Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban III (påve, Uberto Crivelli) - Urban IV (påve, Jacques Pantaléon) - Urban V (påve, Guillaume Grimaud) - Urban VI (påve, Bartolommeo Prignano) - Urban VII (påve, Giambattista Castagna) - Urban VIII (påve, Maffeo Barberini) - Urbana - Urbanisera - Urberg - Urbi et orbi - Urbino - Urbota brott - Urbs - Urd - Ur Dagens Krönika - Urdjur, protozoer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
U rbana—U rd jur
798
kopatet på sin sida. Detta ställde sig dock på
kejsarens sida och manade U. till eftergifter.
4) U. IV (påve 1261—64) hette eg. Jacques
Pantaléon, från Frankrike. Som påve
erbjöd U. Karl av Anjou Siciliens krona och
banade genom dessa underhandlingar väg för
påve-dömets viktiga förbindelser med Frankrike.
5) U. V (påve 1362—70) hette eg.
Guil-laume Grimaud, från Frankrike. U. var
benediktinmunk och blev abbot i S:t-Victor i
Marseille. U. sökte 1367 återflytta kurian till
Rom från Avignon men måste på grund av de
franska kardinalernas påtryckning snart
återvända till Avignon.
6) U. VI (påve 1378—89) hette eg. B a
r-t o 1 o mm e o Prignano, italienare. Han blev
1363 ärkebiskop i Acerenza, 1377 i Bari. U:s
val till påve, det första efter kurians
återflyttning till Rom, ledde genom val av motpåve
(Cle-mens VII) till ”den stora schismen”. U.
understödde Karl av Durazzo mot Johanna av
Neapel men blev sedan ovän med honom.
7) U. VII (påve 1590) hette eg.
Giambat-tista Castagna, italienare.
8) U. VIII (påve 1623—44) hette eg. M a
f-feo Barberini, kardinal 1605. Talangfull
och högt bildad, var U. en världslig påvetyp,
som ivrade för stärkandet av påvedömets yttre
makt. Genom införlivandet av hertigdömet
Ur-bino gav han Kyrkostaten dennas sista
utvidgning. Under trettioåriga kriget sökte han stävja
kejsarens makt i Tyskland och Italien.
Därigenom blev U., ehuru protestantismens hätske
fiende, indirekt Gustav II Adolfs bundsförvant. U.
fördömde 1642 jansenismen genom bullan ”In
eminenti”.
Urbana [äbä’na], stad i U.S.A., se
Cham-paign.
Urbanisera (av lat. urbänus, adj. till urbs,
stad), göra belevad; ge stadskaraktär åt.
Urberg, från jordens första utvecklingsskede,
urtiden, härstammande bergartsformationer.
U. kallas även arkeikum. Se Arkeisk samt
Stra-tigrafiskt schema, sp. 188 f.
U’rbi et o’rbi, lat., ”för staden (d. v. s. Rom)
och världen”, se Benediktion.
Urbino [orbi’nå], stad i prov. Pesaro e
Ur-bino, Italien, 25 km s. s. ö. om San Marino;
c:a 7,000 inv. U., forntidens Urvinum
Metau-rense, kom på 1200-talet under grevarna av
Mon-tefeltro, som 1474 av påven Sixtus IV
utnämndes till hertigar av U. När denna ätt 1508
utdog, tillföll hertigdömet 1508 Francesco Maria
della Rovere. Under den senare medeltiden
började U. framträda som konststad. Dess äldre
kyrkor, katedralen (ombyggd efter en
jordbävning 1789), San Domenico, San Francesco och
San Giovanni Battista, äro rika på konstverk.
Under 1400-talet uppväxte i U. en särskild
målarskola genom Montefeltro-furstarnas intresse och
mecenatskap. Det hertigliga palatset, som
påbörjades 1444 som en mäktig renässansbyggnad, blev
utsmyckat med konstverk; det inrymmer nu
Galleria nazionale delle Marche samt
historiskt-topo-grafiska saml. Från U. härstammade Bramante
Hertigliga palatset i Urbino.
och Rafael. U. var berömt för sina praktfulla
maj olikaföremål.
Urbota brott, äldre benämning på brott, som
ej kan sonas med böter.
Urbs, lat., stad, särskilt staden Rom. — U.
a e t e’r n a (”den eviga staden”), Rom.
Urd, nord, myt., se Nornor.
Ur Dagens Krönika, tidskrift, utgavs i
Stockholm 1881—90 av A. Ahnfelt och nedlades med
årg. 1891. Tidskr. var urspr. partilös men blev
småningom starkt oppositionell. Utpräglat aktuell
och aggressiv, innehöll U. ofta inlägg i
dagsfrågor av skarp och pikant ton.
Urdjur, protozöer, Protozöa, bilda
djurrikets lägsta provins och äro för ett självständigt
liv anpassade celler. Deras kropp består sålunda
av protoplasma (cytoplasma), som hos många
undergått en mångsidig differentiering, varvid
bildningar, s. k. organeller el. organula,
uppkommit, vilka äro analoga med de flercelliga djurens
organ. I cellkroppen ligga en el. ofta flera,
varandra likvärdiga kärnor, hos infusionsdj uren en
vegetativ s. k. storkärna och en könskärna, s. k.
lillkärna. Ställförflyttningen förmedlas genom
skenfötter pseudopodier, tillfälliga, längre el.
kortare utskott (rotfotingar) el. genom ett el. flera
gissel el. undulerande membraner (gisseldjur) el.
slutl. genom talrika flimmerhår (infusionsdjur).
En klass, spordjuren, saknar särskilda
rörelseorgan. Hos många utbildas skal el. hus
(fora-miniferer) el. inre skelett (radiolarier).
Näringen upptages därigenom, att skenfötterna
(amöbor) flyta kring näringskroppen, el. genom en
särskild munöppning (infusionsdjur m. fl.).
Nä-ringskropparna omges inuti cytoplasman av
vätskefyllda håligheter, digestionsvakuoler, där de
digereras. Fortplantningen sker på könlös väg
genom delning, knoppning el. sönderfall i ett
större antal smådelar. Befruktning mellan två
könsligt olika djur äger rum hos flertalet u.
U. förekomma i havet, sötvatten, fuktig jord
m. m. Många leva parasitiskt. De uppdelas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
