Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walewski, Alexandre - Valfader - Valfisk - Valfiskagn - Valfisken (astronomi) - Valfiskfjäll - Valfisklöss - Valfångst - Valga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
V alfader—V alga
906
Valkokerifartyg med förtöjda valkroppar i väntan pä att halas in genom en
lucka i fartygets akter.
poléon kommit till makten,
blev W. franskt sändebud i
Florens, Neapel och London.
Han var utrikesminister 1855
—60 och president i
lagstiftande församlingen 1865—
67.
Valfader, ”de i strid
fallnas fader”, namn på Oden.
Valfisk, se Valar.
Valfiskagn. Med detta ord
betecknas en del lägre
pela-giska havsdjur, som tjäna de
stora bardvalarna till föda,
ss. vingfotingar, Clione
bo-realis utan skal och
Lima-cina helicina med vindlat skal,
samt vissa kräftdjur.
Valfisken, astron., en
mellan rektascensionerna 236,7
och 36,3 belägen stjärnbild,
som sträcker sig på ömse
sidor om ekvatorn mellan n.
deklination + ii° och s. deklination —26°. V.
innehåller 89 stjärnor, ljusstarkare än 6m,oo; av
de ljusare tillhör 0 Ceti el. Mira föränderliga
stjärnor.
Valfiskfjäll, se Os sepiae.
Valfisklöss, till märldjuren hörande parasitiska
kräftdjur, som leva i huden av valar. Vanligast
är Cyamus ceti, som snyltar på nordkapare,
knölval m. fl.
Valfångst (jfr Valar). Den äldsta
regelbundna v. man känner torde vara baskernas av
Biscayaval redan tidigt under medeltiden. I
början av 1600-talet fann man Grönlandsval i mängd
vid Spetsbergen. Inom kort samlades hundratals
fartyg där, trankokerier och magasin byggdes.
Valarna anföllos från småbåtar med harpuner
som kastades för hand. Holländarna dominerade
länge. Efter 1740 utsträcktes engelsmännens
fångst till Davis sund. Mängden av valar
började dock minskas. Omkr. 1660 blomstrade
fångsten av kaskeloter vid Nya England, utsträcktes
på 1700-talet till Bahamaöarna och Karibiska
havet, på 1800-talet till Indiska och Stilla
oceanerna. Bästa fångstplatserna voro kring
Azorerna och Galapagosöarna samt i Bengaliska
viken. Nu är denna fångst så gott som slut på
grund av brist på kaskeloter. — En revolution
i v. ägde rum, då S. Foyn i Tönsberg efter många
experiment 1868 lyckades konstruera en
harpun-kanon (se Harpun, med bild), varmed även de
snabba fenvalarna kunde fångas. V. ökades
kraftigt mot slutet av 1800-talet, och på många olika
platser anlades nya fångststationer, t. ex. på
Island, Färöarna, Shetland och Spetsbergen.
1913 funnos från Franska Kongo till
Moqam-bique 26 stationer (därav 18 norska). S. å.
fastställdes för franska och portugisiska kolonier
vissa lagbestämmelser för. att reglera v. Även
i Japan och Korea hade stationer anlagts under
norsk ledning.
Det- största uppsvinget i v. ernåddes emellertid
vid dess utsträckning till det antarktiska
områ
det. Man hade under olika expeditioner
iakttagit en rikedom på valar av olika slag i de
antarktiska farvattnen, och grundläggare av v.
där var C. A. Larsen. Flera stationer anlades
ej blott på Sydgeorgien utan även på
Falklands-och Sydshetlandsöarna, Kerguelen o. s. v.
Valfångstindustrien moderniserades alltmera.
Har-punkanonerna förbättrades, man införde bättre
metod att pumpa luft i valkadavren för att hålla
dem flytande o. s. v. Samtidigt började man
bygga jättestora flytande trankokerier. På dessa dras
valkropparna upp genom en väldig lucka i
aktern, späcket skäres med maskiner sönder i långa
remsor, medan köttet hackas och benen sågas
sönder, varefter alltsammans stjälpes ned i
kokar-na på underliggande däck. Oljan rensas i
separatorer och begagnas till tvål- och
margarinfabrikation, av avfallet framställes kraftfoder,
av benen benmjöl. Ett dylikt kokeri kan på ett
dygn avverka 20—30 blåvalar och ge 2,000—
3,000 fat olja. — Då uppenbar fara för
avsevärd minskning av det antarktiska valbeståndet
förelåg, tillsattes en kommitté av Internationella
rådet för havsforskning, och vissa
överenskommelser gjordes mellan norrmän och engelsmän, ss.
stipulerande av minimimått för olika valarter och
total fridlysning av val inom vissa områden av
alla tre oceanerna. Efter 2:a världskrigets slut
återupptogs v. i Antarktis, varvid ej blott
norrmän och engelsmän utan även fransmän,
holländare, ryssar och japaner deltogo i
konkurrensen. Som en följd härav ockuperade
Sydafrikanska unionen 1947 Prince-Edward-öarna av
farhåga för att ryssarna skulle vilja begagna dem
som stödjepunkt. — Litt.: C. Boldt-Christmas,
”Loggbok bland valfångare” (1950).
Valga, lett. Walka, ty. Walk, stad i s.
Estland, invid lettiska gränsen, viktig järnvägsknut
på linjen Dorpat—Riga; 10,333 inv. (1938).
Flera skolor och teater. Omedelbart intill V.
ligger den lettiska staden W a 1 k a med 3,268 inv.
(1935)-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
