Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undset, Sigrid - Undulantfeber - Undulat, sångpapegoja - Undulation - Undulera - Unesco - Unga örnar - Ungdomens Röda kors - Ungdomsfängelse - Ungdomsvårdsskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
709
Undulantfeber—Ungdomsvårdsskolor
710
tenskapsskildring i dagboksform, 1908 följd av
novellsaml. ”Den lykkelige alder”, böcker, helt
märkta av samtidens impressionistiska realism.
Efter en längre vistelse i Frankrike och Italien
utgav U. romanen ”Jenny” (1911), hennes första
mästerverk, en intensiv och med djärv realism
utförd skildring av en kvinnlig konstnärs olyckliga
kärleksliv. 1912 följde novellsaml. ”Fattige
skjeb-ner”. I romanen ”Vaaren” (1914) hävdade U., att
kvinnan som maka och moder främst måste ta
hänsyn till hem och familj. Samma inställning
spårades i novellsaml. ”Splinten av troldspeilet”
(1917) och ”De kloge jomfruer” (1918) samt
framfördes öppet och klart och med agitatorisk
kraft i essäsaml. ”Et kvindesynspunkt” (1919).
Sin förtrogenhet med den nordiska sagan visade
U. i ”Fortællingen om Viga-Ljot og Vigdis”
(1909), med medeltida fransk kultur i
”Fortæl-linger om Kong Arthur og ridderne af det runde
bord” (1915). Hon hämtade småningom motiv för
sin egen diktning från medeltiden, först i ”Kristin
Lavransdatter” (3 bd, 1920—22), en brett
upplagd, på djupa kulturhistoriska kunskaper
grundad, fritt uppdiktad familjeroman från 1300-talets
Norge, U:s förnämsta verk, som inbragte henne
internationellt rykte och Nobelpriset i litteratur
(1928), sedan i ”Olav Audunssön i Hestviken” (2
bd, X925) och ”Olav Audunssön og hans börn”
(1927), där handlingen utspelas under 1200-talet.
1924 övergick U. till den romerska kyrkan. Sina
religiösa erfarenheter och åsikter utnyttjade hon
för den stora samtidsskildringen ”Gymnadenia”
(1929) och dess forts. ”Den brændende busk”
(1930). Präglade av U:s religiösa inställning voro
också samtidsromanerna ”Ida Elisabeth” (1932)
och ”Den trofaste hustru” (1936) samt den
historiska romanen ”Madame Dorthea” (1939). U.
verkade icke blott i sin skönlitterära produktion
för katolicismen utan också som kulturhistorisk
och essäistisk skribent samt som översättare.
”Elleve aar” (1934) är ett självbiografiskt verk.
Mot nationalsocialismen uppträdde hon med
skrifter på tyska. När Norge under 2:a världskriget
1940 ockuperades av tyskarna, måste U. lämna
sitt hem, Bjerkebæk vid Lillehammer, där hon
bott från 1919, och begav sig över Sverige och
Ryssland till U.S.A., där hon med iver deltog i
den antinazistiska propagandan som skribent och
talare. 1945 kunde U. återvända till hemlandet,
där hon främst arbetade med helgonbiografien
”Caterina av Siena” (postumt utg. 1951). Postumt
utkom essäboken ”Artikler og taler fra
krigstiden” (1952). — G. 1912—25 m. målaren A. C.
Svarstad. — ”Romaner og fortellinger fra
nutiden” (10 bd, 1949), ”Middelalder-romaner” (10
bd, 1950). — Litt.: Nini Roll Anker, ”Min venn
S. U.” (1946); A. H. Winsnes, ”S. U. En studie
i kristen realisme” (1949; sv. övers, s. å.).
Undula’ntfeber (lat. fe’bris u’ndulans), se
Kastsjuka och Maltafeber (dets. som
medelhavs-feber).
Undulät, sångpapegoja, se Papegojor,
sp. 808.
Undulatiön, vågrörelse. —
Undulations-teorien, läran om ljuset som vågrörelse.
Undulèra, röra sig vågformigt, bölja. Jfr
On-dulering.
Une’sco [eng. utt. jöne’skåu], kortord för eng.
United Nations Educational, Scientific and
Cultu-ral Organisation, Internationella
kulturorganisationen, FN :s särorganisation
för undervisning, vetenskap och kultur, bildades
vid en konferens i London Vn—16/ii 1945 mellan
ett 40-tal stater och började sin verksamhet 4/h
1946. Antalet medlemsstater är f. n. (1954) 70.
U:s högsta myndighet är en konferens, som
numera sammankommer vartannat år. Den består av
regeringsdelegationer på högst 5 man från varje
medlemsstat. Mellan mötena företrädes
konferensen av en styrelse på 18 man, valda bland
delegaterna av konferensen för en tid av 3 år. U:s
löpande arbete ledes av en generaldirektör och ett
sekretariat på c:a 700 personer, vilket har sitt
säte i Paris. Sverige blev medlem av U. fr. o. m.
1950.
Unga örnar, fritidsorganisation för barn (5—
15 år), grundad 1931 av Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, sedan 1933 fristående. U.
samarbetar nära med Arbetarnas
bildningsförbund (ABF), vilket utser en inspektor för
verksamheten, samtidigt som Unga örnars
riksförbund är en av ABF:s
medlemsorganisationer. U. vill ge sina medl. möjlighet till
fritidssysselsättningar, organisationsvana och insikt om
ansvaret för kroppslig hälsa samt vill framför
allt medverka till fostran av goda demokrater.
Medlemsantalet var vid 1954 års ingång c:a
20,000.
Ungdomens Röda kors, se Röda korset.
Ungdomsfängelse, straffart, som domstol i
st. f. fängelse el. straffarbete må ådöma
under-årig brottsling i åldern mellan 18 och 21 år.
Denna straffart får icke tillämpas, om å brottet kan
följa lägst straffarbete i 4 år el. däröver. Den
till u. dömde skall intagas på särskild anstalt
(ungdomsanstalt) och hållas till arbete,
ägnat att bereda honom sådan teoretisk och
praktisk utbildning i hantverk el. annat yrke, som kan
främja utsikterna för honom att efter
utskrivningen försörja sig. U. skiljer sig från de vanliga
frihetsstraffen huvudsakl. därigenom, att
anstalts-vistelsen är till tiden obestämd (dock högst 4 år);
utskrivning sker i regel på prov, senast efter 2
år och i allm. efter 1 år, och är förenad med
tillsyn o. a. eftervård. Frågor om utskrivning från
u. behandlas av den utav Konungen utsedda
Ungdomsfängelsenämnden, bestående av 5
led. Lagen om u., utfärdad 13/e 1935, trädde i
kraft ’/i 1938.
Ungdomsvårdsskolor. Barn och ungdom, som
begått brott el. visat sig på annat sätt asociala,
intogos i äldre tider i fängelse,
tvångsarbetsinrätt-ningar el. fattighus på samma sätt som äldre
personer. I början av 1800-talet tillkommo dock på
enskilt initiativ några specialinst. för vanartade
barn, ofta kallade räddningshem el. räddningsinst.
(t. ex. Råby vid Lund). 1902 infördes en viss
statskontroll och möjlighet till statsbidrag, och
benämningen skyddshem antogs. Fr. o. m.
1938 övertog staten principiellt ansvaret för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
