Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Tyskland
616
Västtyskland (Bundesrepublik
Deutsch-land) kom att utgöras av de tre västmakternas
urspr. från varandra helt skilda zoner, envar
bestående av flera s. k. länder, vilka i regel voro
nyskapelser utan någon historisk gemenskap. Den
amerikanska zonen utgjordes av Bayern, Bremen,
Hessen och Württemberg-Baden (de n. delarna
av de gamla staterna Württemberg och Baden),
den brittiska bestod av Hamburg, Niedersachsen,
Nordrhein-Westfalen och Schleswig-Holstein, den
franska av Rheinland-Pfalz, Baden och
Württem-berg-Hohenzollern. Amerikaner och engelsmän
började snart samarbeta och förenade nyåret
1947 sina zoner till en ekonomisk enhet,
”Bizo-nien”, som erhöll tyska centralorgan, främst ett
parlamentariskt ekonomiskt råd (Wirtschaftsrat).
Då hela Västtyskland s. å. blev delaktigt av
Marshallhjälpen och fick stor betydelse för
Västeuropas återuppbyggnad, beslöto västmakterna
trots fransk tvekan att förena alla tre zonerna
och inkalla en konstituerande församling.
Ruhr-området skulle dock ställas under särskild
internationell kontroll. 8/4 1949 antogo
västmakterna en ny ockupationsstadga, som skulle träda
i kraft, när den nya västtyska staten
färdigbildats. En månad senare var dennas författning
färdig, vilket betecknats som första steget till
återupprättandet av en suverän tysk stat. I aug.
förrättades val till den nya förbundsdagen, som
fick en klar borgerlig majoritet.
Alla nazistiska organisationer hade omedelbart
efter kapitulationen upplösts i hela T. De
enskilda medl. underkastades s. k.
denazifierings-processer. I stort sett ha nya nazistbetonade
organisationer i Västtyskland varken vid valen 1949
el. senare kunnat göra sig gällande. Sedan 1952
äro de formellt förbjudna. Västtysklands förste
president blev de fria demokraternas ledare prof.
Theodor Heuss, medan det kristligt-demokratiska
partiets främste man, f. överborgmästaren i Köln
Konrad Adenauer, som förbundskansler trädde
i spetsen för en borgerlig koalitionsministär, vars
mest kände medlem i övrigt blev
ekonomiministern prof. Ludwig Erhard. Först 1951 tilläto
ockupationsmakterna, att ett utrikesministerium
upprättades. Det fick då Adenauer till chef.
Valet av Bonn till huvudstad symboliserade den
västliga orienteringen.
Redan i nov. 1949 undertecknades det s. k.
Petersbergavtalet, vilket betecknats som T:s
åter-inträde som partner i europeisk politik.
Demonteringarna inskränktes i hög grad, och det
västtyska näringslivet erhöll även i övrigt vidgad
frihet. Västtyskland fick även rätt till egen
handelsflotta och till handelsrepresentation i
utlandet. I gengäld godkände Adenauer den
internationella kontrollen av Ruhrområdet. Principen om
tysk avrustning vidhölls fortfarande, men kort
efteråt upptogs frågan om T:s försvar.
Atlant-paktsorganisationens utbyggnad aktualiserade
också behovet av tysk medverkan. I juni 1950 fick
Västtyskland rätt att ingå traktater med andra
makter. Koreakriget påskyndade utvecklingen. I
aug. s. å. erhöll Västtyskland fullt medlemskap
i Europarådet. Ett utrikesministermöte i New
York i sept. beslöt, att det skulle få upprätta
vissa diplomatiska förbindelser. Bonnregeringen
erkändes som den enda lagliga i T., tills hela
landet enats. Redan tidigare hade alla
demonte-ringar inställts, och det västtyska näringslivets
frihet ökades nu ytterligare.
Trycket från ö. gjorde samtidigt en västtysk
upprustning alltmer aktuell. Socialdemokraterna
och deras ledare dr Kurt Schumacher förde en
häftig kampanj mot Adenauers mer
rustnings-vänliga politik. I sept. 1951 beslöto
västmakterna på ett möte i Washington att erbjuda
Västtyskland ett s. k. f redskontrakt, då ett formligt
fredsfördrag ansågs kunna slutas blott med ett
enat T. Syftet var att bana väg för tyskt del
tagande i det militära och politiska samarbetet
i Västeuropa. I början av 1952 ratificerade
Västtyskland trots socialdemokraternas protester
Schumanplanen (se d. o.). Därmed upphörde den
särskilda kontrollen av Ruhrområdet. 26/s och 27/s
s. å. undertecknades det s. k. generalfördraget,
som gav Västtyskland nästan full suveränitet, och
Europaarméfördraget, som på papperet
fullbordade dess anslutning till Västblocket. Genom att
vädja till författningsdomstolen lyckades
socialdemokraterna förhindra en ratifikation före
förbundsdagsvalen i sept. 1953. Valen medförde en
oväntat stor seger för Adenauer. Då den nya
koalitionsregeringen, som bildades i okt. och vari
Adenauer och Erhard behöllo sina gamla
platser, består av alla riksdagspartier utom
socialdemokraterna, förfogar den över 2/s majoritet.
Sedan delstatsval gett de borgerliga lika stor
majoritet i förbundsrådet, har en
författningsändring, som tryggar en upprustning, definitivt
antagits i mars 1954. S. å. upphävdes
ockupations-regimen, och Västtyskland fick som suverän stat
medlemskap i Nordatlantpakten. I febr, och mars
1955 ratificerades i Paris träffade
överenskommelser, enl. vilka Västtyskland skall
återupp-rustas och inlemmas i den västeuropeiska unionen.
5/s s. å. undertecknades i Bonn de ingångna
fördragen, och därmed framstår Västtyskland som
en full suverän stat. — Se även Saarområdet.
Efter en under Erhards ledning redan 1948
genomförd valutareform har det västtyska
näringslivet undergått en oavbruten, mycket
påfallande återhämtning. Återuppbyggnaden av de
under kriget svårt förstörda städerna har i många
fall snabbt fortskridit. Den stora
flyktingströmmen från ö., över 10 mill. människor, har till
så stor del kunnat beredas utkomst, att hela
antalet arbetslösa hösten 1953 låg under 1 mill.
Västtyskland har från ett utarmat, av
ockupationsmakterna helt beroende territorium förvandlats
till Europas kanske mest blomstrande
industriområde och en storpolitisk faktor av vikt.
Utvecklingen i Östtyskland (Deutsche
demokratische Republik) har i sin helhet
kommit att starkt avvika från den västtyska. 1 den
sovjetryska ockupationszonen (Sowjetische
Be-satzungszone), som det officiellt ännu heter i
Västtyskland, tilläts redan i juni 1945
upprättandet av antifascistiska partier och
massorganisa-tioner. Samma partier som i Västtyskland voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
