Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urin - Urinal - Urinavsöndring - Urinblåsan - Urinbrunn - Urindrivande medel, diuretica - Urinförgiftning - Urinledarna - Urinorgan - Urinorganens sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801 Urinal—Urinorganens sjukdomar 802
upplösta, oorganiska salter och organiska
föreningar. De förra utgöras av klorider, fosfat
och sulfat av kalium, natrium, kalcium,
magnesium samt ammoniak; koksalt bildar dock
huvudmassan av dem. Av de organiska ämnena
är urinämne det kvantitativt viktigaste, vidare
kreatinin, urinsyra, hippursyra, oxalsyra, xantin
m. m. samt ett färgämne, urobilin. Nästan alla
främmande ämnen, som upptagits i blodet,
ut-söndras med u. — Blir u. alkalisk, t. ex. efter
drickandet av alkaliska vatten, blir den tillika
grumlig av kalciumkarbonat och fosfat (se
Fosfaturi). Om klar u. får stå någon tid, blir
den ofta grumlig av slem och kristalliniska korn
av urinsyrade salter. Efter någon tid inträder i
u. en jäsningsprocess, förorsakad av en art
mikro-kocker, varvid urinämnet genom förening med
vatten övergår till ammoniumkarbonat. U. blir
då alkalisk och grumlas av ämnen, som utfällas,
delvis i form av mikroskopiska kristaller, ss.
kalciumoxalat, ammoniummagnesiumfosfat och
urinsyrade salter. — U. av olika djurslag är till
sammansättningen ganska olika. Växtätarnas u.
är ofta alkalisk. Hos fåglar och reptiler
ersättes urinämnet av urinsyra.
Urinäl, uringlas i sådan form, att sjuka i
liggande ställning bekvämt skola kunna kasta
vatten; glas för att förvara urin, som skall
undersökas av läkare.
Urinavsöndring. Urinens beståndsdelar finnas
till största delen färdigbildade i det blod, som
genomströmmar njurarna. Den enda
urinbeståndsdel, för vilken njurarna kunna anses vara
bild-ningsstället, är hippursyra n. De
Malpighis-ka kropparnas (jfr Njure) väggar släppa
normalt ej igenom blodets kolloider
(äggvitekrop-par etc.) men väl dess övriga beståndsdelar.
Därför uppstår ett ultrafiltrat av blodplasman.
Under den fortsatta passagen genom nj urkanalerna
förändras denna provisoriska urin på olika sätt.
Sannolikt återresorberas vatten genom aktiv
cell-verksamhet. Vissa substanser (urinämne,
kreatinin, sulfat) ha i den definitiva urinen 50—100
ggr så hög koncentration som i blodet, något
mindre anrikas urinsyra och fosfat, medan klor-,
magnesium- och kalciumjoner koncentreras
obetydligt och natriumjoner ej alls. Den drivande
kraften för urinens filtration i de Malpighiska
kropparna är blodtrycket, minskat med
kolloi-dernas osmotiska tryck. Sjunker blodtrycket
alltför mycket, avstannar därför u. Ä andra
sidan kan den stiga vid högt blodtryck el. vid
sänkt kolloidosmotiskt tryck. Njurarna få
därför betydelse ej blott för att ur blodet avlägsna
vissa slutprodukter av ämnesomsättningen utan
också för att reglera vätskemängden i kroppen
och möjliggöra vidmakthållandet av ett konstant
osmotiskt tryck i kroppens vävnader.
Njursek-retionen påverkas i viss mån även av nervösa
inflytanden.
Urinblåsan, anat., se Urinorgan, där hänv. till
u. återfinnas.
Urinbrunn, lantbr., se Gödselstad.
Urin drivande medel, diuréti ca, läkemedel,
som avse att vid otillräcklig urinavsöndring
NF XXI — 26
(diures) öka denna. Vid vissa kroniska
nj uråkommor med minskad diures äro p u r i
n-diuretica (se nedan) ofta verksamma. Vid
dålig cirkulation (hjärtfel) kunna h j ä r 11 o n
i-c a (digitalis och närstående), purindiuretica och
vissa kvicksilverpreparat (se nedan)
vara särdeles verksamma. — Till purindiuretica
räknas diuretin, t e o f y 11 i n och närstående
(se Teobromin) samt koffein, till diuretiska
kvicksilverpreparat k a 1 o m e 1 samt de
komplicerat sammansatta, mycket verksamma
kvicksilverhaltiga u., som insprutas i en blodåder el.
i muskulaturen. Urindrivande verkan tillkommer
även urinämne och vissa lättlösliga och lätt
re-sorberade alkalisalter, t. ex. kalium- och
natriumacetat.
Urinförgiftning, se Uremi.
Urinledama, anat., se Urinorgan.
Urinorgan, organen för urinens sekretion och
bortledning ur organismen, d. v. s. njurarna och
njurbäckenet samt de s. k. urinvägarna:
urinledarna, urinblåsan och urinröret (se bilder vid
Könsorgan). Urinledarna (lat. uretères,
ure-tererna) äro två rör, som leda urinen från nj
urbäckenet snett nedåt inåt till urinblåsan. Deras
vägg utgöres av glatta muskler, dels längsgående,
dels cirkulära, samt innerst av en slemhinna. —
Urinblåsan (”blåsan”, lat. vesica, grek.
ky’s-tis) är belägen i bäckenet bakom blygdbenet. Då
den utspännes, blir den äggformig och når över
blygdbenet, där den ligger omedelbart intill
främre bukväggen. Den nedre delen, som är vidast,
kallas basen (Jundus) och gränsar mot ändtarmen
hos mannen och mot vagina hos kvinnan (se
bilder vid art. Könsorgan). Väggen utgöres innerst
av en slemhinna och därutöver av flera lager
glatta muskeltrådar. Urinblåsan kan rymma 1,5—1,8
1. Genom en ständig kontraktion av de muskler,
som omge början av urinröret, hindras urinen
att avgå från blåsan. Denna kontraktion
regleras från ett av stora hjärnan påverkbart
nervcentrum i ryggmärgen. Vid blåsans utspänning
retas sensibla nerver i biåsväggen, och på
reflex-väg utlöses en kontraktion av biåsväggens
muskulatur. — Urinröret (uréthra) leder urinen
från blåsan. Hos mannen passerar det först
genom prostata. I denna del av urinröret mynna,
förutom prostata, de två ductus ejaculatorii, som
vardera bilda sädesblåsans och motsv.
sädesledares gemensamma utförsgång. Den
närmast följ. avd. av urinröret kallas den m e
m-branösa. Den är belägen under blygdbågen
och bildar urinrörets smalaste del.
Fortsättningen kallas den kavernösa avd. Hos kvinnan
är urinröret betydligt kortare än hos mannen och
ligger i vaginas främre vägg.
Urinorganens sjukdomar. Med undantag av
sjukdomar i själva urinröret äro u. förut
behandlade under art. Biåskatarr, Biåssten,
Gly-kosuri, Njursjukdomar, Polyuri och Pyelit. Av
urinrörets sjukdomar är katarren urethritis den
vanligaste och då oftast orsakad av gonokocker.
En dylik katarr kan leda till förträngning,
vilken behandlas antingen oblodigt genom dilatation
med sönder el. operativt genom uppslitsning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
