Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Val (statsrätt) - Val (zoologi) - Val (antal) - Val (fallna) - Val (dal) - Vala - Vala, Katri (Karin Alice Heikel, f. Wadenström) - Valack, vallack - Valadon, Suzanne - Valais - Valaker - Valakiet - Valamo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Val—Valamo
882
innehavare el. medverkar genom upprättandet av
förslag (indirekt valsätt). Exempel på båda
slagen av v. förete var i sin ordning lag om v. till
riksdagen och lag om borgmästarval.
Val, zool., se Valar.
Val, 80 st. (förr vid räkning av sill och
strömming) .
Val (isl. valr), ”de på slagfältet fallna”, vanl.
blott i sammansättningar, ss. Valhall, v a
1-kyrjor, valplats.
Val [va’l] (av lat. va’llis), fr., dal;
förekommer i talrika geogr. namn, t. ex. Val de Travers.
Även inom ital. och sp. språkområde förekommer
V. (eg. sammandragning av v alle) ofta, t. ex.
Val Tellina, Valparaiso.
Vala (isl. v giva, av vQlr, trollspö), spåkvinna.
Mest bekant är den v., i vars mun dikten
”V9-luspa”, ”valans spådom”, är lagd.
Vada, Katri, pseud. för den finländska
författarinnan Karin Alice Heikel, f. W
a-denström (1901—44). V. härstammade på
faderns sida från Sverige, blev efter en hård
ungdom folkskollärarinna och framträdde med 5
diktsaml., som gåvo henne en rangplats bland
samtidens finska lyriker. V :s dikter i
modernistisk stil vittna om dyrkan av det exotiska, om
färgrik bildfantasi och djup känslighet för olika
stämningar men ge även uttryck åt socialt sett
radikala idéer. — På svenska föreligger ”Vår
sång, lyriskt urval” (1943).
Vala’ck, vallack (ty. Wallach), kastrerad
hingst (eg. häst från Valakiet).
Valadon [valadå’], Suzanne, fransk
målarinna (1867—1938). Tills, m. Toulouse—Lautrec
kom V. att bilda kärnan i den s. k.
Montmartre-skolan. Hennes tidigare måleri präglas av frän
realism. På 1890-talet utmärkte hon sig framför
allt som en utomordentlig porträttör. Senare
utvecklades hennes konst i kubistisk riktning.
Valais [valä’], ty. Wallis, kanton i s. v.
Schweiz, kring övre Rhöne; 5,235 km2, c:a 160,000
inv.; huvudstad: Sion (ty. Sitten; se bild 9 å
pl. vid Schweiz). V:s tätast befolkade och bäst
odlade del utgöres av övre Rhönes dal, varav
största delen från källorna till Genèvesjön
tillhör kantonen. N. därom resa sig Bernalperna
(med bl. a. Finsteraarhorn), i s. Penninska (el.
Valais-) alperna (med Monte Rosa och
Matterhorn), båda med stora glaciärer (bl. a.
Aletsch-glaciären). Klimatet varierar med höj dläget;
nederbörden i Rhönedalen är ringa. Av
befolkningen (flertalet katoliker) äro 2/s
fransktalande (i nedre V.) och Vs tysktalande (i övre V.).
Huvudnäringar äro boskapsskötsel,
mejerihantering och jordbruk. Näst Vaud är V. Schweiz’
mest vinodlande kanton. Livlig turisttrafik.
V. erövrades 57 f. Kr. av romarna, tillhörde
sedan Burgund och från 1032 tysk-romerska
riket. Under reformationen förblev V. katolskt, och
då Napoleon I upprättade Helvetiska republiken,
blev det en kanton där. 1802—10 var V.
oberoende republik under franskt protektorat samt 1810
■—15 inkorporerat med Frankrike som dep.
Simp-lon. Därefter blev V. kanton i Edsförbundet och
var en av stiftarna av Sonderbund.
Valäker, benämning, brukad i trängre
bemärkelse om invånarna i Valakiet, stundom om
rumäner över huvud. V. benämnes även en från
rumänska herdar härstammande folkstam i
Tjeckoslovakien (Mähren och Schlesien). De tala nu
slaviskt språk men ha bibehållit vissa ord av
romanskt ursprung.
Valakiet, landsdel i Rumänien, mellan Donau,
Sereth och Transsylvanska alperna; 76,583 km2;
6,682,000 inv. (1948). V. delas av floden Olt i
två delar, av vilka den v. kallas 011 e n i a el.
Lilla V. med huvudstaden Craiova, den ö.
M u n t e n i a-M are el. Stora V. med
huvudstaden Bukarest.
V. utgjorde liksom Moldova en del av den
romerska provinsen Dacia, översvämmades under
och efter de stora folkvandringarna av olika folk,
bl. a. germanska och slaviska stammar, hunner och
avarer, på 1000-talet kumaner, senare av ättlingar
till Dacias romaniserade folk, av grannarna
kallade valaker. Omkr. 1300 uppstod här ett
fursten-döme under dynastien Basaraba, som utdog 1659.
V. kom omkr. 1400 i beroende av Turkiet. Genom
fördrag 1460 blev sultanen landets överherre och
mottog tribut av fursten; till 1829 hade turkarna
garnisoner i tre fästningar i V.; däremot fingo
de ej bosätta sig i landet el. blanda sig i dess
inre styrelse, vilket de dock snart gjorde. V:s
mest betydande furste, Mikael den tappre
(reg. 1593—1601), kunde hålla Turkiet stången,
lyckades för en kort tid erövra Siebenbürgen
och Moldova men lönnmördades. Snart stegrades
åter det turkiska inflytandet, och sedan furst
Konstantin Brankovan (reg. 1688—
1714) anklagats för att 1711 ha intrigerat med
Peter I av Ryssland och därför avlivats i
Kons-tantinopel, ersattes furstarna av hospodarer,
utnämnda av sultanen. Dessa tillsattes i regel bland
de rika grekiska fanarioter, som bjödo mest för
befattningen, sedan utsögo landet och snart
ersattes av nya satraper. Upprepade gånger var V.
besatt av ryska trupper, och fr. o. m. freden i
Kütschük Kainardscha 1774 tillvällade sig
ryssarna protektorat över V. På 1800-talet uppstod en
nationell opposition, som först riktade sig mot
fanarioterna, sedan även mot ryssarna; från 1822
erhöll V. inhemska hospodarer. 1832 tillkom på
ryskt initiativ det ”organiska reglementet”, ett
slags författning för V. Genom Krimkriget och
därpå följ, händelser banades väg för V:s
förening med Moldova; 1859 valde de båda
fursten-dömena samme hospodar, Alexander Johan
Ku sa, och förenades 1861 med Rumänien (se
d. 0., sp. 324).
Va’lamo [-å], naturskön, av diabas uppbyggd
ögrupp i sjön Ladoga, Sovjetunionen, 45 km från
sjöns v. kust. V. tillhör det område, som vid
freden i Moskva 1940 och vapenstilleståndet 1944
avträddes av Finland till Sovjetunionen, och
omfattar ett 40-tal öar och skär. De större öarna äro
vackert skogbevuxna och vegetationen över
huvud sällsynt rik och mångsidig. På V. låg det
största av Finlands tre grekisk-katolska kloster
med 20 kyrkor, lika många bönekapell, stora
klosterbyggnader samt härbärgen för vallfärdande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
