Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Geologi och terrängformer - Klimat - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
Tyskland
568
dade som väldiga bågformiga än dmorän vallar.
Högslätten ligger vid Donau c:a 300, vid sin
sy drand 600 m ö. h., och s. därom resa sig A
1-p e r n a (se d. o.).
Klimat. På gr. av T:s läge mellan v. och ö.
Europa utmärker sig dess klimat för mot ö. och
s. tilltagande kontinentalitet (jfr karta vid
Europa, sp. 22). Detta gäller särsk. vintern, då
Atlantens uppvärmande inflytande mycket tydligt
avtar mot den starkt avkylda eruasiatiska
kontinenten i ö. och med den söderut växande
höjden över havet. Om sommaren är olikheten
mellan v. och ö. T. försvunnen. Königsberg har
samma julitemp. som Bremen. Mot s. skulle
Medeltemperatur och årsnederbörd.
Orter m ö. h. Medeltemp. [-Årsnederbörd-] {+Årsneder- börd+} i mm
jan. juli
Hamburg 4° 0,8 16,T 751
Berlin 55 0,7 586
Potsdam 80 —0,2 I7»8 593
Breslau 125 —1.0 17,8 598
Frankfurt a. M. 105 1 »1 18,s 618
Erfurt 220 ■’ 0,4 I7.J 506
Stuttgart 270 —0,1 I7>« 656
München 515 886
Broeken 1,150 —4,2 1,518
Schneekoppe .. 1^18 —6,7 8,1 i,i75
sommartemp. normalt stiga. Detta motverkas i
viss mån av den stigande höjden över havet.
Nürnberg (310 m ö. h.) har i° högre julitemp.
än Bremen, men München (515 m) har samma
julitemp. som Bremen. Nordsjökusten har 700
—800 mm årlig nederbörd, låglandet innanför
600—700 mm. ö. om Elbe sjunker detta värde
till 500—600 mm med enstaka områden under
500 mm. Nederbörden på den sydbayerska
högslätten stiger till 1,000—1,400 mm. över den
nordtyska slätten sträcka sig de maritima
inflytelserna utan skarp gräns långt mot ö. Ett
ovä-derscentrum, som från Nordsjön stryker in över
densamma, medför överallt stor fuktighet och
nederbörd, under sommaren även relativt låg
temp. I motsats härtill står det mellantyska
bergområdet, vars säregna terräng i hög grad
inverkar på klimatförhållandena. Bergsryggarna och
bergstopparna ha ett mulet, fuktigt och rått
klimat med riklig nederbörd alla årstider. De lägre
ryggarna ha en årlig nederbörd av 1,000 mm,
de högre 1,400, Schwarzwalds högsta delar
t. o. m. över 1,900 mm. På dessa berg ligger
snötäcket minst 3 mån. på nivåer över 500, 5
mån. ovanför 800 m Ö. h.
Växtvärld. Genom sitt centrala läge med
instrålningar, särsk. i n. ö., av främmande
flora-element är T. floristiskt ett övergångsområde
mellan ö. och v. Europa. De stora olikheterna
mellan n. och s. T:s flora betingas av
höjddifferen-ser. På grundval av denna differentiering kan
T:s flora och vegetation uppdelas på följ,
växtgeograf iska regioner: nordatlantiska regionen (v.
Schleswig-Holstein, Hannover), sydbaltiska
regionen (Pommern-Niederschlesien, jämte en
över-gångszon — Brandenburg m. m.), mellan- och
sydtyska kullregionen (Hügelregion),
bergsregionen och alpregionen. Bergsregionen (Harz,
Erz-gebirge, Böhmerwald, Alpernas förposter etc.)
ligger 400—800 m ö. h. Ovanför skogsgränsen
i en del av dessa bergstrakter (c:a 1,300 m ö. h.)
vidtar alpregionen. T. har fordom till största
delen täckts av skog, och ännu är omkr. % av
landet skogsmark. De kvarlevande av dessa
skogar bestå av ek, bok, avenbok, björk m. fl. el.
av enbart bok. I Ostpreussen saknas boken. De
flesta nordtyska skogarna äro barrskogar, som
mest växa på torr, sandig mark och delvis
planterats i st. f. lövskog. Södra och mellersta T.
har mycken lövskog. Eken dominerar på
flodslätterna. I Rhen dalen finnes även kastanjen.
På sluttningarna tillkomma boken och
ädelgranen. Det finnes även rätt mycket tallskog.
Närmast trädgränsen dominerar granen, men även
boken och ädelgranen gå högt upp. På bayerska
höglandet täcka mossar stor areal.
Djurvärlden sammansättes av för Mellaneuropa
karakteristiska arter, i de ö. delarna tillkomma
dessutom några ö. former, ss. flodiller, hamster
och stortrapp, och i de sydtyska bergstrakterna
alpformer, ss. gäms, murmeldjur, alpkråka och
murlöpare. En högt utvecklad jaktvård och ett
under senare tid livligt naturskyddsintresse ha
i stort sett räddat faunan. Helt utrotade äro
dock uroxe, visent, lodjur och björn, varjämte
varg numera förekommer endast som tillfällig
invandrare från ö. och s. v. (Vogeserna). Älg
finnes endast i Ostpreussen, bäver blott i Elbes
vattensystem och vildkatt endast sparsamt i mell.
T:s skogiga bergstrakter. Kronhjort, rådjur,
dovhjort (införd), vildsvin, räv, vesslor, utter,
fälthare och vildkanin äro vanliga, och under
senare år har den från Tjeckoslovakien inträngande
bisamråttan fått stor spridning. Fågelfaunan är
rik; många former, ss. havsörn, fiskgjuse, glada,
korp, svart stork, trana, stortrapp, tjäder och
orre, ha mera lokal utbredning. Under höst och
vår besökes T. av stora mängder flyttfåglar, av
vilka några övervintra i landets v. delar. Av
kräldjur och groddjur märkas eskulaporm,
kärrsköldpadda (i de ö. delarna), ätlig groda,
acku-schörgroda, alpsalamander och eldsalamander.
Bland sötvattensfiskarna äro särsk. karp- och
laxfiskar rikt företrädda.
Befolkning. Drygt V2 mill. polsktalande i
Oberschlesien voro före 1939 den största
minoriteten i det f. ö. synnerligen språkenhetliga T.
Däremot kan blott n. v. T:s befolkning sägas
vara rasren. Folkökningen har i T. varit större
än i andra västeuropeiska länder. Särskilt stor
blev den under industrialismens genombrott, då
ändrade levnadsförhållanden minskade
barndödligheten, som tidigare hade tagit vart 4:e barn
under första levnadsåret. Samtidigt sjönko dock
även födelsetalen, varför folkökningen främst
blev beroende av allmänna dödstalens ännu
hastigare nedgång.
T:s folkmängd, som under 1300-talet var c:a
12 mill., hade 1618 nått 16 mill. men
decimerades under 30-åriga kriget till blott 4 mill. (1648).
De delar, som sedermera bildade det tyska kej-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
