget uppdelad i
bl. a. fyra, 1954 upphävda ockupationszoner, av
vilka de av England, Frankrike och U.S.A.
besatta zonerna bilda Bunde srepublik Deutschland,
Västtyskland, suverän stat fr.o.m. 6/s 1955
(245,317 km2, 48,7 mill. inv. 1953; huvudstad
Bonn); den av Sovjetunionen besatta zonen,
omfattande mellersta delen av det forna Tyska
riket, bildar Deutsche demokratische Republik
(Östtyskland, i tysk litt. även
Mitteldeutsch-land; 107,173 km2, 17,3 mill. inv. 1946; huvudstad
Öst-Berlin). De delar av Tyska riket, som lågo
ö. om Oder—Neisse-linjen och som införlivats
med Polen, resp. Sovjetunionen (i senare fallet
= n. delen av Ostpreussen), kallas i denna art.
Ostgebiet (i tysk litt. även Ost-DeutschUmd-,
114,549 km2, c:a 5,2 mill. inv.). S aar land
(Saarområdet) är numera autonomt område. Ang.
Berlin (3,3 mill. inv. 1950) se nedan.
Geologi och terrängfonner. De äldsta
bergarterna finnas i mell. och s. v. T., där t. o. m.
urberget går i dagen, ss. i Schwarzwald,
Böhmer-wald, Fichtelgebirge, Erzgebirge och Thüringer
Wald. Detta visar, att T. länge varit utsatt för
denudation, och redan i kambrisk tid torde delar
av landet ha varit fastland. Under silur- och
devontiderna täcktes mell. T. av hav, och särsk.
devonformationen har därför stor utbredning i
v. T., ss. i Rhenlandet och Westfalen. Under
stenkoistiden var större delen av mell. T.
fastland med tropiskt fuktigt klimat och en yppig
vegetation, som sedan förvandlades till den i
T. flerstädes förekommande rikt produktiva
stenkolsformationen, särsk. i Rhenlandet, Westfalen
och Sachsen samt i Schlesien. Under
stenkoistiden bildades även genom veckning det väldiga
variskiska (hercyniska) bergsystemet, som från
Frankrike strök genom mell. T. österut till
Polen (jfr geologiska kartan vid Europa, sp. 19
—20). Under permtiden var klimatet synnerligen
torrt. En havsarm, som kvarblivit i mell. och
s. v. T., avsnördes och förvandlades till
saltsjöar, vilka genom avdunstning försvunno och
efterlämnade mäktiga lager av bergsalt, ss. de
värdefulla saltavlagringama kring Harz och vid
foten av Vogeserna (jfr Permsystemet). Det
ökenartade fastlandsklimatet fortsatte under
trias-tiden, och då avsattes mäktiga fastlandsbildningar,
särsk. brokig sandsten, bl. a. över den
neddenude-rade variskiska veckterrängen. Under mitten av
triastiden trängde en havsarm in över T. och
kvarlämnade den marina musselkalken, medan
T:s yngsta trias el. keuper är en
fastlandsbild-ning. Juraformationen representeras huvudsakl.
av marina lager och är utbredd i Franken och
Schwaben. Under yngre krittid var nästan hela
T. havsbotten. Under tertiärtiden bildades
Alperna (se d. o.) genom den sista stora
bergveck-ningen. Under istiden var större delen av n.
T. fastland, över vilket den skandinaviska
inlandsisen utbredde sig ända till foten av de
mellantyska bergen. Då isen började avsmälta,
samlade sig smältvattnet i stora älvar, som längs
iskanten togo vägen mot n. v. till havet. De
utgrävde djupa urströmsdalar i det lösa
materialet, och allteftersom isranden genom smältning
flyttades mot n., bildades nya v. och n. v.
sådana, parallella med de äldre. Under ett senare
skede låg iskanten längs en linje genom ö.
Hol-stein samt över Mecklenburg, Pommern och
vidare österut. Under istiden täcktes även Alperna
av stora isfält, från vilka istungor nådde ned
i terrängen nedanför berglandet.
Morfologiskt sett består T. av 3 huvuddelar:
1) nordtyska låglandet, 2) mellantyska
bergområdet och 3) Alperna. Till de sistn. räknas då
också det av istidens glaciärer präglade
alpför-landet i s. Bayern. Nordtyska låglandet
utgör en västlig forts, av det vidsträckta ryska
tafellandet. Det är bredast i ö. och smalnar
västerut, där det övergår i nordfranska låglandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
