Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tändernas sjukdomar - 1. Inflammationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637 Tändernas
gaste kariösa skadan karakteriseras av en i
mikroskop iakttagbar upplösning av emaljens
strukturelement, redan innan en defekt hunnit uppstå
i tandytan. Den fortsatta förstörelsen medför
emellertid, att emalj prismorna lösas upp och en
i omfång och djup ökande kavitet uppstår.
De-generativa förändringar uppträda tidigt i
den-tinet, och i pulpan ökar cellaktiviteten med
nybildning av dentin som följd, samtidigt som
tecken på inflammation börja framträda. Dentinet
invaderas av bakterier och upplöses, och de
organiska vävnadsstrukturerna förruttna: dentinet
mjuknar, och genom att emaljen därigenom
undermineras frakturera ofta stora stycken av.
Framhållas bör, att den tidiga skadan är belägen
i botten av tuggytornas fåror (fissurer), på ytor
vettande mot granntänderna (approximalytor)
samt på kind- och läppsida utmed
tandköttsran-den.
Frekvensen av tandkaries är mycket hög i
Sverige och beräknas hos vuxna uppgå till
99,9%. Kariesfria bett äro sålunda stora
sällsyntheter i Sverige, medan redan i s. Europa
sjukdomsfrekvensen i vissa distrikt kan vara
vida lägre. Karies uppträder redan hos små
barn och verkar förhärjande i uppväxtåldrarna.
— Den vetenskapliga forskningen har sökt
närmare utreda, hur kariesskadan uppkommer.
Experimentella undersökningar på djur, ss. råtta,
hamster och apa, och på människa ha främst
tagit sikte på kostens roll som
sjukdomsalstran-de faktor. Av näringsämnena äggvita, fett och
kolhydrater har den senare gruppen visat sig
äga särskild relation till tandkaries, främst genom
kostens innehåll av socker. Hos individer med
hög kariesaktivitet är antalet s. k. syrabildande
bakterier högre i tandbeläggningarna än hos
personer med låg el. ingen kariesaktivitet. Dessa
bakterier förmå på enzymatisk väg omvandla
socker till sura produkter, främst mjölksyra. Om
man mäter surhetsgraden i för handen varande
tandbeläggning efter förtäring av sockerlösning
el. sockerhaltig födoämnesprodukt, finner man,
att inom några minuter kan en surhetsgrad
uppnås, som är tillräcklig för att emaljens
oorganiska beståndsdelar skola upplösas. Denna
biokemiska process kan pågå, så länge substrat,
d. v. s. socker, är närvarande. Omfattande
försök på människa ha visat, att risken för att
socker skall verka kariesbefordrande ökar, om
det förtäres i sådan form, att sockret tenderar att
kvarhållas i munnen (sötsaker, tabletter o. dyl.).
Särsk. gäller det förtäring mellan de ordinarie
måltiderna. Huruvida stärkelsen spelar en roll i
kariesprocessen, är ännu ej helt utrett. — Den
gängse behandlingen av den kariösa
skadan består i en utrymning av den förstörda
tandvävnaden, varvid preparationen utsträckes till
hela den tandyta, som angripits. Defekten
ersättes med en tandfyllning. Förebyggandet
(profylax) av karies följer tre huvudlinjer:
uppbyggandet av motståndskraftiga tänder,
lämplig kostföring med hänsyn till sockerhaltiga
födoämnen, vidtagandet av munhygieniska åtgärder
i omedelbar anslutning till förtäring. Särsk. må
sjukdomar 638
nämnas, att grundämnet fluor förmår minska
ka-riesaktiviteten antingen kontinuerligt tillfört
genom att vattenledningsvattnet försatts därmed el.
genom lokal pensling av tänderna med
fluorlösning flera gånger årl. — Komplikationer
av karies uppstå, när den kariösa skadan
närmar sig tandpulpan, vilken slutl. infekteras; en
pulpainflammation, pulpitis, uppstår, åtföljd av
smärtor (”tandvärk”). Pulpiterna kunna vara
kroniska el. akuta med mycket skiftande karaktär,
alltifrån lindriga former, som ge svaga
smärtförnimmelser, till utpräglade pulpiter med
våldsamma smärtor och utbredda förstörelseprocesser
i pulpan. Infektionen kan under tiden sprida sig
vidare. Inflammationsframkallande bakterier
påverka de kring rotspetsen belägna märgrummen i
käkbenet. Följden härav blir en b e n i n f 1
am-mation kring rotspetsen, osteitis periapicalis.
Även denna sjukdomsvariant kan vara kronisk el.
akut. Ej sällan sker en akutisering av den
pe-riapikala osteiten, ofta i samband med en
förkylning. Därvid inställa sig värk, svullnad och feber,
tanden blir trycköm och något rörlig, och
ömhet föreligger i höjd med rotspetsen. De s. k.
regionära lymfkörtlarna innanför
underkäksran-den bli även ömma. En omvandling till var
sker inne i käkbenet kring rotspetsen.
Infektionen utbreder sig, och därmed inflammeras även
benhinnan på käkbenets utsida, liksom slemhinna
och tandkött kunna engageras. En varbildning,
a b s c e s s, uppstår, vanl. benämnd tandböld,
som slutl. brister in mot munhålan, ev. på
hudytan. Därigenom uppstår en tandfistel,
vilket sålunda är en uttömningskanal för var från
en periapikal osteit. Behandlingen av
karieskom-plikationer består i tanduttagning
(tandutdrag-ning, tandextraktion med tandhävel el. tandtång,
en enkelt enarmad, resp, dubbelt enarmad
hävstång) el. innefattar åtgärder i rotkanalerna och
kombineras ofta med tandkirurgiska ingrepp.
An-tibiotica, ss. penicillin, äro av värde i svårare fall.
Parodontopatierna bilda den andra
stora gruppen av tandsjukdomar. Genom
förändringar i tandkött och de vävnader, som fixera
rötterna i käkarna, försvagas tändernas fäste
med följd, att de lossna och till slut falla ut
el. bli odugliga för tuggningen. Denna
sjukdomsgrupp innebär en fara för bettets bestånd,
likvärdig med karies. Medelålders och äldre
personer drabbas i stor utsträckning av dessa
förändringar. Parodontopatierna kunna indelas i i
n-f 1 ammato r i ska, regressiva och
produktiva typer. De två senare varianterna
innebära, att tandköttet minskar i omfång och drar
sig tillbaka med blottläggning av rötterna, resp,
tillväxer i volym, varvid tandkronorna delvis
döljas. Dessa två varianter spela en underordnad
roll, medan de inflammatoriska dominera i
frekvens. De tidigaste stadierna av de
inflammatoriska parodontopatierna engagera tandköttet helt
el. delvis och benämnas g i n g i v i t e r. Den
akuta gingiviten kallas även ulcerös, enär
sår-nader uppstå. Tillståndet, som är plågsamt, botas
som regel snabbt med antibiotica (penicillin
m. fl.). Vanligast är den kroniska gingiviten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
