Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppvigling - Uppvärmning - Uppåkra - Upsala - Upsala (tidning) - Upsala College - Upsala-Ekeby ab. - Upsala Nya Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppvärmning—Upsala Nya Tidning
785
lande till allmänheten (t. ex. inskription el. bild på
standar el. genom åtbörder) uppmanar el. eljest
söker förleda till brottslig gärning, svikande av
medborgerlig skyldighet (t.ex. uppmaning till
skat-testrejk el. värnpliktsvägran, däremot ej till
vanlig strejk, ens om denna i och för sig är
avtals-stridig) el. ohörsamhet mot myndighet (t. ex. att
ej lyda ett vitesförläggande). Även den, som t. ex.
i ett väntrum lagt fram en skrift att läsas av
allmänheten, kan straffas. Meddelande i radio kan
också vara straffbart. — Straffet för u. är böter
el. fängelse. Om u. avser brott, varå straffarbete
kan följa, må dömas till straffarbete i högst 4 år.
För u. av krigsmän straffas krigsman, som
söker förleda till lydnadsbrott el. annan gärning,
varigenom krigsman åsidosätter sin tjänsteplikt.
Uppvärmning. För u. av bostäder, kontor,
samlingslokaler, fabriker etc. användas dels
lokala, dels centrala u.-anordningar, varvid man vid
dimensioneringen av dessa, bl. a. för bostäder,
utgår från att en inomhustemp. av minst 180 skall
kunna hållas även under stränga köldperioder.
Till lokala u.-anordningar höra öppna spisar,
kakelugnar, kaminer för fasta bränslen, köksspisar,
gaskaminer, fotogenkaminer och elvärmeelement. De
öppna spisarna, särskilt vanliga i England,
höra till de minst ekonomiska u.-anordningar, som
finnas: verkningsgraden torde i genomsnitt understiga
3 %. Köksspisar utföras som ved-, gas- el.
elspisar. Kakelugn ar samt ved- och
kolkaminer, i den mån dessa äro försedda med
tillräckligt stora värmeavgivande slingor, kunna i
verknings-gradshänseende visserligen ej fullt mäta sig med
värmeledningspannor men ge dock vid omsorgsfull
passning acceptabla ekonomisiffror. Gas- och
fotogenkaminer ge i och för sig god värmeekonomi,
men värmeutgifterna bli likväl i regel stora. Högst
ställer sig i regel kostnaden för elektrisk
uppvärmning, trots att effekten här utnyttjas med 100 °/o
verkningsgrad. E 1 k a m i n e r byggas i ett flertal
utföranden, bl. a. som strålkaminer och som
”ackumulerande”, d. v. s. med cirkulerande vattenfyllning och
starkt förstorad yta (jfr Elektriska värmeapparater).
Sistn. typer tåla partiell övertäckning (t. ex. för
snabbtorkning av tvätt) och hålla värmen några minuter
längre än övriga typer men erbjuda icke några
fördelar av ekonomiskt slag.
Centrala u.-anordningar dominera sedan länge
vid alla större byggnader — och numera även vid
mindre bostadshus — på gr. av de betydande fördelar
i fråga om enkel skötsel och god värmeekonomi, som
de erbjuda. Man skiljer härvid mellan varmluftsystem
och u.-anordning med varmvatten, hetvatten el. ånga.
Varmluftsystemet är härvid äldst;
regenerativ u. fanns redan i det gamla Rom. Vid nutida
varmluftsystem, vilka i stor utsträckning användas hl. a. i
amerikanska enfamiljshus, begagnas skilda kanaler för
rökgaser och varmluft, så att kontinuerlig eldning
möjliggöres. Många av de offentliga byggnader, som
uppfördes vid mitten och slutet av i8oo-talet,
anordnades enl. detta system, varvid varmluften inleddes invid
taket och den avgående luften avgick i närheten av
golvet. Man kunde på detta sätt avvara fläktar och
erhöll dragfri ventilation. Samma luftväxlingsprincip
användes alltjämt i större byggnader och
samlingslokaler, varvid dock systemet i regel är av indirekt typ,
innebärande att luften uppvärmes i hetvattenbatterier
och cirkuleras med tillhjälp av motordrivna ventilatorer.
Medelst värmeväxlare kan man erhålla god ekonomi
även där enbart friskluft tillföres värmebatteriet. —
Vid centraluppvärmning medelst varmvatten är temp. i
värmepannan alltid lägre än ioo°; återgångsvattnet har
normalt c:a 200 lägre temp. än pannan. Denna
temp.-differens är tillräcklig för att åstadkomma
självcirkulation, varvid dock förutsättes, att samtliga
värmeelement (”radiatorer”) ligga på en högre nivå än
pannan; i annat fall måste cirkulationspump användas.
Systemet är ”öppet”, varvid i dess översta del finnes
ett med ytterluften kommunicerande expansionskärl
med uppgift att upptaga den volymökning, som
syste
786
mets vattenfyllning undergår vid uppvärmning.
Varmvattensystemet är det i Sverige vanligaste och
användes såväl i små som medelstora byggnader. — Vid
hetvattensystem överstiger vattentemp. ioo°
under den kallaste årstiden. Systemet kan likväl vara
öppet, under förutsättning att expansionskärlet kan
placeras på tillräckligt hög nivå. Eljest ersättes det av ett
på lägre höjd anbragt hydrofor-expansionskärl med
tillhörande tryckluftledning och säkerhetsventil.
Hetvattensystem utföras i regel med pumpcirkulation och
möjliggöra vid ett givet rörtvärsnitt transport av långt
större värmemängder än vid varmvattenmetoden; det
har därför erhållit betydande användning vid sjukhus
och fabriksanläggningar, i större hyreshus och vid s. k.
fjärrvärmecentraler. I vissa fall och i ändamål att
sänka rumselementens temp. utrustas
hetvattenanläggningar med värmeväxlare, varvid lokala
cirkulations-system för varmvatten anordnas i de olika
byggnadsdelarna. I andra fall anordnas s. k. shuntning vid de
olika stigarledningarna, så att nedåtgående, avkylt
vatten inblandas i det uppåtgående vattnet, därmed
nedsättande temp. hos detta. — Vid
ångvärme-system användes vattenånga som värmebärare.
Ångan avger kondensationsvärme till värmeelementen
(ofta av kamrörstyp), varefter kondensatet återrinner
till pannan genom självtryck el. delvis med hjälp av
en pump. Man använder dels lågtryck (c:a 0,15
atö), dels medeltryck (högst 1 atö) och dels
högtryck (över 1 atö), varvid medel- och
högtryck ha sin största användning för uppvärmning i
samband med industriella processer. Lågtrycksånga
användes väsentligast för uppvärmning av industrilokaler,
där ev. kondensationsbuller ej är nämnvärt störande,
och härvid ofta för drift av
varmluftsbatte-r i e r. Härmed förstås en värmeavgivare med tätt
anordnade lameller och försedd med en fläkt, som
driver en stark luftström genom systemet (typ
”Aerotem-per” m. fl.). Anordningen medger synnerligen snabb
och jämn uppvärmning av lokalen. — Jfr Eldstad och
Oljeeldning. — Litt.: ”Värme, ventilation och sanitet”,
1 (4:e uppl. 1949)-
Uppåkra, sn i Malmöhus län, Bara hd, på
Lun-daslätten, strax s. om Lund; 14,40 km2, 902 inv.
(1955). 1,297 har åker; skog saknas. Kyrkan
invigd 1864. Ingår i U. och Flackarps pastorat i
Lunds stift, Bara kontrakt. Tillhör
storkommunen Staffanstorp.
Upsala, se Uppsala.
Upsala, kvällstidning i Uppsala, gr. 1845 av
P. Hanselli som halvveckotidning, blev 1874
var-annandagstidning och är sedan 1901 daglig. Sedan
slutet av 1800-talet är U. organ för
konservatismen. Bland dess redaktörer märkes E. N.
Söderberg (1911—29). Nuv. red. är sedan 1944 A. V.
Ljungberg (f. 1901).
Upsala College [a’psäla kå’lid?],
svensk-amerikanskt högre läroverk, grundat 1893 i Brooklyn,
New York, numera i East Orange, New Jersey,
och tillhörigt Augustanasynoden.
Upsala-Ekeby ab., Ekebybruk, gr. 1886, driver
fajans-, konstkeramik- och kakelfabrik vid
Ekebybruk (Uppsala län). Bolaget har övertagit den
rörelse, som tidigare självständigt bedrevs av dess
nuv. dotterbolag Gefle porslinsfabriks ab.
(anslutet 1936) och ab. Karlskrona porslinsfabrik
(anslutet 1942). Konstnärlig ledare för motsv. del
av koncernverksamheten var 1942—50. V.
Lindstrand och är sedan sistn. år arkitekt V.
Göransson. Antalet anställda vid U. och dess
porslinsfabriker var 1953 1,390.
Upsala Nya Tidning, morgontidning i
Uppsala, gr. 1890 av Y. Svartengren, urspr.
varannan-dagstidning, sedan 1901 daglig. U., som från
början företrädde en frisinnad politisk ståndpunkt,
fick under ledning av J. Axel Johansson, medred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
