Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Waals, Johannes Diderik van der - Vaasa - Vaaskivi (Wahlsten), Tatu - Va banque! - Vác - Vaccin, vaksin - Vaccination, vaksination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
V aasa—V accination
844
forskningar behandla i huvudsak hithörande och
närbesläktade problem. W. erhöll för dessa
arbeten Nobelpriset i fysik 1910.
Vaasa [vä’sa], finska namnet på staden Vasa.
Vaaskivi [vä’ski-] (till 1935 off. W a h
1-s t e n), T a t u, finländsk författare och
litteraturkritiker (1912—42). V. blev under 1930-talet
beaktad som litteraturkritiker. Under sina sista
år ägnade sig V. främst åt att skriva historiska
romaner; han utgav ”Loistava Armfelt” (1938;
sv. övers. ”Kungagunstlingen Gustaf Mauritz
Armfelt”, 1939) och ”Yksinvaltias”
(”Envålds-härskaren”, 2 bd, 1942), en skildring av kejsar
Tiberius, och efterlämnade en ofullbordad roman
om Jesus. V:s historiska romaner kännetecknas
av praktfull stilkonst, människointresse och
originell livsbetraktelse.
Va banque! [va bä’k], fr., ”må banken gå!”,
i hasardspel.
Väc [väts], ty. Waitzen, stad i ung.
komi-tatet Pest-Pilis-Solt-Kiskun, vid den stora
Donau-kröken n. om Budapest; c:a 25,000 inv.
Biskopssäte.
Vaccin [vaksi’n], vaks in (lat. virus
vacci-num, modern bildning till vacca, ko), se
Vaccination.
Vaccination [vaksi-], vaksination, urspr.
inympning av kokoppor (lat. variola vaccina),
koppympning, till skydd mot smittkoppor,
numera även om aktiv immunisering i allm.
1) Skyddsympning mot
smittkoppor. Man hade sedan länge observerat, att
personer, som genomgått smittkoppor, förblivit
immuna mot en ny attack av samma sjukdom. Det
låg då nära till hands att på något sätt söka
framskaffa ett lätt anfall av kopporna. Man har
därvid under olika tidsperioder gått till väga på
olika sätt. Enklast var att inhysa vederbörande
i samma hus, dän ett lätt fall av koppor
vårdades. Sedermera övergick man till att överföra
litet material från en kopp-pustel till den, som
skulle skyddas, genom att inympa det i huden
med en nål el. genom att införa några krustor
i näshålan. I Europa förekom inympning i
huden av kopplymfa f. ggn i Konstantinopel 1717,
då därvarande engelske ambassadörens hustru på
detta vis lät ympa sin son med gott resultat. Hon
förde metoden med sig till London, där denna
variolisation fick stor användning, och
småningom spred den sig till det övriga Europa.
Variolisationen kunde ge mycket goda resultat,
men då den hos de ympade framkallade
sjukdomen var verkliga smittkoppor, kunde emellertid
en på detta sätt inokulerad ge upphov till
smitt-koppsepidemier. Det var därför ett stort
framsteg, då E. Jenner 1798 framlade sina resultat
av skyddsympning med användande av kokoppor
som ympmaterial, vaccin. I Sverige infördes
den 1801 av prof. E. Munck af Rosenschöld.
Urspr. användes human lymfa, d. v. s. man
ympade direkt från en vaccinerad till en annan,
el. också bevarades pustelinnehållet från en
vaccinerad till ett senare tillfälle. Faran av att
samtidigt med lymfan inympa sjukdomar, t. ex.
syfilis och tuberkulos, från den, som levererat
lymfan, var dock påtaglig. Man övergick
därför småningom till att använda a n i m a 1
lymfa. Pustelinnehållet från vanliga kokoppor,
ev. från vaccinerade kalvar el. från
vaccinerade barn, överföres på kanin och efter en el.
flera passager till kalv, varefter det efter
ytterligare en el. flera passager anses lämpligt att
användas till v. av människor. I frågan, huruvida
koppornas och vaccinens smittämnen äro
identiska, har man nu närmast den uppfattningen,
att variolans virus modifieras i djurorganismen,
i synnerhet så, att virulensen för människan
minskas. Det av kalvarna erhållna s. k. r å
vaccin e t blandas med glycerin och males i en
steril kvarn. De vaccinet tillblandade bakterierna
dö inom loppet av några veckor i denna
glycerin-suspension. Före användandet undersökes
vaccinet på frånvaro av sporbildande, anaeroba
bakterier. Det inställes till lämplig styrka, innan
det utsändes.
V. utföres vanl. så, att på den noga rengjorda
överarmen 1—2 ytliga, några millimeter långa
rits göras med en i vaccin doppad lansett. Ritsen
äro under de första 3—4 dagarna helt
reaktions-lösa; därefter uppstå i deras närmaste omgivning
rodnad och infiltration, på 5:e dagen utvecklas
en koppblåsa, som tillväxer i storlek och på 7:e
dagen är omgiven av en smal röd ring, h a 1 o.
På 9:e—10:e dagen framträder en kraftig rodnad
på flera centimeter kring pustlerna, arean.
Temp. stiger ganska högt, de regionära
lymfkörtlarna bli svullna och ömma. Efter några dagar
sjunker temp., pustlerna torka in och betäckas
med en mörk skorpa, som småningom stötes av
och kvarlämnar det typiska koppärret. Barn i
1 :a levnadsåret reagera som regel betydligt
mindre starkt än äldre barn. V. medför ett allergiskt
tillstånd, som dock försvagas med åren. R
e-vaccination efter någon tids förlopp
medför en påskyndad och hastigt förlöpande
reaktion, yttrande sig som en papel el. abortiv
pus-tel, men efter åtskilliga år kan re-v. framkalla
samma förlopp som den första v. De
komplikationer, som kunna uppträda i samband med v.,
äro av olika natur. I själva v.-såret kan
varbildning tillstöta, beroende på sekundärinfektion.
Noggrann renlighet, ev. skyddsförband, är
nödvändig för att förhindra detta. Sekundära
utbrott av vaccinpustler kan den ympade själv
framkalla genom att infektera fingret på ympstället
och därefter riva sig på andra delar av
kroppen. Lider det ympade barnet av hudsjukdom,
framför allt vätskande eksem, kan den
vätskan-de ytan lätt infekteras och helt täckas av
vaccinpustler. Om ovaccinerade syskon till den
ny-ympade lida av hudaffektioner, kunna dessa
infekteras genom innehållet från en vaccinpustel.
I flera länder, mest i Holland och England men
även i Sverige, ha en del fall av encephalitis,
hjärnhinneinflammation, förekommit i samband
med v. Om ympningen sker under de två
första levnadsåren, behöver man knappast räkna med
denna komplikation. V. regleras i Sverige genom
lagen om skyddskoppympning av 2/s
1916 med vissa senare tillägg och ändringar. Enl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
