Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valamo - Valand (Göteborg) - Valand, ömsesidigt livförsäkringsbolag - Valar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Valand—Valar
884
turister. Efter vinterkriget 1939—40 överflyttade
munkarna till Heinävesi kommun s. om Kuopio,
där klosterverksamheten fortsätter. Klostret lyder
under den grekisk-katolska kyrkostyrelsen i
Finland och står under närmaste ledning av en
klosterföreståndare (igumen). Antalet munkar, som
före 1 :a världskriget var över 1,000, nedgick på
1930-talet till 200—300 och är f. n. mellan 60
och 70.
Väland, byggnad i Göteborg, uppf. 1886 för
konstföreningens utställningar m. m. samt
Göteborgs musei-, rit- och målarskola. Då konsthallen
vid Götaplatsen 1923 blev färdig, flyttade
konstföreningen och målarskolan dit. V. tillhör nu
Par Bricole och inrymmer bl. a. restaurang.
Väland, ömsesidigt
livförsäkringsbolag, grundat 1894. Huvudkontor i
Stockholm. V. tillhör jämte Försäkringsbolaget
Allmänna Brand—Hero AVH-koncernen.
Försäkringsbestånd 31/i2 1952 607,6 mkr.
Omslutning 31/i2 1952 207,6 mkr.
Valar, Cetäcea, ordning bland däggdjuren. Den
utpräglade anpassning till levnad i vatten, som v.
förete, gjorde, att de ända till Linnés tid
räknades som fiskar, ”valfiskar”. Bland ytliga likheter
med fiskar märkas framlemmarnas fenlika form,
förekomsten av ryggfena, den spolformiga
kroppens bakre avslutning med en stjärtfena, som dock
för att underlätta rörelser i vertikal led är
vågrät. Fenornas byggnad är dock helt olika mot hos
fiskarna. Bröstfenorna ha med vissa
modifikationer samma benstöd som andra däggdjurs
framben. Akta ledgång finnes blott mellan skulderblad
och överarm, övriga leder förbindas med bindväv.
Antalet fingrar är hos bardvalarna ofta blott 4,
hos övriga’ 5. Rester av baklemmar finnas ofta
blott som ett i bukväggen löst liggande
bäcken-rudiment. I skallen äro ansiktsdelens ben starkt
förlängda, varigenom näsöppningarna flyttas
bakåt. Hjärnskålen är liksom hoptryckt bakifrån
framåt. Nackbenet är stort och kommer i kontakt
med de förkortade pannbenen, så att hos
tandvalarna t. o. m. hjässbenen helt pressas nedåt
sidorna. Halskotornas antal är det normala, 7, men
de äro alltid förkortade och ofta mer el. mindre
sammanvuxna. Ryggkotorna ha en mycket
elastisk förbindelse med varandra. Revbenen äro ej
så fast förbundna med ryggraden som hos
lant-däggdjur. Bröstbenet är ofta kort, stundom blott
förbundet med ett par revben. De flesta ben äro
porösa och fettrika. Hjärnan är rundad och bred
men i proportion till kroppen liten. Luktorganet
är rudimentärt, ögonen äro små med
skyddsbild-ningar mot vattentrycket. Ytteröron saknas,
över-hudsskiktet är jämförelsevis tjockt, men det
egentliga hornlagret är helt tunt. En kompakt
läderhud som hos lantdäggdjur finnes blott hos
några få arter, i stället upptages underhuden av
ett tjockt späcklager. Hår saknas i stort sett.
Tandvalarna ha tänder, men bardvalarna ha i st. f.
tänder barder, tvärställda hornskivor, som
motsv. gomvecken hos andra däggdjur. Till
formen äro de triangulära, stundom dock långa och
med smal bas, på inre sidan ha de en tät frans
av horntrådar, som likna tagel. Magen består av
3 el. flera avd., vilket står i samband med att
födan ej kan tuggas. På grund av revbenens stora
rörlighet kan brösthålan, som på ryggsidan
sträcker sig långt bakåt, vid andningen starkt
förstoras. Vid andningen kan struphuvudet skjutas
in i näsgången, vars yttre mynning kan öppnas
och slutas. Den kallas ofta spruthålet, emedan den
utandade luftens fuktighet brukar kondenseras till
en ångstråle. Vanl. andas valen 2—3 gånger tätt
efter varandra, innan den gör en längre dykning.
Denna kan vara olika länge för olika arter, Va
min.—1 tim. V. ha ej blott förmågan att intaga
mycket luft, utan de ha även en mycket stor
blodmängd, i ett rikt förgrenat nätverk av kärl, så
att organen kunna förses med syrsatt blod under
en längre tid. Flertalet v. leva i havet. Att v.
härstamma från lantdäggdjur framgår av en mängd
rudiment, som häntyda härpå, t. ex. av hår,
öron-muskler och bakben. Den mest ursprungliga kända
stamformen är Protocetus atavus från mell. eocen
vid Kairo. Den, liksom hela gruppen av
Archaeo-ceti, tyder på ett ursprung från primitiva rovdjur.
Underordn. bardvalar, Mystacoceti, dit de
största nu levande djuren höra, kännetecknas av
barder, utåtböjda, blott framtill av ligament
förbundna underkäkshälfter, dubbel näsöppning och
väl utvecklade näsben. Fam. Balaenidae,
rätva-1 a r, saknar ryggfena och strupfåror. De ha breda
bröstfenor med 5 fingrar, talrika långa barder
och sammanvuxna halskotor. Grönlands- el.
nordvalen, Balaena mysticetus, är omkr. 19
m, huvudets längd fullt V3 härav och omkretsen
större än halva längden. Barderna äro omkr. 400,
svarta och mycket långa (2,5—3 m). Denna val är
nästan utrotad och förekommer mycket sällsynt
blott i Baf finviken och n. om Beringssund. N o r
d-k a p a r e n (B i s c a y a v a 1 e n), Eubalaena
gla-cialis, är omkr. 15 m, huvudets längd V4 och
omkretsen av kroppen 2A av längden. Barderna
(omkr. 250) äro svarta, intill 2,5 m långa.
Nord-kaparen träffas sparsamt i Nordatlanten.
Närstående raser äro i n. Stilla havet E. japonica och
kring Antarktis sydkaparen, E. australis.
G r å v a 1 e n bildar en egen familj med flera
primitiva drag. Den har litet huvud med bred
överkäke, korta, fyrfingrade bröstfenor och ingen
ryggfena. Den är nu trol. utrotad utom vid
Korea. F e n v a 1 a r, Balaenopteridae, ha
ryggfena, talrika hudfåror, som sträcka sig från
strupen bakåt över buken, fyrfingrade, smala
bröstfenor, talrika, rätt breda barder. Äv släktet
Ba-laenoptera finnas 4 arter i Nordatlanten och dem
motsvarande raser i andra hav. V i k v a 1 e n, B.
acutorostrata, är den minsta, 10 m, svart med vit
undersida och vitt band över bröstfenan samt med
korta, gulvita barder. Den går in i fjordar. B 1
å-valen, B. musculus (”jättevalen”), 25—27
(sällan 30) m, är mörkt blågrå, vanl. med ljusa
fläckar på bröstet; bröstfenorna, vilkas längd är V7
av kroppens, äro på undersidan vita, barder och
fransar svarta. S i 11 v a 1 e n, B. physalus, 19—24
m, bröstfenans längd Va därav, är gråsvart, under
vit, barderna äro grå med ljusa strimmor. De
nämnda arterna äro i regel smärta, men k n ö
1-el. puck el val en, Megaptera nodosa, är tjock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
