Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Waldenström, 4. Jan - Waldenström, 5. Erland - Waldersee, Alfred von - Valdés, Alfonson och Juan de - Valdes, P. - Waldimir (Engström), Sune - Valdistrikt - Valdivia - Waldmüller, Ferdinand - Valdres - Waldseemüller (Hylacomylus), Martin - Valdshult - Waldstätte - Waldteufel - Vale! - Vale (gud) - Valen, Fartein - Valence - Valencia (Spanien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
895
W aldersee—V alencia
896
stort antal vetenskapliga arbeten, behandlande
huvudsakl. ämnesomsättnings- och blodsjukdomar.
5) Erland W., son till W.3), industriman
(f. 1911 %), examen från Tekniska högsk. 1933,
ingenjör vid Korsnäs sågverks ab. 1934—40,
chef för Tekniska byrån inom Svenska
cellulosa-ab. 1942, överingenjör vid samma bolag 1947—
49, inträdde 1949 som dir. i Grängesbergsbolaget
och utsågs 1950 att efterträda sin fader som
verkst. dir. för Grängesbergsbolaget och
Luossa-vaara-Kiirunavaara ab.; led. av
Ingeniörsveten-skapsakad. 1948. Bland W:s skrifter märkas
”Till frågan om det industriella framåtskridandet
i Sverige” (1942; tills, m. I. Svennilsson) och
”Utvecklingslinjer inom svensk skogsindustri”
(1946).
Wa’ldersee [-zè], Alfred von, greve, tysk
militär (1832—1904). Han var 1870
militärattaché i Paris, 1871—73 chargé d’affaires hos
franska republikens regering, blev 1881
generalkvartermästare och 1888 generalstabschef. Som
sådan var han en medelpunkt för de militära
kretsar, vilka i skarp motsättning mot Bismarck
yrkade på och arbetade för ett preventivkrig mot
Ryssland. I de intriger, vilka föregingo
Bis-marcks fall 1890, hade W. väsentlig andel. Han
föll emellertid i onåd och förflyttades 1891 till
Altona som kommenderande general vid IX :e
armékåren. 1895 blev han generalöverste i
kavalleriet med generalfältmarskalks rang och 1898
generalinspektör för tredje arméinspektionen i
Hannover. 1900 fick han överbefälet över de
allierade makternas till Kina under boxarupproret
överförda stridskrafter. W:s
”Denkwürdigkei-ten” utgåvos 1922—23 av H. O. Meissner (3 bd).
Valdés [æaldä’s], A 1 f o n s o (omkr. 1500—
32) och Juan de (d. 1541), tvillingbröder,
spanska humanister och reformister, företrädde
den evangeliskt färgade, från Erasmus
påverkade ”reformismen” inom katolska kyrkan.
A1-fonso blev kejsar Karl V:s sekr. och deltog i
alla viktiga politiska sammankomster, bl. a. i
Augsburg 1530. Efter Roms plundring skrev
han den mot påven och kurian hätska dialogen
”Lactantius”. Juan trädde 1534 i tjänst hos
kardinal Gonzaga i Neapel och blev där
medelpunkten i en religiöst intresserad krets av
högtstående humanister. Hans åskådning var
biblisk-evangeliskt orienterad och färgad av en ädel
mystik. — Litt.: W. Schlatter, ”Die Brüder A.
und J. de Valdes” (1901); J. Heep, ”J. de
Valdes” (1909).
Valdes, P., se Valdenser.
Wa’ldimir (urspr. Engström), Sune,
kapellmästare (f. 1907 15/n), studerade kontrapunkt
vid Musikkonservatoriet, var 1926—30 repetitör
vid Operaskolan, 1929—35 ledare och arrangör
för Wiggerskvartetten och är sedan 1936 anställd
vid Radiotjänst som dirigent och arrangör,
t. o. m. 1943 för en egen orkester. W., som är
en god pianist, har skrivit populära film- och
radiomelodier.
Valdistrikt, se Riksdagsmannaval, sp. 66.
Valdivia [æaldi’coia], huvudstad i prov.
Valdi-via (20,934 km2; 237,960 inv. 1952) i Chile, på
400 s. br., 20 km från kusten; 34,496 inv. (1940),
c:a 10% tyskar. Stora skeppsvarv och slakterier,
läder- och kvarnindustri. Över uthamnen Corral
går en omfattande utrikeshandel.
Waldmüller [va’lt-], Ferdinand Georg,
österrikisk målare (1793—1865). Han målade
noggrant studerade porträtt och grupper samt
genrebilder ur bondelivet och barnens värld. I
sin strävan efter ljus- och luftverkan var han en
föregångsman och målade frilufts- och
solskens-effekter i starka färger. Han var prof, vid akad.
i Wien 1833—57.
Valdres, dalområde i Opland fylke, ö. Norge,
omfattar 6 herreder: Vang, östre och Vestre
Slidre, Etnedal, Nord- och Sör-Aurdal; 5,442
km2, c:a 19,000 inv. V. ligger kring älven Begna
och når i n. v. fram till Jotunfjällen, har god
åkerjord, vackra skogar och vidsträckta
fjällbeten. Stor turisttrafik på Valdresbanan. — Se
bild 14 å pl. vid Norge.
Waldseemüller [va’ltzèmylar], lat.
Hyla-c o m y’l u s, Martin, tysk geograf (omkr. 1480
—1522), föreslog 1507, att den nyupptäckta
världsdelen skulle kallas Amerika efter Amerigo
Vespucci, vars reseberättelse han avtryckte i
”Cosmographiæ introductio” (1507).
Valdshult, sn i Jönköpings län, Mo hd, nära
Västergötlandsgränsen; 34,27 km2, 131 inv. (1955).
Småkuperat skogs- och mossområde. 117 har
åker. Nuv. kyrkan uppf. 1905. Ingår i
Sten-gårdshults, N. Unnaryds, Öreryds, N. Hestra
och V:s pastorat i Skara stift, Redvägs kontrakt.
Tillhör storkommunen S. Mo.
Waldstätte [va’lt/täta], ”skogsorterna”,
”skogskantonerna”, de kring Vierwaldstättersjön
belägna kantonerna Uri, Schwyz, Unterwalden
och Luzern.
Waldteufel [ty. utt. va’ltäifal, fr. valtöfä’l],
Emil, fransk tonsättare (1837—^1915). Han blev
1865 ”kejserlig hovbalsdirektör” i Paris och vann
högt anseende som danskompositör.
Va’le!, lat., lev väl! — Val è te!, leven väl!;
avsked, avskedsdikt.
Vale, nordisk gud, se Balder.
Valen, Olav F a r t e i n, norsk tonsättare
(1887—1952). Urspr. under intryck av
expressionism och exotism sökte han sig fram till en
egenartad personstil, melodiskt i ett självständigt
(oberoende av Schönberg) 12-tonsystem,
harmoniskt genom utnyttjande av naturtonseriens högre
primtal. Bland hans orkesterverk må nämnas 5
symfonier och ett antal betitlade orkesterdikter,
violinkonsert, pianokonsert, stråkkvartetter o. a.
kammarmusik, pianostycken, körverk och
solosånger.
Valence [valä’s], huvudstad i fr. dep. Dröme,
Dauphiné, på vänstra stranden av Rhöne; c:a
45,000 inv.; biskopssäte. Bland byggnader
märkes katedralen Saint-Apollinaire, invigd 1095,
restaur. på 1600-talet. Artilleriskola.
Valencia [«alä’nbia]. 1) Landskap och förr
moriskt kungarike i ö. Spanien, sedan 1833
uppdelat i prov. Castellön, Valencia (se V.2) och
Alicante; 23,305 km2; 2,307,068 inv. (1950). V.
är Spaniens mest konstbevattnade del, framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
