Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Tyskland
596
Tyska riket omkr. 1200. S. Italien och Sicilien lydde under Hohenstauferna
1195—1266,
son och efterträdare W e
n-z e 1 s (reg. 1378—1400)
odugliga regering genomgick
kejsarmakten en period av
starkt förfall, och detta
fortsatte under de närmast följ,
kejsarna samt sammanhängde
delvis med schismen inom
kyrkan och de
förreformatoriska rörelserna. Med kejsar
Sigmund (reg. 1410—37)
utslocknade den
luxemburgs-ka kejsarätten och
efterträddes av den habsburgska,
som bar kejsarkronan ända
till 1740, då den utslocknade
på svärdssidan. Den
habsburgska ättens förste kejsare
efter Rudolf I, Albrekt
II (reg. 1438—39), var i
likhet med sina närmaste
efterföljare Fredrik III
(reg. 1440—93) och
Maximilian I (reg. 1493—
1519) en svag och
osjälvständig härskare. Maximilian
drev emellertid en lycklig
familjepolitik. Hans
giftermål med Maria av Burgund
tillförsäkrade hans
efterträdare det burgundiska arvet
(Franche-Comté och
Nederländerna). Maximilians son
Filip förmäldes med en
dotter till det spanska
kungaparet, varigenom den väldiga
spanska monarkien med dess
biländer tillföll sonsonen
Karl V (reg. 1519—56),
som även valdes till T :s
konung och kröntes till
tyskromersk kejsare.
Tiden 152 o—1 648.
Karl V blev en av T:s mest
lysande kejsare, men hans
regering skakades av
reformationens väldiga religiösa och
sociala kris. Bönderna gjor-
de i skilda delar uppror, vilka först
efter förödande fejder kunde nedslås.
Kejsaren ställde sig obetingat på katolikernas sida
i den religiösa striden, och det
schmalkaldis-ka kriget (1546—47) fördes med växlande
krigslycka. Genom stilleståndet i Passau 1552 och
religionsfreden i Augsburg 1555 måste kejsaren
bekväma sig att giva de luterska riksständerna
samma politiska rättigheter som de katolska.
Utrikespolitiskt uppfylldes Karls regering till
väsentlig del av kampen om Italien, i vilken han
förde fyra krig mot Frankrike med växlande
framgång. De motgångar, som mötte Karls
högtflygande planer, särskilt mot slutet av hans
regering, gjorde honom besluten att abdikera. De
spanska, burgundiska och italienska länderna
till-föllo hans son Filip II, medan de tyska länderna
burgare Rudolfs omedelbare efterträdare på
kejsartronen. Först 1298 lyckades hans son
A1-brekt I (reg. 1298—1308) framtvinga sitt val
till T :s konung. Albrekts regering kännetecknas
av en fortsatt utvidgning av de kejserliga
arvländerna, en expansion, som dock ej kunde
genomföras i Schweiz. Sedan Albrekt mördats av
sin brorson Johan Parricida, valdes en icke
habs-burgare, Henrik VII av Luxemburg (reg.
1308—13), till tysk konung. Henrik bedrev en
framgångsrik men ensidig dynastipolitik, varför
efter hans död valet föll på Ludvig B a y r
a-ren (reg. 1314—47), vars regering utmärkes av
stark politisk spänning såväl i förhållandet till
Frankrike som till påven. Efter Ludvigs död
valdes Henrik VII :s sonson Karl IV a v L u x e
m-burg (reg. 1347—78) till konung. Under Karls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
