Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ullman, 1. Uddo - Ullman, 2. Gustaf - Ullman, 3. Sigfrid - Ullmannit - Ullstein - Ullstorp - Ullvättern - Ullånger - Ullört - Ullöss, bomullslöss - Ulm - Ulmaceae - Ulmanis, Karlis - Ulmerdogg - Ulmus - Ulna - Ulpianus, Domitius - Ulricehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Ullmannit—Ulricehamn
680
turgik” (2 bd, 1874—85, 2 uppl. 1889—97).
Jämte J. Morén utgav han förslag till hymnarium,
missale och vesperale för svenska kyrkan (alla
utkomna 1914). U. utgav 1895 ”Anteckningar
om min lefnad”.
2) Gustaf Daniel U., den föreg:s brorson,
författare (1881—1945). U. växte upp i
Var-berg och studerade i Lund 1900—02. Han
debuterade som lyriker med ”Västkust” (1903),
som följdes av ett flertal diktsaml. U. nådde
högst i de dikter, där han inspirerades av sin
hemprovins’ kärva kustnatur. Av värde äro
också hans försynta kärlekslyrik och hans
reflexions-diktning. I sin omfattande prosadiktning
bestämdes U. tydligt av intrycken från barndomsmiljön
och skildrade särsk. motsättningen mellan de
schartauanska moralbuden och ungdomens krav
på frihet och lycka. Hans mest uppmärksammade
verk voro ”Präster” (1907) och ”En flickas ära”
(1909).
3) Sigfrid Benjamin U., den föreg:s bror,
målare (f. 1886 s/z). Efter studier i Stockholm
samt 1909—10 i Paris för Matisse tillbragte U.
ett tiotal år på resor i Frankrike och Italien. 1929
blev han lärare vid Valand i Göteborg och kom
där att göra en väsentlig insats för utvecklingen
av den s. k. göteborgskolorismen. I sitt eget
måleri startade U. som en moderat efterföljare
till Matisse och har följt denna linje utan
markerade stilväxlingar. Han är väl representerad
i Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum samt
i Gävle och Borås museer.
Ullmannit, antimonnickelglans el.
antimonnic-kelkis (NiSbS), ett sprött mineral med blygrå
till stålgrå färg; hårdhet 5, spec. v. 6,7 samt
ku-biskt gitter.
Ullstein [o’1/tain], se Deutscher Verlag.
Ullstorp, sn i Kristianstads län, Ingelstads hd,
på den småkulliga slätten s. ö. om Tomelilla; 12,20
km2, 558 inv. (1955). 921 har åker.
1100-tals-kyrka ombyggd bl. a. 1896. Ingår i Glemminge,
Tosterups, U:s och Bollerups pastorat, Lunds
stift, Ingelstads kontr. Tillhör storkommunen
Tomelilla.
Ullvättem, storkommun i Värmlands län,
bestående av socknarna Bjurtjärn och Lungsund
(Bjurtjärn överflyttades Vi 1952 från Örebro
län); 378,97 km2, 2,605 inv. (1955).
Ullånger, sn i Västernorrlands län,
Ångermanlands s. domsagas tingslag, i de sjörika,
höglänta kusttrakterna innanför Nordingrå och
Ull-ångersfjärden; 166,20 km2, 1,617 inv. (1955). Är
bebyggd i dalarna närmast kusten. Når 427 m
ö. h. 1,092 har åker. Medeltidskyrka ombyggd
1909. Pastorat i Härnösands stift, Ådalens
kontrakt. Utgör tills, m. Vibyggerå storkommunen
Ullånger; 382 km2, 3,283 inv. (1955).
Ullört, Filägo, släkte av fam. korgblommiga.
I Sverige finnas fyra arter, upprätta, ullhåriga,
ett- el. tvååriga örter med vanl. små korgar
samt trådlika hon- och rörformiga hanblommor,
bl. a. F. montana, på grusbackar upp till
Västerbotten.
Ullöss, bomullslös s, benämning på ett
par arter sköldlöss, tillhörande släktet Pseudo-
coccus, vilka omge sig med ett ulligt, vitt lager
av tunna, hopfiltade vaxtrådar. De äro mycket
besvärliga skadedjur på rums- och drivhusväxter.
Ulm [o’lm], stad i Württemberg, vid Donau
strax nedom Illers inflöde, 70 km n. ö. om
Stuttgart; 74,827 inv. (1950). På Donaus
motsatta strand ligger den bayerska staden
Neu-Ulm (15,000 inv.). Staden var förr befäst och
blev illa åtgången under 2:a världskriget men
har nu återuppbyggts. Vid Donau finns ännu
kvar en del av den medeltida stadsmuren. Staden
domineras av domkyrkan, som näst Kölnerdomen
är Tysklands största gotiska kyrka med 161 m
högt kyrktorn. Den började byggas 1377.
Kyrkan blev färdig 1529, men västtornet erhöll sin
nuv. höjd genom tillbyggnad 1844—90.
Ulmäceae, bot., se Almväxter.
Ulmanis [o’lmans], K a r 1 i s, lettisk statsman
(1877—1942?), urspr. agronom. Han deltog i
frihetsrörelsen 1905 och vistades 1907—13 i U.S.A.
Återkommen till Lettland 1913, utgav U.
lant-brukstidskrifter och arbeten i j ordbrukskunskap.
1917 blev han ordf, i lettiska bondepartiet och
var ministerpresident 1918—21, 1925—26, 1931
och efter mars 1934. Under uppgift att statskupp
hotade från extremisternas sida, proklamerade
U. 15/s 1934 undantagstillstånd, hemsände
parlamentet och regerade därefter autoritärt. I april
1936 efterträdde han A. Kviesis som
statspre-sident. Då Lettland i juni 1940 ockuperades av
ryska trupper, blev U. häktad och deporterad
till Ryssland.
Ulmerdogg, zool., se Hundraser, sp. 566.
U’lmus, bot., se Alm.
Ulna, lat., anat., se Armben och bild 1 vid
Människan. — Ulnärnerven el.
tjuvsena n, se Arm.
Ulpiänus, D o m i t i u s, romersk rättslärd
från Tyrus (d. 228), under Alexander Severus
pretorianprefekt. Urs förnämsta arbeten voro
”Ad edictum” och ”Ad Sabinum” (civilrätten, i
51 böcker). Hans skrifter ha i stor utsträckning
ingått i lustinianus’ Pandectæ.
Ulricehamn, stad i Älvsborgs län vid n. ö.
ändan av sjön Åsunden (Asunden); 56,14 km2,
7,909 inv. (1955)-
U., Sjuhäradsbygdens äldsta stad, till 1741
benämnd Bogesund, fick sannolikt sina första
stadsprivilegier under senare hälften av 1300-talet.
De första säkra bevisen på samhällets
stadskaraktär (borgmästare och råd) härröra från
1480-talet. Staden brändes av danskarna såväl efter
slaget på Äsunden 1520 (då Sten Sture d. y.
sårades vid Skottek s. om staden) som under
nordiska sjuårskriget 1566. Orten utvecklades
som bygdecentrum och traditionell marknadsplats.
Efter Borås’ grundläggning 1622 blev
konkurrensen från denna nya handelsstad ytterst
kännbar för Bogesund. Vid riksdagen 1741 föreslog
dess borgmästare, att staden, ”till vinnande af
bättre förmoner”, skulle till den regerande
drottningens ära (Ulrika Eleonora d. y.) benämnas
Ulricehamn, och i samband därmed
beviljades staden s. å. och 1743 vissa
handelsprivile-gier, men först 1803 fick U. ung. samma
han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
