Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urdjur, protozoer - Ureas - Uredosporer - Uremi, urinförgiftning - Uretaner - Urethra - Urethritis - Urey, Harold - Urfa - d’Urfé, Honoré - Urfjäll - Urfåglar - Urga - Urgera - Urgermanska - Urginea - Urhovdjur - Uri - Uria - Uriel - Urim och tummim - Urin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Ureas—Urin
800
4 klasser: flagellater, rotfotingar, spordjur och
infusionsdjur.
Ureas, ett urinämnespjälkande enzym.
Uredospörer, bot., se Rostsvampar.
Uremi, urinförgiftning, uppträder
inom kroppen, då urinutsöndringen är störd genom
sjukliga förändringar i njurarna (jfr
Njursjukdomar, sp. 926). — Från den äkta u. kunna
mången gång endast med svårighet skiljas de
s. k. pseudouremiska tillstånden, som
förete ung. samma symtom men orsakas av
blödningar el. proppbildningar i hjärnan vid
åderförkalkning där.
Uretäner äro estrar av karbaminsyra, NH2
COO. H, och benämnas efter den ingående
alkoholradikalen, t. ex. etyluretan = NH2COO.
. C2H5. U. och deras derivat användas som
sömnmedel.
Urèthra, grek., urinröret, se Urinorgan.
Urethritis, katarr i urinröret, se
Urinorganens sjukdomar.
Urey [jo’ari], Harold Clayton, amerikansk
kemist (f. 1893), prof, vid Columbiauniv. 1929,
i Chicago 1945. U. har studerat gasernas
en-tropi, atomernas och molekylernas struktur samt
separation av isotoper. Han har främst blivit
ryktbar genom upptäckten av vätets isotopi
(1932). För denna upptäckt erhöll han 1934 års
Nobelpris i kemi.
Urfa, huvudstad i förvaltningsområdet Ur fa
(16,086 km2; 295,734 inv. 1950), Turkiet; 37,450
inv. (s. å.). U. ligger ö. om Eufrat nära
gränsen till Syrien och är centrum i ett rikt
jordbruksdistrikt. Staden hette fordom Edessa (se
d. o.).
d’Urfé [dyrfe’], H o n o r é, fransk författare
(1568—1625). Han kämpade som ung mot
Henrik av Navarra. Skogslandskapet i Forez med
Lignons floddal bildar ramen kring hans berömda
herderoman ”L’Astrée” (3 dir, 1607, 1612 och
1619; 2 dir postumt 1627), som genast vann
enorm popularitet. Romanens idealiska
kärleks-uppfattning utesluter icke en minutiös, för sin
tid realistisk känsloanalys och naturbeskrivning. —
Litt.: Monogr.
av C. O. Reure
(1910).
Urfjäll, kam.,
en inom annat
skifteslags (eg.
bys) område
befintlig, med
behöriga rågångar därifrån
avgränsad ägolott
el. hel fastighet.
Urfåglar,
Ar-chaeormthes,
fossil
underklass bland
fåglarna, med en
art
(Archaeop-teryx macrura),
ha i sin
byggnad bevarat
Det 1877 funna skelettet av
urfågeln.
många överensstämmelser med kräldjuren,
varigenom tills, m. andra drag i nu levande fåglars
anatomi dessas härstamning från reptilliknande
förfäder bevisas. På gr. av sin ställning, som
en verklig ”felande länk” mellan kräldjur och
fåglar ha u. även kallats ödlefåglar. De
hade bl. a. en lång, av 20—21 fria kotor
bestående svans, försedd med stjärtpennor, käkarna
hade enspetsade tänder, hornnäbb saknades,
vingarna hade 3 rörliga, kloförsedda fingrar och
kroppen var betäckt med fjädrar. U. äro kända
i endast tre ex., alla från juralager i Bayern.
Urga, stad i Mongoliet, se Ulan-Bator-Choto.
Urgera [-gé’-], påyrka; ivrigt framhålla.
Urgermanska, det språk, som man med
ledning av de äldsta formerna i germanska språk
uppkonstruerar som utgångspunkten för dessa
språks utveckling. — Litt.: W. Streitberg,
”Ur-germanische Grammatik” (1896, nytr. 1943).
Urginea, bot. farm., se Havslök.
Urhovdjur, Protunguläta, fossil hovdjursgrupp
från äldre tertiära lager, omfattande vanl.
små-vuxna, långsvansade, femtåiga rovdj ursliknande
former, besläktade med Creodonta (se Rovdjur).
Uri [ö’-], en av urkantonerna i Schweiz,
mellan Vierwaldstättersjön (Urner See) och S:t
Gotthard, kring översta Reussdalen; 1,074 km2,
28,556 inv. (1950); 94% äro katoliker, 97%
tysktalande. U. är ett storslaget alplandskap med
Tödi på gränsen i n. ö. och Dammagruppen i
s. v.; glaciärer täcka 115 km2. Tack vare
Gott-hardsbanan är turisttrafiken livlig. Huvudstad är
Altdorf.
U., som f. f. g. nämnes 732, erhöll efter
växlande öden 1231 riksomedelbarhet och ingick för
att skydda denna som en av de 3 urkantonerna
i Edsförbundet av 1291. I Schweiz’ historia har
U. liksom de övriga skogskantonerna städse
tagit ställning på den konservativa och katolska
sidan.
Uri’a, hettitisk officer i judakonungen Davids
tjänst. U:s hustru Batseba förleddes av
konungen till äktenskapsbrott (2 Sam. 11). Därefter
skickade David U. till överbefälhavaren Joab
med ett brev, vari denne tillsades att ställa om
att U. blev dödad under ett då pågående krig.
— U r i e b r e v, ett brev, som innebär ofärd för
överb ringaren.
Urie’l, hebr., ”Gud är mitt ljus”, enl.
rabbinska teologien en av de ärkeänglar, som
närmast omge Guds tron.
Urim och tummim, hebr., dubbelbenämning
på det heliga orakel, genom vilket Israel i äldre
tider ”frågade Herren” i tvivelaktiga el. svåra
fall. U. och tummim synas ha utgjorts av två
smärre föremål, enl. den sannolikaste gissningen
två stenar el. stavar, som tjänade till
lottkast-ning. U. och tummim lågo i den s. k.
bröstskölden på översteprästens ämbetsskrud (2 Mos.
28: 30, 4 Mos. 27: 21).
Urin (lat. urinaf, avsöndring från njurarna,
en under normala förhållande ljusgul, svagt sur
vätska med spec. v. 1,02. Människans urinmängd
växlar betydligt; i medeltal uppgår den till omkr.
i,ä 1 per dygn. U. innehåller i medeltal 4 %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
