Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala universitet - Uppsala universitetsbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
779
Uppsala universitetsbibliotek
780
språk framför andra. Under 1800-talets senare
hälft och 1900-talets början uppdelades åtskilliga
professurer på flera, och nya ämnen, särsk.
naturvetenskapliga, fingo egna representanter; för
undervisningens bedrivande uppfördes särskilda
inst., och forskningsanstalter på andra platser
anskaffades. Av 1800-talets mera framstående
lärare kunna här endast ett fåtal nämnas: historikerna
E. G. Geijer, F. F. Carlson, C. G. Malmström,
Harald Hjärne, filosoferna S. Grubbe, C. J.
Boström och P. Wikner, litteraturhistorikerna P. D.
A. Atterbom och H. Schück, språkmannen A.
Noreen, botanisterna G. Wahlenberg och E. Fries,
matematikern K. J. Malmsten, fysikern A. J.
Ångström och medicinaren I. Hwasser. Ett nytt,
efter ritningar av H. T. Holmgren uppfört
univ.-hus kunde tagas i bruk 1887.
Mer el. mindre fast knutna till U. äro
Rasbiologiska inst., Landsmåls- och Folkminnesarkivet,
Svenska ortnamnsarkivet, Inst. för internationell
rätt, Uppsala läkareförening och Linnéanska
stiftelsen (med Hammarby). Bland vetenskapliga
samfund i nära samband med Urs verksamhet
märkas Humanistiska vetenskapssamfundet i
Uppsala, Vetenskapssocieteten i Uppsala, Gustav
Adolfs akad. för folklivsforskning,
Lärdomshisto-riska samfundet, Svenska litteratursällskapet och
Nathan Söderblom-sällskapet för religions- och
bibelvetenskaplig forskning.
Sedan 1829 har antalet studentnationer varit det
nuv. el. 13 (Stockholms, Upplands,
Gästrike-Hälsinge, Östgöta, Västgöta, Södermanlands-Nerikes,
Västmanlands-Dala, Smålands, Göteborgs,
Kalmar, Värmlands, Norrlands och Gotlands).
Tillsammans bilda nationernas samtliga medl.
studentkåren, som går tillbaka till 1840-talet. I
spetsen står en gemensam representation,
studentkårens direktion, bestående av en av hela
studentkåren vald ordf, och en v. ordf.,
nationernas kuratorer samt ett efter nationernas storlek
valt antal medl. Antalet aktiva studerande var ht
1954 4,640, därav 1,596 kvinnliga. Studentkåren
har under de senaste årtiondena uppfört egna
bostadsbyggen samt har en särskild
studierådgivning och en kreditkassa. Officiellt organ för
kåren är sedan 1940 studenttidn. Ergo. Bekanta
studentföreningar äro Heimdal, Laboremus och
Ver dandi.
Genom den stora upprustningen av univ. på
1940-talet och framåt har U. erhållit ökade
anslag, lokaliteter och lärarplatser. Om vakanta
platser medräknas, har U. (1955) inalles 91 prof., ett
stort antal docenter o. a. lärare. 8 prof, tillhöra
teologiska fakulteten, 8 juridiska, 20 medicinska,
33 filosofiska fakultetens humanistiska sektion
och 22 dess matematisk-naturvetenskapliga. —
Litt.: C. Annerstedt, ”U:s historia” (5 bd och 5
bih., 1877—1914; register av E. Colliander, 1931) ;
A. Nelson, ”Om U. under medeltiden” (i
”Symbola litteraria”, 1927); N. v. Hofsten, ”U:s
återupprättande 1593—95” (1945). — En serie
”Handlingar till U:s historia” påbörjades 1949 i dess
Årsskrift.
Uppsala universitetsbibliotek grundades
genom donation av Gustav II Adolf 1620, då han
till Uppsala akad. överlämnade det i
gråmunke-klostret på Riddarholmen i Stockholm förvarade
biblioteket. Detta innehöll resterna av de
förnämsta svenska medeltidsbibl., konung Sigismunds och
Hogenskild Bielkes av Karl IX beslagtagna bibi,
(omkr. 4,000 bd). Donationen ökades sedan av
Gustav Adolf med bibliotek, tagna som krigsbyten
i Polen och Tyskland, bl. a. jesuitkollegiets i
Braunsberg, domkapitlets i Frauenburg samt
furstbiskopliga biblioteket i Würzburg och
kurfurstliga biblioteket i Mainz. M. G. De la Gardie
överlämnade 1669 till U. dyrbara handskrifter,
främst Codex argenteus och Snorre Sturlasons
Edda (den s. k. Uppsala-eddan). Efter De la
Gardies död skänkte Karl XI hans liksom även
senare Claes Rålambs bibliotek, tills, omkr. 8,000
bd. Även under 1700-talet och längre fram var
tillväxten i hög grad beroende av gåvor, som
alltjämt rikligt inflöto. U. omfattade vid
1600-talets slut omkr. 30,000 bd (1813 omkr. 74,000 bd,
1886 omkr. 230,000 och 1902 omkr. 340,000 bd).
Två viktiga etapper i U:s äldre historia utgöra de
perioder, då Erik Benzelius 1702—20 och P. F.
Aurivillius 1787—1829 voro U:s chefer. Benzelius
gjorde planmässiga och kloka inköp, även av flera
värdefulla handskriftssamlingar, och de viktigaste
vetenskapliga tidskrifterna anskaffades, liksom
bibliografisk handapparat. Aurivillius lät bl. a.
utarbeta och trycka U:s viktiga katalog (”Catalogus
librorum impressorum Bibliothecae regiae
acade-miae Upsaliensis”, 1805—14), som ännu är av
stort praktiskt värde.
Storartad utveckling fick U. från 1883 under
Claes Annerstedt och hans efterföljare. Det
storslagna utvidgandet av bibliotekets
bytesförbindelser (1884 blott 61, f. n. omkr. 4,000) är
huvudsakl. ett verk av Aksel Andersson (chef 1911
-18).
U., som urspr. hade föga lämpliga lokaler i ett
kapitelhus, inflyttade på 1690-talet i Gustavianum,
där det förblev till 1841, då nybyggnaden Carolina
rediviva blev färdig. Denna innehöll först även
univ:s festivitetssal. 1889—92 omändrades
trapphuset till bokmagasin med läsesal och
expeditionslokaler på nedre botten. Själva festivitetssalen
togs dock först i anspråk vid en 1913—17
företagen om- och tillbyggnad, varvid i trapphusets
förlängning en ny, stor läsesal uppfördes, ny
tid-skriftsläsesal inreddes, expeditionslokalerna
omändrades m. m. En 1934—45 etappvis genomförd
om- och tillbyggnad gav U. ändamålsenligare
lokaler och ökat utrymme.
Bland de viktigare handskriftsdonationer el.
depositioner, som U. erhållit, kunna nämnas sådana
av J. G. Sparfvenfeldt (1705 och senare), J. J.
Björnståhl (d. 1779; Orientalia), J. H. Lidén
(1788), Gustav III, som dit testamenterade sina
efterlämnade papper, O. Celsius, som
överlämnade sina egna och svärfaderns, A. A. v.
Stiern-mans, samlingar (1794), Nordinska samlingen
(2,250 n:r), inköpt och skänkt av Karl XIV
Johan (1814), Oxenstiernska arkivet på Eka
(1846 och 1893), Rosenhaneska samlingen, skänkt
av C. G. d’Albedyhll (1837), donationer av G. L.
Cederhielm (1841) och Jacob Westin (1880; 1,800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
