Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
Tyskland
598
Tyska riket 1648.
och kej sarvärdigheten kommo på hans broders,
Ferdinand I:s (reg. 1556—64), del. Under
Ferdinands regering fördes flera krig mot
turkarna. En viss avspänning i de religiösa
motsättningarna inträdde, och denna fortfor även under
Ferdinands son och efterträdare Maximilian
II (reg. 1564—76). Under Rudolf II (reg. 1576
—1612) gjorde sig den katolska reaktionen
mycket märkbar i T. Evangeliska unionen
(1608) stod i stark motsättning till Katolska
ligan (1609). 1612 utbröt ett uppror mot
Rudolf, som tvingades att avsäga sig kronan till
förmån för sin broder Mattias (reg. 1612—19),
under vars regering den katolska reaktionen vann
det dominerande inflytande, som sedan länge
skulle utmärka kej sarpolitiken. Under Mattias’
regering utbröt 1618 trettioåriga kriget (se
d. o.), som i allt väsentligt kom att sätta sin
prägel på T :s historia under kejsarna Ferdinand
II (reg. 1619—37) och Ferdinand III (reg.
1637—57). Westfaliska freden 1648 medförde
icke endast, att stora delar av T. avträddes
till icke tyska stater, utan betecknade även
det sista skedet i det under århundraden pågående
försvagandet av T:s enhet. Denna enhet hade nu
blivit föga mer än en tom fiktion. Rikets politiska
utveckling efter westfaliska freden kom att mer
ledas av de större tyska delstaterna, ss.
Branden-burg, Bayern och Sachsen, än av kejsaren.
Tiden 1648—1806 (jfr karta vid
Preussen, sp. 477—78). Under Leopold I:s
(reg. 1658—1705) långa regering fortsattes den
gamla striden mot Frankrike, i vilken kejsaren
dock liksom tidigare nödgades se tyska delstater
uppträda vid fiendens sida. I freden i Rijswijk
1697 nödgades Leopold avträda Elsass till
Frankrike. Under sina sista år indrogs Leopold även i
spanska tronföljdskriget. Betydande framgång
hade Leopold i krigen mot turkarna. Större delen
av Ungern förklarades 1687 som arvland, och
genom freden i Karlowitz (1699) erhöll kejsaren
även Siebenbürgen. Under Josef I : s (reg. 1705
—u) och Karl VI : s (reg. 1711—40)
regeringar inleddes den långvariga striden mellan
Österrike och Preussen om hegemonien i T. Karl VI
var den siste manlige habsburgaren, men genom
den s. k. pragmatiska sanktionen ville han
tillförsäkra sin dotter Maria Teresia
successions-rätten i arvländerna. Sedan Karl avlidit, valdes
kurfursten av Bayern såsom Karl VII (reg.
1742—45) till kejsare, men efter dennes död
lyckades Österrike genomdriva valet av Maria
Te-resias gemål, Frans I (reg. 1745—65) av
Loth-ringen. Den verkliga ledaren av kej sarpolitiken
blev emellertid Maria Teresia, som med framgång
kämpat för sitt arv i österrikiska tronföljdskriget.
I de schlesiska krigen hade Preussen utgått som
segrare och, ehuru hårt ansatt, även i sjuåriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
