- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 21. Ternopil - Vane /
893-894

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valdenser - Waldenström, 1. Paul Petter - Waldenström, 2. Henning - Waldenström, 3. Martin - Waldenström, 4. Jan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

893

Waldenström

894

det (La chiesa valde se) fick sin nuv. författning
1914; det styres av en årlig synod samt har
gymnasium, diakonissanstalt och teologisk fakultet (i
Rom). — Litt.: K. Müller, ”Die Waldenser und
ihre einzelnen Gruppen bis zum Anfang des
14. Jahrhunderts” (1886); J. Johansson,
”Hjältefolket i de cottiska alperna” (1928).

Waldenström. 1) Paul Petter W.,
religiös ledare, politiker (1838—1917), fil. dr i
Uppsala 1863, prästvigd 1864, adjunkt i Växjö 1862,
lektor i Umeå från 1864 och i Gävle 1874—
1905. W. tog avsked från prästämbetet 1882. Han
representerade Gävle i Andra kammaren 1884—
1905 och var led. av kyrkomötet 1868, 1908, 1909
och 1910. — W. upplevde 1858 ett religiöst
genombrott och slöt sig
till den
väckelserörelse, vars främste man
var C. O. Rosenius.
Uppmärksammad blev
han först genom en
allegorisk folkbok,
”Brukspatron
Adams-son eller hvar bor
du?” (i
Stads-Missio-nären 1862, i bokform
1863; många uppl.),
som från en starkt
nyevangelisk ståndpunkt
bekämpade
gärnings-lära, egenrättfärdig-

het, död teologi och kyrklighet. Skriften
väckte åtskillig opposition men stadgade i det hela
W:s anseende i Evangeliska fosterlandsstiftelsens
kretsar. Han blev 1868 Rosenius’ efterträdare
som red. för tidskr. Pietisten, som han
redigerade till sin död. Den biblicistiskt och etiskt
orienterade kritik mot den extrema
nyevange-lismen, som frambars särskilt av O. F. Myrberg,
påverkade även i viss mån W., och i en predikan
på 20 :e söndagen efter trefaldighet (i Pietisten
1872) samt i skriften ”Om försoningens
betydelse” (1873) framträdde han med ett nytt
läro-sätt om försoningen. Han förkastade ortodoxiens
försoningslära och lärde, att Gud, som är kärlek,
ej behöver blidkas; men en försoning, som
borttager världens synd, är av nöden och har i
Kristus skett. Härom uppstod den mest upprivande
lärostrid i Sverige sedan liturgiska striden. W :s
ståndpunkt försköts vidare bl. a. i
uppbyggelse-boken ”Herren är from” (1875; många uppl.) och
senare framställningar. Den ”subjektiva”
försoning, som sker, då den enskilde i tron mottager
Kristus, träder nu starkt i förgrunden, och av
den ”objektiva” försoningen kvarblir endast
Kristi sändning såsom ett medel till frälsning.
W. gick med sin biblicistiska motivering till
storms mot de luterska bekännelseskrifterna och
rönte också starkt mothugg. Fosterlandsstiftelsen
söndrades, och W. blev andlig ledare för den
radikalare falangen (”Waldenströmarna”). När W.
1876 hållit enskild nattvardsgång för Uppsala
missionsförening i missionshuset, åtalades han av
domkapitlet. Han ledde då den kyrkopolitiska
aktion, som de radikalare missionsföreningarna före-

togo genom nattvardspetitionen 1876—77 till
K. m:t för att få bruket av nattvarden fritt.
Åtalet ledde till varning, petitionen avböjdes, och
då Fosterlandsstiftelsen tillika vägrade att uppge
sin luterskt bekännelsetrogna ståndpunkt, bildades
1878 Svenska missionsförbundet. — Som
frikyr-koledare var W. ganska konservativ, motsatte sig
full separation från kyrkan och försvarade
barndopet. I riksdagen var W. ”vilde” men hade på
grund av sin originalitet och drastiska uddighet
kammarens öra som få. Mycket intresse ägnade
han åt nykterhets-, sedlighets- och kyrkliga
frågor. — Efter en strid med E. J. Ekman blev
han 1904 efter denne ordf, i Svenska
missionsförbundet och utövade som dettas ledare en
omfattande verksamhet. Mot kyrkan hade han 1898
stridit om lekmannadopet. Vid kyrkomötena 1908
—10 motionerade han förgäves om utredning
ang. skilsmässa mellan stat och kyrka. W :s
politiska konservatism ledde 1914 till
opposition från yngre krafter inom
Missionsförbundet. — W. var en folkledare och
folktalare av rang, klar och enkel, med frisk
humor mitt i den pietistiskt färgade
livssynen. Han var därtill en optimistisk
handlingsmänniska och hade ett oböjligt stridshumör. —
”Samlade predikningar” utkommo i 2 bd (1918—19) :
”P. P. W:s minnesanteckningar 1838—1875”
(1928); ”Brev 1858—1882” (2 bd, 1938). — Litt.:
”Minnesskrift utg. med anledning av P. P. W:s
75-årsdag 1913” (1913; med bibliogr.); ”Lektor
P. W., ett biografiskt samlingsverk”, red. av
A. Ohldén (1917); N. P. Ollén, ”P. P. W.”
(s. å.); E. Rodhe, ”Svenska kyrkan omkr.
sekelskiftet” (1930); O. Johansson, ”P. P. W. i
kyrkomötet” (1931); E. Newman, ”Den
walden-strömska försoningsläran i historisk belysning”
(1932); R. Tomson, ”En hövding” (1938), ”En
politisk vilde i 25 riksdagar” (1942), ”Den
radikale W.” (1945); W. Bredberg, ”P. P. W:s
verksamhet till 1878” (1949); A. Johansson, ”W:s
kristendomsuppfattning” (1954).

2) Johan Henning W., den föreg:s
brorson, kirurg (f. 1877 14/s), med. lic. 1906, med.
dr vid Karolinska inst. 1910, doc. i ortopedisk
kirurgi och överläkare vid S:t Görans avd. för
kirurgisk tuberkulos s. å., innehavare av O.
Ekmans professur i ortopedi vid Karolinska inst. och
överläkare vid Vanföreanstalten i Stockholm 1936
—42. W. har utg. talrika skrifter, huvudsakl.
behandlande bensystemets skador och sjukdomar.

3) Martin Emanuel W., son till W.i),
finans- och industriman (f. 1881 Vs), var efter
juridiska studier och advokatverksamhet i Malmö
(1906—17) och i Stockholm (1918—21) dir. i
Skandinaviska kredit ab. 1921—28, 1928 v. verkst.
dir. och 1930—50 verkst. dir. i
Grängesbergs-bolaget samt i Luossavaara-Kiirunavaara ab.

4) Jan Gösta W., son till W.2), läkare (f.
1906 W4), med. lic. 1933, med. dr och doc. i
invärtes medicin 1937, prof, i teoretisk medicin
i Uppsala 1947, i praktisk medicin i Lund och
tillika överläkare vid medicinska avd. vid Malmö
allmänna sjukhus sedan 1949. W. har utg. ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfga/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free