Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaccination, vaksination - Vaccinera - Vaccinium - Wace, Alan - Wace (Robert) - Wachau (Österrike) - Wachau (Tyskland) - Wacht am Rhein, Die - Wachtmeister, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Vaccinera—Wachtmeister
846
denna lag skall barn undergå v. senast under det
kalenderår det fyller 6 år. Ympningsplikt
föreligger icke för den, som haft smittkoppor el.
som 3 ggr el. någon gång under närmast
föregående 5 år undergått skyddskoppympning. Från
ympning skall den undantagas, som vederbörande
ympare finner genom sjukdom el. sjukdomsanlag
el. allmän svaghet kan komma att erhålla men
av ympningen. Att skyddskoppympningen är ett
effektivt medel mot smittkoppor kan icke
betvivlas. Re-v. (se ovan) 6—8 år efter den första
v. är dock att rekommendera.
2) V. i vidsträckt bemärkelse är
liktydig med aktiv immunisering (se Immunitet),
varvid stigande mängder vaccin införas i
organismen. Som vaccin användas härvid
mikroorganismer el. deras produkter, vilka verka som
antigen och framkalla bildandet av skyddsämnen,
antikroppar. Härvid är att märka, att det tager
en viss tid, varierande från någon vecka till
månader, tills skyddet uppnår tillräcklig styrka för
att hindra en infektion. Numera användas inom
den humana medicinen endast vacciner,
innehållande dödade el. försvagade smittämnen. Vanl.
dödas smittämnena genom uppvärmning U2 tim.
till 55—6o° el. genom tillsats av kemiska ämnen,
ss. karbolsyra el. formalin. Den aktiva
immuni-seringen ger bäst och säkrast effekt, då den
användes i förebyggande syfte. Dylik
profy-1 a k t i s k v. är av stor betydelse, då det gäller
att förebygga uppkomsten av tyfus, paratyfus,
kolera och pest. Det effektiva skyddet av dessa
ympningar är dock av relativt kort varaktighet,
V2—1 år. Även som terapeutiskt
hjälpmedel har v. kommit till användning vid vissa
infektionssjukdomar. Vid en del infektioner har
det ansetts fördelaktigt att framställa vaccin med
användande av infektionsämne, hämtat från den,
som skall behandlas, s. k. autovaccin. —
Som exempel på olika typer av vaccin och deras
användning kunna följ, anföras: Mot kikhosta
användes vaccin, bestående av uppslamning av
dödade kikhostebaciller, vilket kan ge god effekt
vid profylaktiskt bruk och även vid terapeutiskt,
om vaccinet användes tidigt under det katarrala
stadiet. Skyddsympning mot tuberkulos kan
ske med användande av ett vaccin, som
innehåller levande tbc-baciller, vilka genom talrika
passager på substrat, innehållande galla och
glyce-rin, förlorat sin virulens. Detta vaccin,
benämnes BCG (bacill e Calmette-Guérin). Mot rabies,
vattuskräck, användes ett vaccin, bestående
av virushaltig ryggmärg, vars virulens försvagats
genom kortare el. längre tids torkning el.
behandlats med karbolsyra el. bestrålning med
ultraviolett ljus. Mot barnförlamning har man
försöksvis börjat använda vaccin, berett av
virus, som erhållits genom kultur på levande
vävnad. Vaccinet anses dock ännu ej ha nått sådan
fulländning, att det kan rekommenderas till
allmänt bruk. Vaccinet mot fläcktyfus består
av en uppslamning av dödade mikroorganismer.
Mot influensa erhålles ett kortvarigt skydd
genom att använda vaccin, som innehåller den
virustyp, mot vilken skyddet avses. Vid vissa
infektioner, där smittämnenas toxiner spela
huvudrollen för sjukdomens förlopp, användas dessa
toxiner som vaccin för att åstadkomma en
anti-toxisk immunitet. Genom formolisering av
toxi-net erhålles ett s. k. anatoxin el. toxoid, som är
atoxiskt men med bibehållna antigena egenskaper.
Dylikt anatoxin användes till ympning som skydd
mot difteri. Under senare år användes
dessutom anatoxin till aktiv immunisering mot
stelkramp och mot
stafylokokkinfektio-n e r. Oförändrat scarlatinastreptokokktoxin kan
användas till immunisering mot
scharlakans-feber.
Vaccinera [vaksi-], företaga vaccination.
Vaccinium, släkte av fam. ljungväxter, med
fyr- el. femtaliga blommor i klasar el. ensamma
i bladvecken. Släktets omkr. 100 arter växa
företrädesvis i n. halvklotets tempererade och
subtropiska länder. I Sverige finnas 5 arter,
blåbärsris, lingonris, odonbuske, tranbär och
dvärg-tranbär. Många andra, särskilt nordamerikanska
arter, ha ätbara, välsmakande bär, t. ex. K
mac-rocarpum (besläktad med tranbär) samt V.
penn-sylvanicwm och V. corymbosum (påminnande om
blåbär).
Wace [coéis], Alan John Bayard, engelsk
arkeolog (f. 1879), dir. för engelska arkeologiska
inst. i Aten 1914—23, prof, i klassisk arkeologi
vid Cambridge Univ. 1934. W. har utfört
grundläggande undersökningar av den förmykenska
kulturen i Thessalien. I Mykene har han
upptagit Schliemanns forskningar och genom nya
utgrävningar bringat klarhet i stadens historia.
I samarbete med C. W. Blegen har han skapat
den nu använda kronologien för fastlandets
bronsålder.
Wace [vas] (ofta av misstag med förnamn
Robert), anglo-normandisk trouvère på u
ootalet. W:s rimkrönika ”Roman de Brut” (även
kallad ”Brut d’Angleterre”, 1155; utg. 1836—
38) utgår från en uppdiktad sonson till Aeneas,
Brutus, som skulle ha varit Englands förste
konung. Bl. a. förekommer här sagan om kung
Artur och riddarna av det runda bordet. I
krönikan ”Roman de Rou” (utg. 1827 och 1877)
tecknar W. de normandiska hertigarnas historia.
Wachau [va^au’], dalparti vid Donau i Nedre
Österrike, mellan Melk och Krems, bekant för
sin naturskönhet.
Wa’chau, ort strax s. ö. om Leipzig (se d. o.,
sp. 54Ö- .
Wacht am Rhein, Die W. [di va’^:t am råi’n],
”Vakten vid Rhen”, tysk folksång med text av
M. Schneckenburger (1840).
Wachtmeister [-k-], ätt, härstammande från
fältöversten Hans W. (d. 1590). Denne tillhörde
en tidigast vid mitten av 1500-talet på Dagö
påvisbar släkt och har, antagl. i tysk krigstjänst,
avancerat till officersgraden
”oberstwachtmeis-ter”. 1570 trädde han i svensk tjänst och synes
då ha upptagit sin titel W. som tillnamn; han
adlades 1578 för sina förtjänster om Revals
och Estlands försvar och blev 1581 fältöverste
i Estland. Hans sonson, riksrådet Hans W. (1609
—52), upphöjdes 1651 till friherre W. a f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
