Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utzon-Frank, Einar - Utägor - Utö (socken) - Utö (fyrplats) - Utö gruvor - Utöhus - Uuras - Uurto, Iris (Lyyli Ester Ripatti) - Uusimaa - Uusi Suomi - Uv - Uvakrommetoden - Uvarovit - Uvered - Uvertyr - Uviolglas - Uvnäs, Börje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
Utägor—Uvnäs
840
bronsbehandlingen, klassicismen och en utpräglad
eklekticism. Under 1920-talet blev U. genom
sitt intresse för gångna tiders konst, sin
ma-nierism och sin stilistiska klassicism
närbesläktad med Milles men arbetade i mots. till denne
gärna i det lilla formatet, där han utvecklade stort
estetiskt raffinemang. U. har utfört offentliga
monument i många danska städer och orter, bl. a.
”Beatrice” på Dan te-kolonnen i Köpenhamn
(1924) och Erik av Pommerns brunn i Helsingör
(1926). Han har även varit verksam som
por-trättör.
Utägor, se Inägor.
Utö, sn i Stockholms län, Sotholms hd,
omfattar den bergiga ön U. (23,27 km2) m. fl. öar
i havsbandet, utanför Mysingsfjärden på
Söder-törnskusten; 44,79 km2, 208 inv. (1955). 138 har
åker. Egendom: Edesnäs. På huvudöns n. del
Utö gruvor (se d. o.) och U. havsbad (hotell
m. m.). Nyligen har gruvdriften i viss mån
återupptagits, i det Ställbergs grufve-ab., som
1952 inköpte n. delen av U., där igångsatt
provbrytningar och borrningar. I s. delen av
huvud-ön ha sedan 1945 Göta pansarlivgarde (P 1) och
Södermanlands pansar reg. (P 3) ett gemensamt
pansarskjutfält. U. har regelbunden (ehuru
vintertid ej daglig) båtförbindelse med Stockholm.
Kyrkan, invigd 1850, är den enda av sten i yttre
skärgården. Ingår i Dalarö, Ornö och U.
pastorat i Strängnäs stift, Södertörns kontr.
Tillhör storkommunen Dalarö. — Litt.: Dagny
He-denstierna, ”U. Bebyggelse och näringsliv förr
och nu” (i Ymer, h. 4, 1943; Harriet Hjorth
Wetterström, ”U.” (1945).
Utö, finsk fyrplats, belägen i sydligaste delen
av skärgården, mittemellan Hangö och
Mariehamn.
Utö gruvor, järnmalmsförekomst på n. ö.
delen av Utö i Stockholms skärgård. Malmen är
i huvudsak en kvartsrandig, magnetitblandad
blodsten, i vilken även ingå skikt av
aktinolit-skarn, kalkspat m. m. Kvartsränderna äro ofta
utbildade som intensivt rödfärgad järnkisel. Som
ådror i järnmalmen uppträda sulfider (koppar-,
svavel- och magnetkis samt blyglans).
Fyndigheten är inlagrad i en brantställd serie av
kalksten och hälleflinta, vilka inramas av grövre
lep-tit och kvartsit. Malmens järnhalt uppges ha
varit 38—43 °/o, fosforhalten o,oso—0,170 °/o.
Gruvorna brötos redan under medeltiden. Driften
nedlades 1878. 1940 uttogos ur äldre varp 19,600
ton malm med en järnhalt av 28%. Jfr
Holm-quistit.
Utöhus, Kungs-Husby sn, Uppland, är ett av
Sveriges bäst bevarade medeltidsfästen, uppfört
omkr. 1500. över en källarvåning (av gråsten)
med tunnvalv resa sig (i gråsten och tegel) två
våningar samt en hög vind, vars gavlar prydas
av dubbla trappavsatser. Ett par kakelugnar och
dörrar från 1500-talet finnas kvar i första
våningen. Huset äges numera av Vitterhetsakad.
Uuras [ö’ras], finska namnet på Trångsund.
Uurto [ö’rtå], I r i s (eg. Lyy 1 i Ester R
i-patti), finländsk författarinna (f. 1905). U.
debuterade 1930 och kom snart att skaffa sig en
plats bland yngre finska diktare. Hon har utg.
romaner, av vilka tre föreligga i sv. övers.,
”Farväl Maria” (1935; sv. övers. 1936), ”Den
tappra kärleken” (1936; sv. övers. 1937) och
”Kroppens visdom” (1942; sv. övers. 1943),
skrivit dramatik samt publicerat lyrik. Som
berättare har U. främst gjort sig känd som en fin
tolkare av särsk. ungdomlig komplicerad erotik.
Uusimaa [ö’simä], fi. namnet på Nyland.
Uusi Suomi [ö’si so’åmi], finskspråkig
tidning, organ för Finska samlingspartiet från 1919
och föregången av Uusi Suometar (1869
—1918), organ för (Gammal) finska partiet.
Uv, zool., se Berguv.
Uvakrommetoden [-krå’m-], se
Färgfotografi, sp. 403.
Uvarovit, miner., se Granat 1).
Uvered, sn i Skaraborgs län, Kållands hd, på
den nästan h. o. h. uppodlade slättbygden kring
mell. Lidan; 17,26 km2, 372 inv. (1955). 1,488
har åker. Egendomar: U. och Närefors. Kyrkan
av sten uppf. 1840. Ingår i Järpås, U:s och
Häggesleds pastorat i Skara stift, Barne kontr.
Tillhör storkommunen Järpås.
Uvertyr (fr. ouverture, inledning),
inledningsstycke till en opera, under 1700-talet även
beteckning för en symfoni. Som introduktionsstycke
till en opera förekommer u. redan på 1640-talet
på Venedigs teatrar; som avrundad konstform
framträder den dock först på 1670-talet i Paris,
då Lully skapade den tredelade typen: grave—
allegro—grave. Mot årh:s slut framträdde den
”italienska u.”, med satserna: allegro—andante—
allegro. Under 1700-talet erhöll u. sin klassiska
form av Gluck, Mozart och Cherubini. Den
hade då mest sonatform med huvudtema,
sångtema och genomföring. Med Beethoven
utvecklades u. vidare och fick nu även karaktär av
allmänt feststycke. Mendelssohn skapade sedan
på 1820- och 1830-talen den romantiska
karak-tärsuvertyren, vilken sedan fick en specialform
i Liszts programmatiska ”symfoniska dikter”.
Wagner hyllade mest den preludieartade
introduktionen. Som festuvertyr har den gamla
klassiska uvertyrformen odlats och vid sidan om
denna potpurriet med en rad temata utan
egentlig satsavrundning. — Litt.: H. Botstiber,
”Ge-schichte der Ouvertüre” (1913).
Uviolglas [-å’l-], ett glas, framställt av
speciellt rena utgångsmaterial och vilket i mots. till
vanligt glas har förmågan att genomsläppa det
jämförelsevis långvågiga ultravioletta ljuset (ned
till c:a 2,500 Å). U. har användning för
optiska ändamål, bl. a. vid tillverkning av
kvicksilverlampor för medicinskt bruk, s. k. u
viollampor. Av u. framställes även fönsterglas,
varigenom de hälsobringade ultravioletta
solstrålarna nyttiggöras inomhus.
Uvnäs, Börje Karl Magnus, läkare (f. 1913
20/6), med. kand. 1934, med. lic. 1938, med. dr
1942, allt vid Lunds univ., laborator i fysiologi
1948, prof, i fysiologi 1949 i Lund, prof, i
far-makodynamik och farmakognosi vid Karolinska
inst. 1953. U. har utg. talrika och högst
betydelsefulla arbeten i fysiologi, behandlande bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
