Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valéry, Paul - Wales - Wales, Prins av - Walesiska språket och litteraturen - Walewski, Alexandre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
903
W ales—W alewski
904
”Le cimetière marin” (1920) och en hel svit
smärre dikter, ”Charmes” (1922), där han
ytterligare fixerade sin heraklitiska världssyn i
djupsinniga, ofta svårtydda symboler. Från denna
tid daterade sig V :s snabbt växande
berömmelse. På en klassiskt ren och genomskinlig prosa
framlade han sin konståskådning i de platonska
dialogerna ”Eupalinos ou 1’architecte” (1921) och
”L’åme et la danse” (s å.) V:s senare
produktion bestod mest av aforismer, essäer och
kommentarer el.
följd-skrifter till
ungdomsverken. Mot slutet av
sitt liv tog han upp
Faust-motivet;
fragmenten av hans nya
version utgåvos
postumt i ”Mon Faust”
(1946). V. invaldes
1925 i Franska akad.
— V. var en
utpräglad intellektuell skald,
som i sin diktning
sökte för sinnliga den
metafysiska spekulationen
och den konstnärliga
extasen. — Det viktigaste av V:s alstring
finnes samlat i ”CEuvres de P. V.” (hittills 12 bd,
1931—50). ”Poésies” utkommo 1929, resp. 1931.
Essäerna ha samlats i ”Varieté” (5 bd, 1924—
44), ”Regards sur le monde actuel” (1931) och
”Essais et témoignages” (1945). Ett av förf,
själv verkställt urval är ”Morceaux choisis”
(1930). I sv. övers, finnas ”Prosastycken” (1934;
däribland dialogerna, inledn. av L Harrie), ”En
afton med herr Teste” (1935), ”Degas” (1946)
samt ”Själen och dansen” (1949). En övers, av
”Le cimetière marin” ingår i Ane Randel,
”Efter-klanger från främmande lyror” (1938;
”Kyrkogården vid havet”). — Litt.: Monogr. av bl. a.
H. A. L. Fisher (1927; på eng.), F. Rauhut
(1930; på ty.), E. Bendz (på sv. 1933; på fr.
1936), A. Christensen (1952; på no.).
Wales [toéilz], en av Storbritanniens
historiska huvuddelar, omfattande dess v. halvö
mellan Irländska sjön, S:t Georgskanalen och
Bris-tolkanalen jämte Anglesey o. a. närliggande öar;
19,343 km2; 2,172,339 inv. 1951. W. är nästan
helt ett bergland; dess högsta punkt är Snowdon
(1,085 m ö. h.). I s. W. är produktiv
stenkolsformation vitt utbredd och flötserna i stor
utsträckning genom bergskedjeveckningen förvandlade till
antracit. Här bo 2A av befolkningen, och
industribygden dominerar med de stora städerna
Swansea, Newport, Cardiff, Merthyr-Tydfil,
Margam o. a. I den övriga delen av W. är
boskapsskötsel, särsk. fåravel, huvudnäring. %
av W:s befolkning talar ännu sitt keltiska
tungomål walesiska (IVelsh), vilket är huvudspråket
i flera grevskap i n. och mell. W. Se även
Storbritannien jämte bild 4 å pl. vid d. o.
W. erövrades av romarna på 70-talet e. Kr.
och hölls sedan i militär ockupation utan att i
högre grad präglas av romersk kultur. W. var
under hela sin tid som självständigt land
splitt
rat i flera stammar under olika härskarätter,
varav några tidvis svingade sig upp till ledare
för hela landet. En sådan ätt var Rhodri den
stores (844—878) med säte i s. och n. W.; den
från denna familj härstammande Gwynedd-ätten
ledde W:s kamp för oberoende mot Englands
normandiska konungar. Av dessa vann Vilhelm
Erövraren kontroll över större delen av W., men
under inbördeskrigen efter Henrik I:s död
gjorde sig W. åter fritt. Llywelyn (1194—1240)
bekämpade med framgång konung Johan; hans
sonson med samma namn besegrades emellertid
av Edvard I 1277 och 1282, vilket innebar
engelsmännens definitiva erövring av W.
Normandisk-engelsk kultur hade redan tidigare vunnit
insteg i landet; dess furstar uppträdde bland
de engelska feodalherrarna, och titeln prins av
W. övergick 1301 till den engelske tronföljaren.
1536 likställdes W. helt med England i
förvalt-ningsavseende.
Wales [æéilz], Prins av, se Wales.
Walesiska språket och litteraturen [coéi’ls-].
Om språket se Kymriska språket. —
Walesiska litteraturen. Den walesiska
medeltidslitteraturen är bevarad i ett antal
handskrifter, av vilka de äldsta gå tillbaka till u
ootalet. De dikter och sagor, som här finnas
samlade, torde dock till en del vara av högre
ålder, möjl. ända från 500-talet e. Kr. Den
betydelsefullaste delen av den gamla
walesiska litteraturen är bardpoesien med historiskt och
religiöst innehåll. Mångenstädes skönjas i
densamma inverkningar från kristna läror och
åskådningar. De mest berömda bland barderna äro
Aneurin, Taliessin, Llywarch Hen
och M e r d d i n (M e r 1 i n), senare, på
1300-talet, Davydd ap Gwilym. Bardpoesien har
traditionsvis kvarlevat ända in i våra dagar och
odlas alltjämt i Wales med stort intresse. Ärl.
samlas en litterär kongress, en s. k. eisteddfod
(se d. o.). — Utom dessa dikter finnas från
walesisk medeltid bevarade de s. k. triaderna
(trioedd), samlingar av filosofisk-teologiska
tän-kespråk med mystiskt innehåll. Viktigare än
dessa äro de s. k. mabinogion, i ålderdomlig stil
hållna berättelser och sagor, avhandlande bl. a.
motiv ur Artursagan och Graallegenden.
Dessutom finnas flera lagsamlingar, vilka bilda en
viktig källa för studiet av Wales’ kultur i äldre
tider.
Den nykymriska litteraturen består huvudsakl.
av poesi i traditionell stil, anknytande till den
äldre barddiktningen som förebild. Bekanta
författare äro från 1700-talet Garonwy Owen
och Elis W y n n samt från nyare tid W a 11 e r
Davies, David Owen och Thomas
Gwynn Jones. ■—- Litt.: G. Williams, ”An
introduction to Welsh poetry” (1953).
Walewski [valävski’], Alexandre Florian
Joseph Colonna, greve, fransk diplomat (1810—
68), naturlig son till kejsar Napoleon I och
polska grevinnan Maria Walewska. W. deltog
som franskt ombud i 1830—31 års polska
uppror. 1840 sändes han av Thiers på en mission
till Egypten. Sedan hans kusin prins Louis Na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
