Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur, klocka - Ur (stad) - Ur, uren (zoologi) - Uraeusormen - Uragoga - Ural (flod) - Ural-altaiska språk - Uralbergen, Ural
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
U r—U ralber gen
792
Solur på katedralen i Chartres.
golvur, av vilka de
engelska
1700-tals-uren äro särskilt
vackra. Före 1750
hade urtavlan oftast
kvadratisk form,
därpå fick den en
halvrund överdel
och blev sedan vanl.
rund. Modern,
förenklad stil har
ersatt siffrorna med
endast punkter el.
streck. Pendelns
uppfinning (av
Ga-lilei 1649) har
påverkat u:s form.
Världens största
urfabriker finnas i
Schweiz, grundades
på 1500-talet men
skötö fart under
senbarocken. I
Sverige är den äldsta
skråförordning, som
gäller även
urmakare, från 1622 och
är upprättad för
klensmederna, från
vilka urmakarna
separerade 1695.
Chr. Polhem var
även urkonstruktör
och grundade en
urfabrik på
Stjärn
sund i Dalarne. Andra dalaur, moraklockorna, ha spelat
en stor roll, men liknande u. gjordes även i andra delar
av landet. Fickur tillverkades 1887—1920 vid Halda
urfabrik i Svängsta, Blekinge. Bland nuv. svenska
urtillverkare märkas ab. Westerstrand & söner,
Töreboda (väggur, väckarur, tornur m. m.), och Urfabriken
Union-Stjärnsund ab., Hedemora (pendyler m. m.). —
Litt.: H. Hammarlund, ”U:s historia” (1904); W.
Schultz, ”Våra tidmätare och deras behandling” (s.å.),
”Der Uhrmacher am Werktisch” (8:e uppl. 1933; sv.
övers. 1928); Hj. Tallqvist, ”U:s och urteknikens
historia” (1939).
Ur, forntida stad i s. Babylonien (Kaldéen),
vid Eufrat, c:a 150 km n. v. om Basra, en av
sumerernas förnämsta städer, huvudort för
dyrkan av månguden Nannar, enl. 1 Mos. 11:31
Abrahams hemort. De tidigaste fynden gå
tillbaka till Obéd-tid (4:e årtusendet f. Kr.), de
äldsta historiska dokumenten (i:a dynastien i
U.) tillhöra mitten av 3:e årtusendet. Sin högsta
glans upplevde U. under den sumeriska
renässansen omkr. 2000 f. Kr., då det var huvudstad i det
världsvälde, som behärskades av den s. k. 3 :e
dynastien i U. Sedan detta rike fallit omkr. 1950,
var stadens politiska betydelse slut, men det för-
Ruinerna av tempeltornet vid Nannar-templet i Ur.
blev i över 1,000 år en av Babyloniens mest
betydande städer. Efter den persiska erövringen (539
f. Kr.) förföll det. De väldiga ruinerna, nu
el-Mukajjar, som identifierades på 1850-talet,
undersöktes 1919—33 av en engelsk-amerikansk
exp. under ledning av C. L. Woolley. Storartade
byggnadsverk från 3:e dynastiens tid finnas,
bl. a. kungagravar, palats och tempel; stadsguden
Nannars tempel har Babyloniens bäst bevarade
tempeltorn (ziqqurat). Av stort intresse äro
bostadskvarter från omkr. 1900 f. Kr. Särskilt
berömda äro furstegravarna från 1 :a dynastiens
tid, där massoffer av människor och djur
företagits i samband med gravsättningen och där
enormt rika inventarier påträffades, belysande
konsthantverkets höga nivå vid den historiska
tidens början (se bilder å pl. vid Babylonisk och
assy risk konst). — Litt.: C. L. Woolley, ”The
Sumerians” (1928), ”U. och syndafloden” (2:a
uppl. 1931); G. Blomberg, ”Abrahams stad”
(2:a uppl. 1934).
Ur, uren, zool., dets. som uroxen, se
Oxsläktet.
Urae’usormen, kunglighetens förnämsta
insig-nium i Egypten, den bild av en glasögonorm i
anfallsställning, som bl. a. faraonerna buro över
pannan.
Uragöga, bot., se Kräkrot.
Uräl, flod i s. ö. Ryssland, upprinner i
Ural-bergens högsta delar och rinner till Kaspiska
havets nordligaste del, där den utbygger ett
delta. Längd 1,810 km; flodområde 219,900 km2.
Större fartyg kunna gå upp till Uralsk, vid
högvatten till Tjkalov (Orenburg), där floden är
isfri 7 mån. U. är mycket fiskrik (särsk. stör
och sterlett). — Se bild vid Ryssland, sp. 425.
Uräl-altäiska språk, en av äldre forskare
antagen språkgrupp, till vilken å ena sidan
räknas de uralska språken (se d. o.), å andra sidan
de altaiska språken (se d. o.) i egentlig mening;
av vissa forskare räknas även japanskan och
koreanskan hit. I senare tid har kritik rests
mot antagandet av släktskap mellan den uralska
och altaiska grenen; japanskan och koreanskan
kunna anses vara helt uteslutna.
Urälbergen, Uräl, ry. Uralskij chrebet,
bergsystem i Sovjetunionen, stryker från trakten n. v.
om Aralsjön från 470 n. br. mot n. till 65°
n. br., varefter det beskriver en vid båge mot
ö. för att sedan under namn av Paj-Choj åter
vända mot n. v. och nå Ishavet på
skärningspunkten mellan 700 n. br. och 6o° ö. Igd, på ön
Vajgatj. U. fortsätta sedan genom Novaja
Zemlja till 770 n. br. och ha på så sätt en längd
av 3,000 km. På geografiska och geologiska
grunder indelas U. i N o r d u r a 1,
Mellan-u r a 1 och S y d u r a 1. Bredden på mitten
mellan Krasnoufimsk och Sverdlovsk överstiger ej
180 km. Högsta punkten, Gora Narodnaja, n. om
65° n. br., når 1,885 m ö. h. På långa sträckor
nå U. dock ej högre än 400—500 m. De bilda
en naturlig gräns mellan den ryska tafeln och
den västsibiriska slätten. U. äro en gammal
va-riskisk bergskedja, som bildats genom veckning
under karbon- och permperioderna och som sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
